Den danske ministern Esben Lunde Larsen presenterade nyligen ett förslag på skyddade områden i Kattegatt. Områden med mjukbotten där bottentrålning förbjuds. Det är ganska stora områden arealmässigt men det handlar om områden där det inte trålas speciellt mycket, på vissa håll inte alls. De områden som berörs är alltså sådan som inte utsätts för någon stor miljöstörande verksamhet.
Magnus Eckeskog som är havsansvarig hos Greenpeace Danmark menar att beslutet därför har liten betydelse. Det resonemanget förstår jag inte. Det är väl bra om områden som ännu inte fiskats hårt beskyddas. Det är ju så vi ofta agerar på land, så varför är det fel när naturreservat i havet bildas på det sättet. Det är väldigt sällan, för att inte säga aldrig som det görs naturreservat av mark som ständigt plogas (något som kan jämföra med bottentrålning) eller regelbundet avverkas. Så länge sådant agerande på land inte kritiseras är det orimligt att kritisera det till havs. Därför tycker jag att denna kritik från Greenpeace, om än sakligt riktig, samtidigt blir fel.
Men kritiken från Greenpeace är mer omfattande än så. Esben Lunde Larsen vill nämligen att bottentrålsförbudet i södra Kattegatt ska försvinna. Det förbudet finns då torskbeståndet i Kattegatt behöver återhämta sig från nästan utrotning. Området har tidigare varit utsatt för kraftigt fiske med bottentrål. För att skydda torskens lek och torskbeståndens möjlighet att komma tillbaks krävs det att sådana områden skydda. Att skydda områden som inte har betydelse för torsken gör ingen nytta. Greenpeace och Eckeskog har helt rätt i kritiken mot den danska regeringen och Lunde Larsen på denna punkt. Om de områden som föreslagits som skyddade områden av den danske ministern varit områden med betydelse för torsken kunde ett byte med det skyddade området i södra Kattegatt (på svenskt vatten) ha varit rimlig. I nuläget är det inte så.
Därför är det utan tvekan dubbelmoral av den danska regeringen att berömma sig för det nya förslaget om skyddade områden i Kattegatt samtidigt som de vill upphäva bottentrålsförbudet på svenskt vatten i södra Kattegatt.
Att förbjuda bottentrålning helt och hållet som Greenpeace vill är däremot helt orealistiskt och inte rimligt (även om Eckeskog är mer realistisk i sitt inlägg). Bottentrålning är den vanligaste fiskemetoden i det småskaliga fisket. Räka kan inte fiskas på annat sätt och kräfta (jomfruhummer) kan bara till viss del fiska på annat sätt. Men det finns åtgärder som Danmark kan vidta och som minskar mängden bottentrålning och dessa skadliga verkningar.
I kräftfisket kan obligatorisk rist införas och en del av kräftkvoten (jomfruhummerkvoten) kan reserveras för burfiske. På det viset fungerar det i Sverige där 50% av kräftorna fiskas med ristförsedd trål och 25% med bur. Även i fiskfisket kan rist för avskiljning av plattfisk från rundfisk (som torsk, sej) etc användas för att minska trycket på torskbeståndet genom minskade bifångster. En sådan håller på att utvecklas i Sverige.
Det vore bättre om Greenpeace drev på om ändrade regler för bottentrålning och liknande istället för att kräva ett stopp för all bottentrålning då det kravet inte har några förutsättningar att lyckas utan bara retar upp folk i fiskeribranschen. Det verkar också som om Eckeskog själv är inne på en sådan linje då han inte föreslår ett total bottentrålsförbud i sitt inlägg utan snarare en utveckling av ett nätverka med skyddade områden i havet där bottentrålning förbjuds. Ihop med redskapsutveckling och att mer naturvänliga fiskemetoder som snurrevad och burar gynnas kan det innebär an positiv utveckling för bestånden av torsk och annan fisk i Kattegatt.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Esben Lunde Larsen, Magnus Eckeskog, Danska regeringen, Skyddade områden, Bottentrålning, Greenpeace Danmark, Greenpeace, Danmark, Kräftfiske, Torskfiske, Kräfta, Torsk, Kattegatt, Fiske
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.