Bolton Group

Bolton Group är på det formella planet ett nederländskt konglomerat med verksamheter i livsmedelssektorn, hälsosektorn, skönhetsprodukter, tvättmedel och diskmedel. Ett klassiskt kemisk-tekniskt företag som också är verksamt i livsmedelsbranschen. Ägarna är dock med stor sannolikhet italienska och upplägget med ett holdingbolag i Nederländerna har sannolikt med skatteplanering att göra. Företaget leds från Milano i Italien.

Livsmedel är hälften av koncernens verksamhet. Företaget är främst verksamt i Italien och Frankrike med 50% respektive 16% av försäljningen. Det totala antalet anställda är 3 000. I livsmedelssektorn dominerar fisk, främst tonfisk genom varumärken och företag som Rio Mare, Saupiquet och Palmera. Alla tre företagen är fokuserade på tonfiskprodukter. I övrig har koncernan också livemedelsverksamhet med konserverat kött (Simmenthal, köpt 2013) och såser (Prima).

Rio Mare har en fiskberedningsfabrik i Italien, Saupiquet har fiskberedningsfabriker i Frankrike som förutom tonfisk också hanterar makrill och sardiner. Dessutom har de en mindre flotta av snörpvadsbåtar för tonfiskfiske. Båtarna fiskar i Guineabukten utanför Västafrika.

Bolton Group är idag också största ägare i spanska Grupo Calvo, ett stort fiskeriföretag med verksmahets inom tonfiskområdet. Bolton Group äger 40% av företaget, resterande aktier ägs av familjen Calvo och olika banker. I Spanien äger koncernen också majoriteten av Grupo Conservas Garavilla medan en minoritet ägs av familjen Garavilla.

Bolton GroupBolton Group grundades i Italien 1949, Saupiquet 1891 i Frankrike. Från 1950-talet och framåt expanderade Saupiquet genom uppköp och utbyggande av verksamhet. År 2000 köptes företaget av Bolton Group.

Grupo Calvo grundades 1908, på 1980-talet började företaget fiska tonfisk med egna båtar, 1988 startade de en fabrik i Venezuela, Atorsa, 1993 köpte de företaget Nostromo i Italien, 2003 öppnade de en tonfiskbearbetningsfabrik i El Salvador och året efter köpte de Brasiliens ledande fiskkonservföretag, Gomes da Costa. 2012 blev Bolton Group kontrollerande ägare i Grupo Calvo. Företaget leds dock fortfarande av familjen Calvo. Grupo Calvo har idag 4 200 anställda, en flotta av tonfiskfiskebåtar som fiskar i Sydatlanten (Guineabukten) och Stilla Havet, både i västra delarna och utanför Sydamerikas västra kust och försäljningsverksamhet i 70 länder. Fabriker finns i Spanien, Italien, Brasilien och El Salvador. Fiskeflottan i dotterbolaget Calvopesca är baserad i Spanien, El Salvador och Panama.

Grupo Conservas Garavilla köptes 2015 inklusive fyra fabriker i Ecuador. Säljare av aktieposten på 55% var riskkapitalbolaget MCH Private Equity. Garavillas varumärke är Isabel. Precis som Saupiquet, Rio Mare och Calvo är Garavilla inriktat på tonfisk. Garavilla grundades 1887 och har idag flera konservfabriker i Spanien.

Förutom den långa raden av fiskberedningsföretag med mindre fiskeflottor har Bolton Group också investerat i ett större fiskeriföretag, tonfiskfiskeföretaget Tri Marine International. Köpet av en minoritetspost gjordes 2013. Tri Marine är ett av världens största tonfiskfiskeriföretag med bas i Singapore. Ursprungligen startat 1972 av italienska staten för att förse italienska fiskberedningsföretag i Italien med tonfisk. Företaget privatiserades 1988. Tri Marine är uppbyggt som ett riskkapitalbolag med ett managementbolag som sköter det centrala företagets ekonomi och olika bolag med samma eller närstående ägare. Företaget är i sig själv också ett av världens största fiskeriföretag. Förutom tonfiskfiskebåtar har företaget också fabriker i land. Tri Marine har omkring 5 000 anställda.

Totalt har Bolton Group och företag de kontrollerar omkring 9 000 anställda. Räknas företag där de har ett minoritetsintresse med så har gruppen totalt omkring 14 000 anställda.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tre böcker vi väntar på

Ståltrålare

Ståltrålare

Det finns tre böcker om fiskerelaterade saker som är på gång. En bok är uppföljningen på Ståltrålare – i svenskt fiske 1959–1965 som kom ut 2012. Det är en bok som saknas. Enligt två av författarna, Lennart Bornmalm och Krister Bång, som jag träffade på Ö-varvets 100-årsjubileum på försommaren så är det mesta av faktainsamlingen klar och det är bara själva bokskrivandet som återstår. Så kanske kan vi förvänta oss att den kommer om nåt år eller två.

Men först ska det komma en bok om Ö-varvet med anledning av 100-årsjubileet. Den lär väl komma i år. Förhoppningsvis. Intressant även den förstås.

Den tredje boken som omtalats en tid är en bok om Leif Johansson på Astrid. En legendar inom fisket och den som skapat Sveriges största fiskeriföretag. Ett fiskeriföretag som idag också är ett av de största i Danmark, dessutom ett av de största sillfiskeföretagen i Norden och det största företaget i Norden när det gäller skarpsillsfiske. När boken kommer så blir det den andra boken som getts ut om en Rörö-bo (visserligen född på Hyppeln, men det ärändå på Rörö han levt och varit verksam.)

Den först bok som gavs ut om en Rörö-bo var en bok om Anders Olsson, Utter-Anners kallad. Skriven av Arthur Wieland. Jag minns Utter-Anders väl från när jag vara barn och nedan är en bild som han då såg ut (bilden är från 1965).

Utter-Anders

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

American Seafoods – tvåa i USA med problem

American Seafoods Group är ett av USA:s och världens största fiskeriföretag. Grundare av företaget år 1987 var tre norrmän, Kjell-Inge Røkke tillsammans med Helge Møgster och Harald Torgersen. 1993 köptes de två andra ut ur det US-amerikanska företaget och Røkke blev ensam ägare. Helge Møgster gick vidare med fiskeriverksamhet i Peru och Chile samt Norge, det som idag är Austevoll Seafood ASA, också det ett av världen största fiskeriföretag. Precis som det största US-amerikanska fiskeriföretaget, Trident Seafoods, har American Seafoods sitt huvudkontor i Seattle.

American Seafoods köpte upp en rad gamla fiskebåtar (den nyaste de äger byggdes år 1981), renoverade samt byggde om dem till moderna fabrikstrålare på norska varv varefter de sattes in i pollockfiske vid en US-amerikanska Stilla Havs-kusten. Detta är idag de enda båtar företaget äger. 1994 bildade Røkke sedan det företag som sne blev Havfisk ASA för att samordna hans fiskeriaktiviteter i hela världen. Detta bolag blev då moderbolag för American Seafoods. Havfisk ASA har i år sålts till Austevoll-koncernen.

Genom att lagstiftningen ändrades i USA år 1998 med begränsningar för utländskt ägande i fisket tvingades Røkke bort. Han sålde aktiemajoriteten i företaget till ett konsortium bestående av Bernt Bodal, Centre Partners Management och två andra investerare, däribland företaget Coastal Villages. De övertog verksamheten år 2000.

2001 köpte företaget 3 backebåtar från Pacific Longline Company och snarat också företaget, 2002 företaget Southern Pride Catfish Company.

American Seafoods2006 köpte ledningen i American Seafoods med Bernt Bodal i spetsen ut Centre Partners ur företaget. Bodal fick därefter en majoritet av aktier och röster. Coastal Villages behölls in minoritetspost.

2007 köptes företaget Highland Light och samtidigt såldes Southern Pride Catfish Company.

Coastal Villages sålde sin andel av American Seafoods år 2010 mot att de fick överta en fabrikstrålare, Northern Hawk och ägandet i Pacific Longline Company.

American Sefoods fick under 2013 ekonomiska problem och sålde American Pride Seafoods till sjömatsföretaget High Liner Inc.

Vitfisk

Källa: Havfisk Industry Handbook 2015

Företaget har idag två dotterbolag, fiskeriföretaget American Seafoods Company och American Marine Ingredients (AMI) som producerar och säljer fiskolja och fiskmjöl ombord på American Seafoods olika fabrikstrålare. Total har koncernen omkring 1 000 anställda och äger 6 fabrikstrålare. Fisket är inriktat på pollock, stillahavstorsk, kummel (kallas hake eller pacific whiting) och plattfisk (yellowfin sole). Totalt kontrollerar företaget 16% av en US-amerikanska vitfiskkvoten i Stilla Havet vilket motsvarade ungefär 318 000 ton.

Företagets ekonomiska problem fortsatte under 2014 och 2015. Flera olika räddningspaket har konstruerats vid olika tillfällen. Bland annat har flera ledande personer i den US-amerikanska fiskindustrin investerat i företaget:

After reeling in new capital, the company that calls itself “the largest harvester of wild-caught fish for human consumption in the U.S.” has reduced its debts from a previously estimated $900 million-plus to $740 million.

CEO Bernt Bodal said the deal gives American Seafoods stability and adds as investors some experienced industry people with whom he’s had a “very, very long-term connection.”

Those include Chris Lischewski, CEO of Bumble Bee Foods in San Diego; Amy Humphreys, former CEO of Seattle-based Icicle Seafoods; and Frank Dulcich, CEO of Mukilteo-based Pacific Seafood Group.

The financial rescue was orchestrated by Scott Perekslis, who with Bodal organized the 2000 acquisition of the company and is now managing partner of New York investment firm Bregal Partners.

“At its core it’s a very solid business with tremendous staying power,” said Perekslis in a joint phone interview with Bodal.

Grundaren Kjell-Inge Røkke har också bidragit till företagets överlevnad genom att låna ut pengar.

Dagens styrelse i företaget består av Bernt Bodal, Scott Perekslis, Frank Dulcich, Amy Humphreys och Chris Lischewski.

Huvudägaren, tillika VD, Bernt Bodal, är en av de chefer som deltagit i TV-showen Undercover Boss där chefer får pröva på att arbeta i nåt vanligt jobb i företaget.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ny förvaltningsplan för torsk, sill och skarpsill i Östersjön

I dag, onsdag den 20 juli, träder EU:s nya förvaltningsplan för torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön i kraft. Den innebär förändringar för yrkesfisket på både kort och lång sikt.

– Planen syftar till att nå målen i EU:s gemensamma fiskeripolitik. Den bidrar till att genomföra landningsskyldigheten på ett sätt som gynnar både ekosystemen och yrkesfisket, säger Inger Dahlgren på Havs- och vattenmyndigheten, HaV i ett pressmeddelande.

Planen ersätter den tidigare förvaltningsplanen från 2007 som bara omfattade torsk i Östersjön. Att den nya planen omfattar flera arter är viktigt då arter samspelar och påverkar varandra.Den ska bidra till hållbar förvaltning och livskraftiga bestånd

– Förvaltningen ska utgå från den så kallade ekosystemansatsen, där man bl.a. ska ta hänsyn till hur fisket påverkar den marina miljön och försöka minimera sådant som kan ge negativa effekter, säger Inger Dahlgren som är chef för enheten för fiskereglering på HaV.

Syftet med den nya förvaltningsplanen är enligt HaV att nå det så kallade MSY-målet, det vill säga att bestånden av sill, skarpsill och torsk i Östersjön ska återställas till och bevaras över nivåer för maximal hållbar avkastning. Enligt den gemensamma fiskeripolitiken ska EU-länderna ha uppnått detta mål senast 2020. Planen sätter också upp intervall för hur hög fiskeridödligheten får vara för de olika arterna, en övre och en undre gräns för att bestånden inte ska påverkas negativt på lång sikt.

Enligt Internationella havsforskningsrådet ICES är ser det till övervägande delen bra ut för bestånden av både sill och skarpsill i Östersjön. Det ser sämre ut för torsken och främst då det västra beståndet.

Den 1 januari 2014 reformerades EU:s gemensamma fiskeripolitik och bland annat infördes landningsskyldighet. Att förvaltningsplanen för torsk, sill och skarpsill i Östersjön nu är beslutad om innebär också ökade möjligheter att genomföra denna reform, bland annat genom att utveckla mer selektiva redskap för att minska bifångster av oönskad fisk.

Planen är beslutad och antagen av Europaparlamentet och ministerrådet. Men EU-kommissionen kan själv besluta om kompletterande regler efter att berörda länder i en region kommit överens om dessa. I Östersjön sker det regionala arbetet genom Baltfish som är Östersjöländernas regionala samarbetsorganisation för fiskefrågor.

– Den nya planen ger bra förutsättningar för det regionala arbetet i Östersjön, till exempel vilka redskap som ska få användas, om vissa områden behöver ökat skydd och när fiske ska tillåtas, säger Inger Dahlgren.

Förvaltningsplanen innebär även förändringar som träder ikraft omgående, bland annat så hävs från och med i dag det så kallade sommarstoppet i torskfisket. Det införs också vissa förenklingar vid beräkning av total fångstmängd.

Länk till den nya förvaltningsplanen

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Thai Union – tonfisk och räkor

Thai Union Group eller Thai Union Frozen Products Public Company Limited (TUF) som bolaget heter är ett av världens största fiskeri- och sjömatsföretag med internationella varumärken och dotterbolag som Chicken of the Sea, John West Foods, MW Brands, Petit Navire, Parmentier och Mareblu såväl som thailändska varumärken som Sealect, Fisho and Bellotta. Företaget har fiskberedningsfabriker i Thailand, Indonesien, Vietnam och USA. samt via dotterbolaget THai Union Group Europe (tidigare MW Brands) i Frankrike, Portugal, Seychellerna och Ghana (Pioneer Food Cannery). MW Brands skapades 2006 då H.J. Heinz sålde sina europeiska fiskindustriintressen.

Företaget startade ursprungligen 1973 men den internationella expansionen startade först på 1990-talet. 1997 köptes en andel i Chicken of the Sea och år 2000 blev Thai UNion helägare till Chicken of the Sea. 2003 köptes US-amerikanska Empress International Ltd, 2006 köptes majoriteten (76,5%) i indonesiska PT Jui Fa International Food och året efter de första stora tonfiskebåtarna, 2008 vietnamesiska Yueh Chyang Canned Food och 14,99% i indiska Avanti Feeds.

2009 startades TN Fine Chemicals Co., Ltd. – ett joint venture med Nippon Suisan Kaisha Ltd (Nissui) för att producera tonfiskolja och andra industriella produkter från tonfisk. Thai Union fick 48,97% av aktierna. Dessutom skapades Avanti Thai Aqua Feed Private Ltd med Thai Union som ägare av 50%, den andra halvan ägd av indiska Avanti Feeds Ltd. Idag äger Thai Union Group 25,12% av Avanti Feeds. Samma år deltog Thai Union i starten av Moresby International Holdings i Papua Nya Guinea, tillsammans med Century Canning Corporation Ltd och Frabelle Fishing Corporation Ltd. Bolagen äger var sin tredjedel av företaget. 2010 köptes franska MW Brands (idag Thai Union Group Europe) inklusive deras dotterbolag i en mängd länder sam US-amerikanska U.S. Pet Nutrition LLC. 2012 köpte Thai Union 49,97% i ett annat börsnoterat sjömatsföretag i Thailand, Pakfood Public Company Limited samt startade verksamhet i räkodlingsbranschen, TMAC Co Ltd, tillsammans med Mitsubishi. Thai Union äger 50,99% i det företaget. Året därefter blev Pakfood ett dotterbolag i vilket Thai Union nu äger 77,44% av aktierna. 2014 köpte de King Oscar från det svenska riskkapitalbolaget Procuritas liksom MerAlliance i Frankrike. 2016 har de köpt kanadensiska hummerföretaget Les Pecheries de Chez Nous.

Thai_union-ar2015-en

Idag äger företaget också 25% i thailändska surimi-producenten Lucky Union Foods Co Ltd liksom 50% i kinesiska handelsföretaget Century Trading (Shanghai) Co Ltd

Största ägare i Thai Union Group är familjen Chansiri med uppemot 20% av aktierna och vars ålderman Kraisorn Chansiri grundade företaget. Styrelsen domineras också av familjen Chansiri, med Kraisorn Chansiri som styrelseordförande och sonen Thiraphong Chansiri som VD. Även sonen Chuan Chansiri sitter i styrelsen för Thai Union. Minoritetsägare i företaget är Mitsubishi Corp med ett aktieinnehav på 7,2%. Mitsubishi är världen största tonfiskhandelsföretag såväl som ett av de största laxodlingsföretagen.

Thai Union är ett av världens största tonfiskfiskeföretag och ett av världens största räkodlingsföretag. År 2015 producerades 250 000 ton räkor i företagets odlingar. När det gäller tonfisk så ägs tonfiskbåtarna idag av TTV Ltd och Pioneer Food Cannery i Ghana, dotterbolag till Thai Union Group Europe. Thai Union Group Europe har omkring 5 000 anställda. Direkt anställda i TTV är cirka 250 personer. Totalt har företaget 8 snörpvadsbåtar för fiske av tonfisk. De större båtarna fiskar för sin del huvudsakligen i Indiska Oceanen medan de mindre båtarna fiskar i Guineabukten i Atlanten. Några båtar seglar med Ghana-flagg och andra med Belize-flagg. Tonfiskverksamheten är förutom i Ghana baserad på Seychellerna. Hela Thai Union Group har idag mer än 46 000 anställda. När det gäller tillverkning av tonfisk på burk är företaget största tillverkare i världen med en produktion på  cirka 600 000 ton om året.

Förutom tonfisk och räkor tillverkar företag i Thai Union Group även produkter av bläckfisk, lax, makrill och skarpsill. Dessutom finns det fiskmjölstillverkning, fodertillverkning och tillverkning av kattmat såväl som av kemikalier utifrån fiskfabriksavfall etc.

Företaget har kritiserats hårt av miljöorganisationer för helt oacceptabla arbetsförhållanden på räkodlingar och i den thailändska fiskeflottan såväl som olagligt och oacceptabelt fiske på tonfisk.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , Spanien, , , , , , , , , , , , , ,