Yrkesfiskare – en politiskt förföljd grupp

Svenska yrkesfiskare är en förföljd grupp skriver Peter Ronelöv Olsson, ordförande i Sverige Fiskares PO (SFPO), på deras hemsida. Jag återpublicerar inlägget här.

Yrkesfiskare – en politiskt förföljd grupp

Svenska yrkesfiskare har sedan en tid tillbaka blivit mer och mer reglerade och mer är på gång.

Situationen i Östersjön har inte orsakats enkom av svenskt yrkesfiske. Utbredningen av döda bottnar i Östersjön (syrebristen) beror inte på överfiske (eller bottentrålning). Största orsakerna är övergödning och algblomning. Miljögifterna minskar i Östersjön och stammen av gråsäl frodas. Fler sälar äter mer fisk.

De senaste åren har orsaken till dödligheten för Östersjötorsk gått ifrån att dö i fiskgarn eller trål till att bli uppäten av säl (eller skarv), alternativt angripen av sälparasit så tillväxten avstannar. Att torskbestånden nu fortsätter minska trots stängda områden, sänkta kvoter osv. beror inte på fiske. Det beror på att balansen i ekosystemet Östersjön är helt i gungande kaos.

Något som oroar både politiker och näring, men istället för att ta tag i de stora åtgärderna och frågorna, så fortsätter gröna politiker med att säga att allt detta beror på fisket. Inte ens WWF:s så kallade experter säger så om man konfronterar dem.

Inom EU diskuterar man kameraövervakning av fiskare och i Sverige var man inte sen med att springa före från regeringens sida. Modernt yrkesfiske är genomreglerat och totalkontrollerat, detta till trots pratar man på allvar om att införa kameraövervakning.

Att bottentrålning skulle förstöra våra havsbottnar är en så ofta upprepad lögn att många sannolikt tror på att det är så. Bottentrålning har så klart i likhet med all annan mänsklig aktivitet effekter. Men att påstå att bottentrålning plöjer havsbottnen och totalt förstör den marina biologiska mångfalden är inte riktigt sant, tvärtom, i undersökta sammanhang.

Lögner, osanningar och negativ propaganda sprids om svenskt yrkesfiske hela tiden. Det är ett kluster av belackare som konstant baktalar oss i än det ena och än det andra. Det påstås att det är vårt fel att torsken har problem i Östersjön och andra vattenområden, att vi fuskar och slänger tillbaka fisk som ska landas och att vi skövlar den marina miljön. Stämmosångarna är många: Naturskyddsföreningen, WWF, Sportfiskarna, Greenpeace, Fiskesekretariatet, BalticSea2020 med flera.

Man kan inte låta bli att undra varför delar av den ”gröna rörelsen” vill knäcka yrkesfisket med konstant spridande av osanningar? Den som försöker omsätta klagosången till politik är vice statsministern som byggt sin karriär på att tycka illa om yrkesfiske och använder oss i röstfiske. Att Miljöpartiets syn på fiske fick komma till uttryck i januariöverenskommelsen är en tragedi. En tragedi som kan bli dyrköpt.

De andra riksdagspartiernas företrädare måste våga säga sanningen: – Sverige har ett i många delar unikt yrkesfiske som är världsledande i skonsamhet, selektivitet och hållbarhet.

Idag är så många områden/fiskeplatser skyddade av en eller annan anledning att om man skulle införa ett generellt förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden så skulle stora delar av den svenska fiskerinäringen dö. Speciellt det kustnära och småskaliga fisket.

Dö, till ingen som helst nytta, eftersom dessa skyddade områden redan idag har ett skydd som fungerar, där fisket som tillåts idag inte utgör något problem. Stora delar av detta fiske bär t.o.m. MSC hållbarhetsmärkning. I världens just nu mest omfattande certifiering.

Den politiska förföljelsen av svenska yrkesfiskare måste omedelbart upphöra om svenskt fiske ska finnas kvar i framtiden.

Ett parti, och en svans av miljöorganisationers, (miss)uppfattningar om en av landets basnäringar kan inte få slå ihjäl det svenska yrkesfisket.

Från näringens sida talar vi för döva öron när vi försöker förklara, de som skulle lyssna vill helt enkelt inte förstå. Man talar i riksdagen om en livsmedelsstrategi och långsiktigt hållbart fiske med mera men slår sedan benen undan näringen i sitt blidkande av Miljöpartiet från regeringens sida.

Politiken måste vakna och se svenskt yrkesfiske för vad det är, en tillgång, och inte som belackarna hela tiden påstår, ett problem. Om vi inte har något svenskt yrkesfiske nu så har vi det inte när vi verkligen behöver det.

Peter Ronelöv Olsson, ordförande SFPO, ursprungligen publicerat på SFPO:s hemsida