Vad är bottentrålning?

Vad är bottentrålning? Trålfiske är den vanligaste fiskemetoden for yrkesfisket i hela Europa. Omkring tre fjärdedelar av det totala landningsvärdet av svenskt fiske kommer av fisk och skaldjur som har trålats. Det inkluderar både pelagiskt och demersalt fiske. Trålfisket är ett stort och mycket viktigt fiske som skapar många arbetstillfällen för fiskare och den svenska fiskberedningsndustrin.

Fiske kommer alltid att påverka naturen till viss del, det gäller alla typer av fiske även trålfiske. Det finns i princip två typer av trålfiske. Fiske med flyttrål (pelagisk trål) som fångar fisk i den fria vattenmassan och bottentrål (bottentrål), som dras over havsbotten. En flyttrål rör aldrig botten.  Flyttrål används för att fånga exempelvis sill, skarpsill, makrill, kolmule (blåvitling) och sperling (vitlinglyra). Dessutom finns så kallade semipelagiska trålar där trålöppningen vidrör botten men har trålbord som aldrig rör botten. De används för fiske av tobis som sker på sand- och grusbottnar.

Trålen

En trål är ett stort nät som dras genom vattnet av en fiskebåt. Två trålbord håller trålen öppen med hjälp av vattentrycket. Trålen är utformad för att fånga de fiskarter som fiskaren vill fånga och efter vilken storlek på fisken som önskas. Vid bottentrålning ar det trålöppningen, som är längst fram på trålen, som har störst kontakt med havsbotten. Där finns också den del av trålen som fångar fisken. I resten av trålen sorteras fångsten genom olika sorteringspaneler och genom att använda olika maskstorlekar.

Den bakre delen av trålen samlar ihop fisken. Om trålens nederdel längre bak i trålen rör vid botten skadar det trålen och gör bränsleförbrukningen onödigt hög. Fiskaren som fiskar med bottentrål har ett stort intresse av att hålla redskapet mycket nära havsbotten. Det är där bottenlevande fiskar och skaldjur finns. Men fiskaren vill inte att verktyget ska gräva ner sig i botten.

Bränslekostnaden ar den överlägset största rörliga kostnaden vid fiske. Ett lönsamt fiske kräver därfor en avvägning mellan fångst och bränsleförbrukning. Arbetet med att utveckla nya trålredskap handlar till stor del om att hantera denna avvägning. Forskning pågår för att utforma trålbord som inte har någon kontakt med havsbotten. I vissa demersala fisken har fiskare börjat använda pelagiska trålbord som inte alls vidrör botten.

Miljöpåverkan

Bottentrålning beskylls ofta for att plöja i havsbottnen och på så sätt förstöra havsmiljön och den biologisk mångfalden på havsbotten for många år framöver eller för alltid. Men det ar en grov generalisering. Trålens påverkan på den marina miljön och den biologisk mångfalden beror på hur trålen ar utformad, hur djupt vattnet är och hur havsbotten ser ut där fisket sker. Exempelvis om fisket sker på ler- eller sandbotten. På samma sätt är det en myt att trålfiske allmänhet leder till att stenkoraller förstörs. Detta då det inte sker något fiske med trål på stenkoraller av den anledningen att de mycket dyra trålarna skulle förstöras om så skedde. Det har fiskare råd med och det är inte heller något önskar.

Bottentrålar används vanligtvis för att fånga torsk, rödspätta, havskräfta, räkor, kolja och siklöja. Men även kummel, rödtunga, sej med flera arter. Det vill säga arter som lever på eller omedelbart ovanför havsbotten. Förutom de fiskarter som fiskaren vill fånga påverkar bottentrålsfisket självklart också andra havslevande arter. Studier visar att bottentrålningens effekter på många av de arter som är sårbara for bottentrålning inte alls är så negativ som den allmänna uppfattningen gett vid handen. Det samma gäller for den biologiska mångfalden.

Områden där det inte går att tråla

Vid fiske med trål finns det stora havsområden där det inte är möjligt att fiska. För det första finns det en trålgräns längs hela den svenska kusten. Innanför den är trålfiske inte tillåtet. Det finns också många naturskyddsområden dar bottentrålning är förbjudet. Till detta kommer områden där det är lagligt att bottentråla, men där bottenförhållandena gör att det inte är möjligt.

Det handlar om områden med stora stenar, hål, mjuka bottnar, berg, vrak, vindkraftsparker, olje- och gasinstallationer eller liknande. Vissa arter fångas i första hand på sandbottnar eller grusbottnar. Dessa bottnar är redan utsatta för en stor naturlig påverkan från strömmar och vågor, vilket gör att effekten av bottentrålning på dessa bottnar inte bli så stor. Det handlar om havsbottnar som naturligt är dynamiska, som påverkas starkt av blåsigt väder.

Texten i huvudsak hämtad från SFPO:s hemsida. Dock förkortad och editerad.