Enligt det senaste numret av tidskriften Forskning & Framsteg så finns ett komplicerat samband mellan säl, torsk, skarpsill och sillgrisslor i Östersjön. Ett samband där balansen förstörts genom övergödning och överfiske av torsken:
Det finns indikationer på att torsken i Östersjön kan skapa förutsättningarna för en sådan samexistens. Eller snarare att den gjorde det förr i tiden, innan torskbeståndet kollapsade.
Sillgrisslorna i Östersjöområdet matar sina ungar med skarpsill. När torskbeståndet minskade ökade mängden skarpsill, men samtidigt minskade skarpsillens storlek och vikt, vilket drabbade fåglarna.
– Numera är skarpsillen bara skinn och ben. Det har medfört att sillgrissleungarnas vikt har minskat, vilket påverkar deras chanser att överleva, säger André de Roos.
Forskarna tror att ett mer livskraftigt torskbestånd skulle gynna sillgrisslorna. Det skulle visserligen bli färre skarpsillar, men andelen stora, feta fiskar skulle öka.
Övergödningen var i sig en orsak till ökade bestånd av torsk och skarpsill. mer mat för skarpsillen och för skarpsillens föda helt enkelt. Fler skarpsillsyngel gav mer mat åt torsken. Samtidigt innebar minskningen av antalet sälar på grund av miljögifter och jakt att ingen åt torsken. Torskbestånden växte till, fisket ökade kraftigt, överfiske blev resultatet och en ond cirkel för torskbestånden i Östersjön skapades.
Torsk
Ett mer livskraftigt torskbestånd menar forskarna kan skapas genom minskat fiske av torsk, men ökat fiske av skarpsill. Torsk i Östersjön äter framförallt skarpsillsyngel och inte vuxna skarpsillar. När torskbestånden i Östersjön kollapsade ökade antalet skarpsillar. Detta betydde dock inte en ökning av mängden förda för torsken, för samtidigt som mängden skarpsill ökade minskade också deras storlek. Minskad storlek på skarpsillen innebär minskad romproduktion och minskat antal skarpsillsyngel och mindre föda till torsken. Skarpsill äter dessutom torskägg. Mycket skrapsill innebär därför färre torskyngel och färre vuxna torskar. Nu finns det också mer säl. Säl äter torsk. Sammantaget förhindrar detta en återhämtning för torskbestånden i Östersjön.
Det som därför sannnolikt skulle behövas i Östersjön är ökat fiske av skarpsill, kanske till och med kraftigt ökat fiske av skarpsill och inte en minskning så som EU föreslår inför nästa år. Detta ökade fiske av skarpsill bör förmodligen också kombineras med minskat fiske av torsk. När väl torsken återhämtat sig rejält i hela Östersjön kan sen fisket på torsk ökas något samtidigt som fisket på skarpsill minskas. Metoden har prövats i norska insjöar där röding och öring har ett motsvarande förhållande som skarpsill och torsk. Dessutom skulle en sådan fiskeripolitik sannolikt leda till starkare och stabilare stammar av en del sjöfåglar. Det kan dock med bibehållande av livskraftiga sälstammar aldrig blir fråga om att det går att fiska lika mycket torsk som på 1980-talet. Däremot kan ju en viss licensjakt på säl förmodligen införas. Sälen kan dessutom fungera som en del i en satsning på turism som näring.
Med mänsklig påverkan kan alltså en viss ekologisk balans återställas i Östersjön. En ekologisk balans som människan förstört genom överutnyttjande av och miljöförstörelse för havets resurser i form av fisk och säl. Men det kräver ett ordentligt, omfattande och noggrant samarbete mellan forskare, myndigheter och fiskare.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Säl, Torsk, Skarpsill, Sillgrisslor, Torskbestånd, Övergödning, Överfiske, Ekologisk balans, Fiske, Östersjön, Torskfiske, Pelagiskt fiske, Miljö
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
”Lennart Persson och hans kolleger planterade in mörtar i fyra sjöar som redan hade abborrbestånd. De inplanterade mörtarna överlevde i samtliga sjöar, men i två av sjöarna skedde ingen föryngring. Abborrarna åt upp alla årsyngel, som modellen förutspådde. I de andra sjöarna överlevde dock ynglen. De här sjöarna hade även gäddor. Slutsatsen blev att gäddorna räddade mörtynglen: gäddorna åt upp så pass många abborrar att en del mörtyngel överlevde till vuxen ålder”
I Österjsöns fall är ju torsken = mörten, sälen = abborren och människan = gäddan. Vi har redan testat detta med att inte jaga säl, i någon större omfattning. Det ledde till att torsken inte ens var närvarande i de norra delarna av Östersjön och det blev skottpengar på säl.
Om vi börjar skjuta ned beståndet av säl så kommer inte sälens övre populationsnivå bestämmas utav tillgången på fisk, som det är nu med dess följder på fiskbestånden. Då slipper vi ha detta monokulturhav med spigg och skarpsill. Det kan även nämnas att på 80talet när torskbeståndet var riktigt starkt, så var torsken som levde i trakterna av bottenviken i lika dåligt skick som de är i södra delarna av östersjön idag. Detta fenomen finns även i New foundland idag och det spekuleras i om det är parasiter från gråsälen som är orsaken.
På 1950-talet fanns mer säl än idag. Det fanns mer torsk också.
Reglerad jakt på säl kan införas idag. Säl är bra mat och måste bli tillåtet att sälja. Sälskinn är bra till allt möjligt och måste bli tillåtet att sälja och hantera. Torskfiske som på 1960-talet och inte som på 1980-talet. Sannolikt större skarpsillsfiske än då på grund av övergödningen. Du ser för kortsiktigt på saker och ting. Säl behövs för att naturen ska vara i balans, precis som gäddan, sötvattensjöarnas motsvarighet behövs för att det ska finnas både mört och abborre.
Kan vi få tillbaka torsken i Västerhavet (stammarna ökar ju i viss kustområden, Skagerak och Nordsjön) kan mer torsk fiskas där. Förmodligen krävs en lång tid med förbud mot bottentrål i stora delar av Kattegatt för att det ska vara möjligt att få tillbaka torsken där (40-50 år kanske). Men mer torsk i Skagerak kommer att innebär mindre mängder räkor, vilket innebär minskat räkfiske. Så det som vinns på ett håll, kan tappas på ett annat. Oavsett vilket så kommer antalet fiskare sannolikt att minska ytterligare något. Det finns för många som fiskar räkor. Många båtar måste bort. Osv. Det hela är komplext. Och inte helt enkelt.
”På 1950-talet fanns mer säl än idag. Det fanns mer torsk också”
Där har du fått felaktig information. Om du läser förvaltningplanen så anges siffran 20 000 för åren 1940-1950. I dag beräknas vi ha 40 000 plus ett större mänskligt fiske. Plus ett ohyggligt övergödat system. Blir nog förödande för torsken sälen tillåts öka mer.
När det gäller västerhavet så anser jag fortfarande att man skall tillföra gäddan i systemet.Alltså kraftigt minska sälbeståndet. Mänsklig jakt höll nere antalet knubbsälar till trakterna av 3000 en lång tid. Det var ett livskraftigt bestånd utan sälpest mm och man kunde ha sälsafari då med. Sälsafari tappar liksom sin charm när det ligger säl och plaskar inne i hamnarna.
Det bästa vore nog om man kunde fiska alla arter så % likt som möjligt. Allt ifrån säl till räka. Det skulle göra den mänskliga påverkan så liten som möljligt på ekosystemet.
Du har rätt om torsken. Jag förhastade mig där.
När det gäller Västerhavet är vi helt överens om licensjakt på säl. MEn det kräver lagändringar för att det ska fungera. För licensjakt på säl är ointressant om vi inte kan köpa skinnet och köttet. Sen 2009 är det förbjudet att handla med sälprodukter i Sverige och sen 2010 är det förbjudet i EU. Som barn kände jag ju en av de sista personerna på Västkusten som hade jakt på säl som en del av sitt levebröd, Anders Olsson (Utter-Anders) på Rörö. Jag har också haft samtal med folk på Rörö som menar att den nu införda jakten på säl inte kan bli nåt just för att det inte går att sälja köttet och skinnet.
Jo, handelsförbudet är ju som jag ser det ett desperat försök att dölja vad följderna av ett obeskattat sälbestånd medför. Det är ohederligt och pekar på en viss desperation hos de som håller sälen för att vara ett djur värt mer än alla andra.
Jo, en sak till.
Enligt lagen:
”
Säljakt som bedrivs av inuitsamhällena eller andra ursprungsbefolkningar vilka traditionellt bedriver säljakt i samhället eller i det geografiska området”
Det är alltså tillåtet att sälja sälprodukter om man är urprungsbefolkning. På Rörö är det en ursprungsbefolkning som tradtionellt bedrivit säljakt. Med andra ord. EU förbudet gäller inte Röröbor som anser sig som ursprungsbefolkning. Du har själv sagt att du kände en Röröbo som jagade säl, så här kan inte lagen tolkas på annat sät enligt mig.
Jag resonerar som du. Men jag är tveksam till att vi skulle få rätt i en svenska domstol.