Chilensk taggmakrill – började fiskas på 1970-talet

Taggmakrillar är inte riktiga makrillar och inte heller några makrillfiskar. De flesta har börjat fiskas först under slutet av 1900-talet. Den mest fiskade arten är chilensk taggmakrill (Trachurus murphyi) som också kallas inca scad och peruansk taggmakrill finns längs Sydamerikas kust, kring Galapagosöarna och Juan Fernandez-ön, i södra Stilla Havet, runt Nya Zeeland och Australien, runt Papua Nya Guinea och fler av öarna i Melanesien och Polynesien som Nya Kaledonien och Fijiöarna. Förmodligen också kring södra Chile och södra Argentina.

Blir normalt kring 40 cm lång men kan bli upp till 70 cm. Lever på fiskyngel och små skaldjur. Anses bestå av flera olika bestånd där några lever kustnära och andra enbart ute till havs. Finns i allmänhet på 10 till 70 meters djup men kan hittas ner till djup på omkring 300 meter. Stimlevande.

Fiske

Fisket av chilensk taggmakrill började under 1960-talet och tog fart på 1970-talet när beståndet av anchoveta kollapsade. Fångsterna ökade väldigt snabbt under 1980-talet och nådde nivåer med fångster på 4 miljoner ton per år. Något som innebar ett kraftigt överfiske under slutet av 1980-talet och 1990-talet. En stor del av fångsterna tog under den tiden av sovjetiska (senare ryska och  ukrainska), kinesiska, koreanska och nederländska fjärrfiskeflottor.

En kraftig minskning av mängden chilensk taggmakrill inträffade 1997-98 som en följd av överfiske och väderfenomenet El Niño. Fisket minskade då kraftigt. Men det fiskades fortfarande för mycket och beståndet av minskade med 63% mellan 2006 och 2011. Beståndet kollapsade delvis och det gjorde även fisket.

Idag fiskas omkring 600 000 ton per år (650 000 ton 2019). Chilensk taggmakrill fiskas för tillverkning av fiskmjöl och fiskolja såväl som för konsumtion. Säljes både färsk och konserverad. Fångas i huvudsak med snörpvad men även med flyttrål, backor och fällor. Viktiga fiskerinationer är Chile och Peru. Mindre mängder fångas kring Australien och Nya Zeeland där den förvaltas ihop med grönryggad hästmakrill.

Grönryggad hästmakrill

Grönryggad hästmakrill (Trachurus declivis) finns runt västra och södra Australien samt Nya Zeeland. Finns i allmänhet på djup ner till 300 meter. Kan bli över 60 cm lång men är i allmänhet cirka 40 cm. Stimlevande fisk som lever på krill och andra planktoniska skaldjur. Liknar chilensk taggmakrill.

Fisket av grönryggad hästmakrill tog fart på 1980-talet men visade sig snabbt vara för omfattande. Som mest landades öbver 130 000 ton år 1991. Fisket minskade därför snabbt igen och idag fiskas mindre än 10 000 ton per år, Viktiga fiskerinationer idag är Nya Zeeland och Australien men på 1990-talet fångades det mesta av ryska och ukrainska fjärrfiskeflottor.

Gulstjärtad hästmakrill

Gulstjärtad hästamakrill (Trachurus novaezelandiae) eller grulstjärtad scad som den också kallas finns längs med Australiens sydvästra, södra och östra kust samt runt Nya Zeelands öar.

Normalt kring 35 cm lång men kan bli upp till 50 cm. Liknar den grönryggade hästmakrillen. Lever nära kusten i vatten grundare än 150 meter. Men kan hittas från ytan ner till 500 meters djup. Kan också leva i bräckt vatten. Återfinns i stora stim. Äter små fiskar och kräftdjur.

Fiskas i mindre mängder för konsumtion och säljs färsk, rökt, konserverad och fryst.

Pacifisk hästmakrill

Pacifisk hästmakrill (Trachurus symmetricus) finns i östra Stilla Havet från Alaska i norr till Baja California och Kaliforniska bukten. Kan bli över 80 cm lång men är normalt kring 50 cm. Mycket lik chilensk taggmakrill.

Fiskas i mindre utsträckning men är en bra matfisk. Fisket sker med spö, dörj, pilk eller backor. Säljs färsk eller konserverad och används på samma sätt som sardiner. Det är också en populär sportfisk.