40 års miljöövervakning av Bottenhavets näringsväv. Bottenhavets ekosystem är enligt SLU under hård press. Ökat fiske och stigande fosforhalter har enligt SLU försvagat näringsväven. Det finstämda samspelet mellan växter och djur som håller havet i balans. Den negativa trenden är dåliga nyheter för hela Östersjön. Friska näringsvävar är avgörande för ekosystemets motståndskraft och dess förmåga att leverera livsviktiga tjänster som klart vatten, starka fiskbestånd och goda rekreationsmöjligheter.
Resultaten presenteras i en ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och bygger på en omfattande analys av 42 års data (1979–2021). Forskarna studerat bland annat växtplankton, djurplankton, bottenlevande ryggradslösa djur, fisk och säl – och därmed fått en helhetsbild av hur näringsväven förändrats.
– Tack vare denna långa tidsserie har vi kunnat få en helhetsbild av hur näringsväven har förändrats över tid i förhållande till både naturliga faktorer, som salthalt och klimatförändringar, och mänsklig påverkan som fiske och näringsämnen i vattnet, säger Carolyn Faithfull.
Mindre strömming – och färre vitmärlor
Strömmingen/sillen är en nyckelart i Bottenhavets näringsväv och studien belyser bland annat hur den påverkats av ett allt hårdare fiske.
– Strömmingarna har minskat i storlek och biomassan strömming har sjunkit. Strömmingen är avgörande för det småskaliga kustfisket, men den är också en viktig målart för det pelagiska fisket till havs – en sektor vars fångster har mer än fördubblats sedan tidigt 2000-tal, säger Carolyn Faithfull i ett pressmeddelande. Hon är forskare vid institutionen för akvatiska resurser på SLU.
Att fångsterna av sill/strömming skulle ha fördubblats sen tidigt 2000-tal är dock inte korrekt. De är snarare på samma nivå som kring år 2000. Varför en forskare sprider såna uppenbara felaktigheter begriper jag faktiskt inte.
Sill Bottenhavet
Biomassan (SSB) har sjunkit jämfört med 1980-talets siffror men ligger på samma nivå som under 1970-talet. 1970-talet omfattas inte av SLU:s undersökning vilket gör att resultaten över lång tid är något missvisande. Det finns inte heller några korrekta uppgifter på fisketrycket under 1970-talet då ingen vet hur mycket Sovjet och andra stater i östeuropa faktiskt fiskade på den tiden.
Även en av strömmingens viktigaste födokällor, den bottenlevande vitmärlan (Monoporeia affinis) har minskat. Detta parallellt med de ökande vattentemperaturerna och högre fosforkoncentrationerna.
Kraftfulla åtgärder behövs omgående
Dessutom visar studien att fosfornivåerna i Bottenhavet har fortsatt att stiga de senaste 15 åren. Detta trots åtgärder för att minska näringsläckage från land. Fosfor spelar en nyckelroll i övergödningen av Östersjön. Fosforläckaget bidrar bland annat till tillväxten av cyanobakterier och omfattande algblomningar.
– Det krävs snabba insatser för att minska fisketrycket och sänka fosfornivåerna, om vi ska kunna bromsa utvecklingen och förhindra att näringsväven i Bottenhavet försämras ytterligare, säger Carolyn Faithfull.
Vrför forskarna påstår att fisketrycket måste sänkas snabbt är samtyidigt en gåta. Det har redan minskat rejält under de senaste 10 åren och ligger under vad som anses vara ett hållbart fiske. Det förefaller som om forskarna bara säger detta för att det förväntas oavsett hur verkligheten ser ut. Fisketrycket är ungefär lika högt som på 1990-talet och 2000-talet. Under tidigare år är uppgifterna inte korrekta då öststaternas fiske saknas.
Studien, som bygger på en rad analytiska metoder, inklusive multivariat analys och icke-linjär modellering, bidrar till utvecklingen av metoder för att bedöma näringsvävens tillstånd inom både Havsmiljödirektivet (Marine Strategy Framework Directive) och Aktionsplanen för Östersjön (The HELCOM Baltic Sea Action Plan). Studien ger viktig kunskap som kan ligga till grund för framtida politiska beslut och åtgärder för att förbättra Östersjöns miljöstatus.
Läs mer:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.