Dags att vidareutveckla det demersala fiskets förvaltning

Inför detta år fick det demersala fisket ett nytt förvaltningssystem. Detta system innebär en individuell årlig tilldelning av kvoter (fiskemöjligheter). Fiskemöjligheter kan bara överlåtas tillfälligt men inte permanent. De flesta yrkesfiskare verkar hyggligt nöjda med systemet, men inte riktigt och fullständigt. Systemet har lett till att en hel del yrkesfiskare skaffat sig två båtar för att kunna fullgöra landningsskyldigheten. Det har också inneburit att problem med överkapacitet till viss del lösts och att lönsamheten i den demersala fiskeflottan har ökat,

Några problem med systemet har också uppdagats. De stora räkfiskebåtarna har inte tillräckligt med fiskemöjligheter och de små har för stora fiskemöjligheter som de inte kan fiska upp.

I räkfisket ha två företag fått problem då en artificiell gräns skapats mellan olika ransonsklasser på så sätt att två företag hamnat med vardera en av sina båtar på var sin sida gränsen och då har de inte formellt kunnat fiska fiskemöjligheterna med en båt. Dessa båtar har löst problemet genom att använda sig av så kallade skrovbyten för att kunna fiska alla sina fiskemöjligheter med en båt (ett skrov). Genom skrovbyten har andra företag kunnat ordna så att de sluppit fiska sina kvoter i Nordsjön med allt för små båtar utan i praktiken har de kunnat fiska allt med en av sina två båtar.

Orimligheten i detta är inte att de kunnat göra så, en av orimligheterna är att de måste behålla två båtar och inte kan slå ihop alla fiskemöjligheter på en båt. En annan orimlighet är att ingen hänsyn tagits till fartygsaffärer som gjordes innan de nya reglerna infördes.

Istället för att åtgärda problemen väljer istället Havs- och vattenmyndigheten (HaV) att lägga ett förslag om att göra det svårare och farligare för yrkesfiskarna genom att täppa till det kryphål skrovbyten utgjort. Detta istället för att skriva in en klausul om att affärer gjorda innan det nya systemet infördes ska undantas från den artificiella väggen mellan de olika ransonsklasserna och/eller att tillåta sammanslagningar av tillstånd på en enda båt etc.

Konsekvensen av HaV:s förslag är att två fiskeriföretag helt kan slås ut genom att de har båtar på olika sidor av den konstgjorda gränsen och att andra fiskeriföretag tvingas till fiske i Nordsjön med båtar som är för små för det. Sådant fiske är livsfarligt och en konsekvens av att det finns ett separat infiskningskrav för Nordsjön plus de nya reglerna som HaV förslår för att begränsa möjligheterna till skrovbyten.

Dessutom kan det innebära problem med många affärer där överlåtelsen av särskilda tillstånd ännu inte skett då det krävs tre år av delägarskap/ägarskap i en båt för att det ska vara möjligt. Det nya förslaget från HaV kan innebära att byte av tillståndshavare omöjliggörs. Med resultat att många båtars tillstånd kommer att innehas av gamla personer som inte yrkesfiskat på många år. Reglerna blir dessutom olika vad det gäller övertagande av fiskelicens eller särskilda tillstånd om jag nu förstått det hela rätt. Istället för enklare regler, något som verkligen behövs inom fisket, blir det än mer komplicerade regler.

Vidare har ett par fiskebåtar med verksamhet enbart i Östersjön drabbats genom att de bara fått cirka 75% av vad de fiskat under referensperioden. Istället för att på ett enkelt vis ordna till detta genom att ge de två båtarna ökad tilldelning av fiskemöjligheter inför 2018 så vill HaV inför en regional kvot som innebär att alla fiskebåtar fråntas 30% av deras fiskemöjligheter som sen ska ges till i huvudsak 10 båtar. De två båtar som har problem med för små fiskemöjligheter kanske till och med får mindre fiskemöjligheter än vad de har idag. Åtgärden löser med andra ord inte problemet, kan till och med förvärras problemet. Dessutom straffas båtar och fiskeriföretag som köpt kvoter på andra håll innan det nya systemet infördes. Förslaget innebär att de fråntas 30% av sina fiskemöjligheter.

Detta var frågor som diskuterades på ett medlemsmöte i Sveriges Fiskares PO (SFPO) i fredags. På samma möte konstaterade en lång rad personer att det fanns en mycket enklare lösning på de problem som finns i räkfisket i Västerhavet och torskfisket i Östersjön. Den aktuella lösningen skulle troligen också innebära att problem med dåligt kvotutnyttjande och dålig lönsamhet i fisket löstes.

Lösningen som fördes fram är permanent överförbara fiskerättigheter (TFC) vilket redan finns inom det pelagiska fisket. SFPO:s medlemsmöte var eniga om att permanent överförbara fiskerättigheter var vägen framåt i det demersala fisket och att det förslag på förändringar HaV kommit med kring skrovbyten och torskkvot vore ett steg tillbaka.

Vad som nu behöver ske är att regeringen beslutar sig för att föreslå den lösningen. För att det ska ske måste Havs- och vattenmyndigheten föreslå en sådan lösning. En majoritet av de berörda yrkesfiskarna är redan klara med att de vill ha permanent överförbara fiskerättigheter. HaV bör också dra tillbaka de förslag om förändringar om införande av regional kvot och hårdare reglering av skrovbyten som de lagt fram.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om TFC, Överförbara fiskerättigheter, Havs- och vattenmyndigheten, Skrovbyten, HaV, Regionala kvoter, Demersalt fiske, Räkfiske, Torskfiske, Östersjön, Kattegatt, Skagerak, Nordsjön, Fiske