I Sverige används individuella överförbara kvoter (ITQ) inom det pelagiska fisket sen 2007. I Danmark och Island används ITQ för i stort sett allt fiske. Införandet av ITQ i det pelagiska fisket i Sverige innebar en halvering av fiskeflottan antalsmässigt, lönsammare företag och ett ekologiskt mer hållbart fiske. Sannolikt skulle det ha samma effekter i räkfisket, men eventuellt bara om det kombineras med ett havdagsystem för att undvika uppgradering av fångsten. Utöver räkfisket och det pelagiska fisket finns ytterligare tre områden med omfattande yrkesfiske i Sverige, torskfisket, kräftfisket (havskräftor) och det pelagiska fisket efter siklöja. Torskfiske och kräftfiske är så kallat demersalt fiske och inom detta fiskeområde finns även blandfiske efter torsk och plattfisk. I kräftfisket fångas torsk, andra torskfiskar och plattfisk som bifångst.
2007 var 10% av de aktiva svenska fiskebåtarna pelagiska trålare och snörpvadsbåtar, 10% torsktrålare, 5% räktrålare, 12% kräfttrålare och 63% av båtarna sådan som fiskar med passiva redskap. Totalt fanns det 788 aktiva båtar år 2007 och ytterligare 451 registrerade fiskebåtar med begränsat fiske och 288 inaktiva. Av dessa aktiva båtar var det cirka 50 stycken pelagiska trålare, 30 siklöjetrålare, 80 demersala trålare, 40 räktrålare, 100 kräfttrålare, 50 burfiskebåtar för kräfta, 40 krokbåtar (makrilldörj, backor), 110 andra båtar som fiskar med burar eller fällor och 290 garnbåtar. När ITQ (indiviuella utbytbara kvoter) infördes i det pelagiska fisket år 2007 omfattades 80 båtar (aktiva och inte så aktiva) av systemet. Idag har detta antal halverats.
År 2010 stod sill/strömming för 213 miljoner kronor i landningsvärde, skarpsill för 173 miljoner (pelagiska fisken), nordhavsräka 166 miljoner, torsk 160 miljoner och havskräfta 113 miljoner. Pelagiska trålare och snörpvadsbåtar på över 40 meter stod för 20% av landningsvärdet, pelagiska trålare under 40 meter för 20% (inklusive siklöjetrålare), övriga bottentrålare (inkl. torsktrålare) för 20%, räktrålare 15%, kräfttrålare för 10% och båtar med passiva redskap för 15%.
Olika fiskemetoder fångar olika typer av fisk:
• Garn & nät: lax och torsk
• Burar & fällor: kräfta, hummer, krabba, lax, sik, ål, abborre, gös etc
• Krokar: makrill, torsk och plattfiskar
• Demersala trålare (bottentrål): torsk, sej, kolja, vitling, kräfta, räka, och plattfiskar
• Pelagiska trålare och vadbåtar: sill, skarpsill, makrill, blåvitling (kolmule) och tobis
Många aktiva fiskemetoder drar mycket bränsle. Bränslet är idag subventionerat vilket sannolikt snedvrider fiskeverksamheten mot mer energiintensiva metoder som trålning. Greenpeace har gått igenom subventionerna i den svenska räkfiskeflottan och kommit fram till följande resultat:
Utan skatterabatter på bränsle och andra direkta subventioner skulle dagens trålfiske bli omöjligt vilket skulle leda till att antalet svenska räkfiskefartyg minskades och anpassades till resursen. Enligt Greenpeace beräkningar kunde räkflottans 65 fartyg tillsammans tillgodogöra sig i genomsnitt 14 miljoner kronor per år i bränsleskatterabatter mellan 1999-2011.
En genomgång av databasen på fishsubsidy.org, som listar kända direkta subventioner, till exexmpel för byte till starkare motorer, visar att de 65 svenska fartygen med räktillstånd sedan de sjösattes fått minst 20 992 259 kronor i direkta subventioner. De 50 räktrålare som väger över 20 ton har i genomsnitt fått 420 000 kronor var.
Inom vissa fiskesegment finns inga alternativ till bottentrålning. Detta gäller exempelvis räkfisket även om enrgi kan sparas genom tvillingtrålning (dubbeltrålning). Kräftfiske kan däremot bedrivas med mer energisnåla metoder som burfiske. En metod som dessutom är mer miljövänlig på andra sätt då bottnarna inte blir förstörda som vid bottentrålning och bifångster av torsk och annan fisk minskar kraftigt. Borttagna bränslesubventioner skulle skapa ännu större problem med lönsamheten inom det svenska räkfisket medan siklöjefisket knappt skulle påverkas alls.
Det pelagiska fisket som är det lönsammaste fisket skulle få kraftigt ökade bränsekostnader men skulle klara av detta. En förskjutning mot ökat snörpvadsfiske är också troligt liksom mot mer partrålning (också idag vanligt). Det demersala trålfisket efter torsk skulle påverkas mindre men en övergång till snurrevadsfiske och det liknande dragnotsfisket (flyscooting) verkar troligt eller önskvärt då detta är mindre bränslekrävande och dessutom mer miljövänligt på annat sätt. Snurrevad är också mindre skadligt för bottnarna än bottentrålning.
Subventionerna av bränsle kan tas bort i samband med införande av ITQ för resten av det svenska fisket och bör sannolikt tas bort stegvis. Dessutom måste bränslesubventioner tas bort i alla EU-länder för att undvika bunkring av bränsle i länder där subventioner fortfarande finns kvar. Införande av ITQ leder till minskat antal fiskebåtar och modernare fiskeflotta med högre lönsamhet. Det betyder sannolikt också bättre bränslekonomi och därmed mindre känslighet för borttagna bränslesubventioner. Vidare kan man förvänta sig en förskjutning av fisket mot mer energisnåla metoder.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om ITQ, Pelagiskt fiske, Siklöjefiske, Räkfiske, Kräftfiske, Bränslesubventioner, Bottentrålning, Snurrevad, Dragnot, Greenpeace, Burfiske, Tvillingtrålning, Bränsleekonomi, Samhälle, Fiske, Energi, Miljö
Tags: ITQ, Pelagiskt fiske, Siklöjefiske, Räkfiske, Kräftfiske, Bränslesubventioner, Bottentrålning, Snurrevad, Dragnot, Greenpeace, Burfiske, Tvillingtrålning, Bränsleekonomi, Samhälle, Fiske, Energi, Miljö
Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.