Det viktigaste svenska fisket är också det miljövänligaste

Det viktigaste svenska fisket är det pelagiska fisket av sill och skarpsill. Sill/strömming är den ekonomiskt viktigaste arten och utgjorde 28 procent av det totala landningsvärdet 2013 – 2015, följd av havskräfta (14 procent), skarpsill (12 procent), nordhavsräka (11 procent) torsk (9 procent) och siklöja (6 procent). 89 procent (163 tusen ton) av den totala landningsvikten utgjordes av tre arter, sill/strömming, skarpsill och tobis. De fiskas alla i det pelagiska fisket.

Det pelagiska fisket bedrivs i huvudsak av stora båtar och det vanligaste redskapet är flyttrål (pelagisk trål). I tobisfisket används en slags bottentrål som kallas semipelagisk trål och i sillfisket förekommer det användning av bottentrål i viss begränsad utsträckning. Även snörpvad och ringnot (en variant av snörpvad) används i mycket begränsad utsträckning. Den förbrukade mängden bränsle i förhållande till fångad mängd fisk är mycket låg. Den överlägset lägsta inom det svenska fisket. Detta gör det storskaliga pelagiska fisket till det överlägset mest klimatvänliga fisket.

Pelagiskt fiske med pelagisk trål och snörpvad innebär ingen påverkan på havets bottnar. Tobisfisket sker på bottnar av småsten och sand där bottentrålars påverkan är låg. De trålar som används i tobisfisket är också bland de bottentrålar som påverkar bottnarna minst. Alla de fiskarter som det pelagiska fisket har som målarter fiskas inom biologiskt hållbara gränser och på ett långsiktigt hållbart sätt. Sammantaget gör detta att det storskaliga pelagiska fisket är lika miljövänligt som kräftfiske med bur.

Det storskaliga pelagiska fisket är totalt sett det mesta miljövänliga fisket genom att det är det överlägset klimatvänligaste fisket. Så nästa gång ni ser en av de stora fiskebåtarna från Fiskebäck, Donsö, Fotö, Rörö, Dyrön, Rönnäng eller Skillinge så uppskatta detta. Ni har just sett fiskebåtar som representerar det mest miljövänliga sättet att fiska.