Algblomning i Östersjön ger mer sill. Det kan vara ont om mat för sillen (strömmingen) på sommaren då nya sillar omvandlas från larver till yngel. De äter i det skedet djurplankton. De har i sin tur ont om växtplankton att äta på sommaren när vårblomningen sedan länge är borta. Men problemet blir löst genom cyanobakterieblomningar, som bidrar med mat till djurplankton och därmed också till sillen. Algblomningarna är alltså inte bara negativa för livet i Östersjön.
Nattligt provfiske av strömmingsyngel och pungräkor förbereds ombord på forskningsfartyget Electra
Detta visar ny forskning som gick till så att forskarna följde kvävets väg från cyanobakteriernas kvävefixering och genom hela näringsväven från djurplankton till pungräkor och sill. De följde kväveisotoper i aminosyror som är proteinernas byggstenar. Några dem är särskilt användbara för att spåra kvävets ursprung.
Undersökningen gjordes på två väl undersökta platser nära fältstationen Askölaboratoriet i Östersjön. En övergödd station i Himmerfjärden där ett stort avloppsreningsverk tillför stora mängder näring. Den andra platsen var en mer opåverkad plats (station Askö B1) i den öppna skärgården som fungerade som referens.
Andelen kvävefixerande cyanobakterier var under hela säsongen betydligt högre vid den övergödda stationen. De utgjorde som mest 61 procent av alla växtplankton vid den aktuella platsen vilket ska jämföras med endast 32 procent vid referensplatsen. Det nyfixerade kvävet från cyanobakterierna kunde sedan följas i djurplankton, pungräkor och i årets kull av sillyngel. En betydande andel av kvävet i sillen kom från cyanobakterier:
– Resultaten visade att vid toppnivåer av blomningen kom mer än 30 procent av kvävet i strömmingen från cyanobakterierna, berättar John. På referensstationen var det närmare 20 procent av kvävet i fisken som var nyfixerat.
– Det är en betydande andel, fortsätter John, och det beror förmodligen på att det ofta är ont om mat under sommaren då nya strömmingar omvandlas från larver till yngel. Då äter de djurplankton, men dessa har i sin tur ont om växtplankton att äta då, när vårblomningen sedan länge är borta. Därmed inträffar cyanobakterieblomningar vid en avgörande tidpunkt, och bidrar med mat till djurplankton och därmed till strömmingen i ett kritiskt skede.
Förutom att bidra till övergördningen I Östersjön och göra badupplevelsen dålig har cyanobakterierna också en positiv effekt. Varje algblomning i Östersjön ger mer sill.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.