Fish Dependence Day – mycket märklig rapport från NEF

New Economics Foundation (NEF) har ett par år presenterat en rapport de kallar Fish Dependence Day. Det är en rapport med många brister. Där finns bl.a. mycket märkvärdiga beräkningar om hur självförsörjande olika länder är med fisk. Sverige är enligt rapporten självförsörjande till 98 % medan Danmark bara är det till 62 %.

Alla med kunskap om fisket i Sverige och Danmark inser att det är befängda siffror som har mycket lite med verkligheten att göra. I Sverige konsumerar vi mycket mer fisk per capita än i Danmark och fiskar väldigt mycket mindre. Detta visar även NEF:s rapport vilket borde fått dem att bli misstänksamma mot sina egna resultat.

Naturligtvis påverkas konsumtionssiffrorna av att mycket fisk som konsumeras i Sverige tas upp genom behovsfiske, fritidsfiske och sportfiske. En stor del av den fisken är insjöfisk och insjökräftor, men det handlar också om makrill, torsk, hummer, öring och lax från havet. Denna fisk ingår inte i NEF:s analys men även om vi tar hänsyn till att Sveriges konsumtion av kommersiellt fångad fisk är lägre per invånare än den som redovisas är siffrorna befängda.

Anledningen till de befängda siffrorna över är industrifisket som innebär att Sverige exporterar en väldigt massa fisk då Sverige inte har någon fiskmjölsfabrik och Danmark importerar en väldigt massa fisk då tre av världens största fiskmjölsfabriker finns i landet. Visserligen har de också med exporten av fiskmjöl och foder. Men vikten av detta är ju mycket mindre än vikten av fisken som används för tillverkningen. Sverige fick också kraftigt minskad självförsörjningsgrad från 2007 efter Ängholmens fiskmjölsfabrik vid Rönnäng lagts ner.

Om en undersökning av självförsörjningsgrad bara omfattade konsumtionsfisk vore den mer rimlig. Då är det så att Sverige importerar det mesta, från Norge och Danmark i huvudsak. Danmark är då mer än självförsörjande. Rapporten från NEF är därför inte användbar.

Om NEF hade använt fiskens värde istället för fiskens vikt hade beräkningarna också blivit rimligare. Industrifisk (foderfisk) har ju ett lågt värde per kilo och dessutom är fiskmjöl värt betydligt mer än industrifisken. Räka och kräfta som fiskas i Danmark och Sverige och till mycket stor del konsumeras i Sverige har låg vikt men högt värde vilket också gör att användningen av vikt som beräkning av självförsörjningsgrad medför märkliga resultat. Sen blir det ju också konstigt med siklöjan som fiskas i ganska stor mängd, medan exporten består av små kvantiteter rom.

Enligt NEF förbättrade Sverige sin självförsörjninsgrad mycket mer än något annat land mellan 2015 och 2016. Detta berodde på en enda sak, att det inte fanns nåt tobisfiske år 2016 och därför minskade exporten från Sverige kraftigt. På samma sätt innebar det att Danmark (som fiskar huvuddelen av tobisen) var tvunget att importera mer fiske till sina fiskmjölsfabriker vilket ledde till en kraftig försämring för landets självförsörjningsgrad enligt NEF. Detta understryker hur orimligt NEF:s sätt att räkna är.

Sen verkar det finnas ytterligare ett par problem. När NEF räknar bort fiskodling faller Sveriges självförsörjningsgrad. Sverige har ju i princip ingen fiskodling av betydelse så nåt fel måste det ha blivit. NEF räknar med all export och import av fisk, inklusive den lax Sverige importerar och sen exporterar efter att den bearbetats i svensk fiskindustri. Nåt har sannolikt blivit fel på denna punkt.

NEF påstår också att det förekommer ett rejält överfiske i Sverige och Danmark. I verkligheten förekommer inget större överfiske. Så hur NEF har räknat begriper jag inte. Siffrorna är helt enkelt felaktiga.

Siffran på överfiske i Europa exklusive Medelhavet som NEF använder är 41%. Den siffran handlar så vitt jag förstår om andelen bestånd som kan betraktas som överfiskade. Flertalet av de bestånden handlar om fiskarter där fisket är mycket begränsat och i förhållande till den totalt fiskade mängden fisk är siffran irrelevant och kraftigt missvisande.

Med överfiske tycks NEF också mena en situation när beslutade kvoter är högre än de vetenskapligt rekommenderade utan att ta hänsyn till att det i många länder och hav är så att det faktiskt fisket inte är högre än den vetenskapligt rekommenderade kvoten. En sådan beräkning är ju helt vansinnig. Överfisket i svenska vatten är obefintligt. Deras siffror över överfiske är rent påhittade.

MSY-beräkningarna är på många sätt också märkliga och det går inte att förstå hur de räknat. Självklart är det så att fisket kan bli bättre om det finns mer fisk. Om svenska yrkesfiskare fångar mer konsumtionsfisk och mindre industrifisk spelar dock MSY egentligen ingen roll. Självförsörjningsgraden skulle öka. Dvs när det blir tillåtet att använda sill från Östersjön som konsumtionsfisk igen (som då främst säljs i Sverige) kommer Sveriges självförsörjningsgrad att öka rejält oavsett hur vi räknar. Detta utan några förändringar av fisket. Att fisket av sill, skarpsill och tobis helt styr Sveriges självförsörjningsgrad enligt NEF:s sätt att räkna är faktiskt orimligt och visar på hur meningslös deras rapport är.

NEF gör också en poäng av att EU importerar allt mer fisk. Vad de dock inte nämner att det mesta av denna fisk importeras från Norge, Island, Färöarna och Ryssland, länder som fiskar i samma fiskevatten som EU-länderna gör. EU:s import har mycket liten betydelse när det gäller fiske i avlägsna och fattiga länder.