Överförbara fiskerättigheter är bäst för fisken

Överförbara fiskerättigheter är bäst för fisken. Det enda system som kan garantera att det inte fiskas för mycket är överförbara fiskerättigheter parat med kvoter som bestäms utifrån vetenskapliga bedömningar. Överförbara fiskerättigheter leder till lönsammare fiske vilket i sin tur ger modern och bra arbetsmiljö. Det leder också till att kapaciteten inom fisket automatiskt anpasssas till kvoterna som i sin tur är anpassade itll hur mycket fisk som finns.

Många andra sätt har prövats för att minska den överkapacitet som alltid sker i fisket på grund av teknisk utveckling. Inget annnat sätt fungerar utan en otroligt omfattande byråkrati. Endast överförbara fiskerättigheter fungerar och löser de flesta av de problem som fisket tradtionellt dragits med, överkapacitet, dålig lönsamhet, dålig arbetsmiljö, usla arbetstider med mer. Det minskar också olycksrisken då ingen behöver gå ut och fiska vid dåligt och farligt väder.

Överallt där det införts ihop med vetenskapligt baserade kvoter har överförbara fiskerättigheter lett till minskat fiske och bättre fiskbestånd. Det har i själva verklet räddat fisken i överallt där det införts. Dör det ännu inet införts som exempelvis i Medelhavet dominerar överfiske. Där överörbara fiskerättighetr finns dominerar fiskbestånd som inte är överfiskade och inte överfiskas. Det hela är glasklart. Överförbara fiskerättigheter är bäst för fisken. Och för fisket.

Fiskerättigheter som går att sälja och köpa

Överförbara fiskerättigheter kan köpas, säljas, lånas och bytas permanent eller tillfälligt. De ger också större möjlighet för fiskare till banklån då fiskerättigheterna har ett värde preci som båtaen och redskapen. Något som förbättar möjligheterna för yrkesfiskar att invetser i moderna och miljövänliga fiskebåtar och redskap.

I Sverige har överförbara fiskerättigheter bara införts i det pelagiska fisket medan det i de allra flesta länder införts i nästan allt fiske. Innan överförbara fiskerättigheter infördes i Sverige fanns det ett 80-tal trålare inom det storskaliga pelagiska fisket. Tjuvfiske, felrapportering och andra olagligheter var vanligt. Svarta inkomster var vanligt. Lsnamheten var urusel. Arbetsmiljön farlig. Idag finns det drygt 20 trålare inom det storskaliga pelagiska fisket. Och inga olagligheter förekommer. Arbetsmiljön är mycket bra.

Den främsta kritiken mot överförbara fiskerättigheter är att det leder till en koncentration av fisket till några få företag. Det stämmer och därför finns det regler om hur stor andel av kvoten ett företag, en båt eller en yrkesfiskare får inneha fiskerättigheter för. Reglerna ser olika ut i olika länder.

Det pelagiska fisket

I Sverige är reglerna per båt och licensinnehavare. En båt bara får bara ha fiskerättigheter för 10% av de pelagiska kvoterna som ingår i systemet. Utanför systemet finns då också kustkvoter. Teoretiskt skulle det kunna leda till 10 fiskeriföretag men i verkligheten finns det ungefär 350 fiskebåtar och nästan lika många företag inom det pelagiska fisket. Detta inräknat siklöjetrålarna och garnbåtarna i norr som också fiskar strömming/sill, garnbåtarna i södra Norrland, de små trålarna och snörpvadsbåtarna i Östersjön, garnbåtarna i Öresund och de små makrill- och sillfiskebåtarna på Västkusten som fiskar med garn, krok och snörpvad.

Det finns drygt 20 båtar inom det pelagiska systemet med överförbara fiskerättigheter och ett mycket större antal som fiskar på kustkvoten som är till för mindre fiskebåtar. Det finns separata kustkvoter för olika hav. Dessa kvoter utnyttjas aldrig fullt ut. Det fisket dras med dålig lönsamhet så det är för få som är verksamma med det. Det finns alltså inga begränsningar för detta fiske idag. Systemet med överförbara fiskerättigheter orsakar alltså inga problem för det småskaliga fisket.

Det demersala fisket

I det demersala fisket (fisket efter bottenlevande arter) i Sverige existerar en halvmesyr. Det finns överförbara fiskemöjligheter på årsbasis. De går att byta, låna, hyra under innevarande år men de går inte att sälaj permanent som i det pelagiska fisket. I detta fiske är lönsamheten i allmänhet dålig och det har uppstått ett system med kvotbåtar. Det är båtar som innehar fiskemöjligheter men som inte behövs. Även inom det demersala fisket finns det kustkvoter för mindre båtar.

Totalt finns det cirka 450 fiskebåtar inom det demersala fisket i Sverige. Det inkluderar bland annat räktrålare, kräfttrålare, siklöjetrålare, burfiskebåtar, båtar som fiskar med fällor, båtra som fiskar med krok (dörj, pilk etc) garnbåtar och snörpvadsbåtar. Det finns också en del båtar som fiskar både pelagiskt och demersalt som som finns med i siffrorna både för det pelagiska fisket och för det demersala fisket.

Fisken med andra förvaltningsmetoder

Slutligen finns det undantag. Det finns fisken där andra förvaltningsmetoder används och det fungerar. Det rör sig främst om speciella fisken som är i allmänhet är inriktade på en art som exempelvis siklöjefisket i Bottenviken där det är begränsat hur många som får delta trålfisket efter siklöja. 35 trålare har idag tillstånd. Dessutom har vi räkfisket i Gullmarsfjorden där bara 4 båtar har tillstånd och fisket av läppfisk på Västkusten där det handlar om ett 10-tal fiskeriföretag och båtar.

I Danmark är bland annat fisket efter hästräka och fisket efetr musslor reglerat på samma sätt. I samtliga fall rör det sig om geografiskt begränsade områden och om fisken som ofta bara bedrivs under en väldigt kort period.