Individuella fiskerättigheter i det demersala fisket

Förvaltningssystemet för det demersala fisket i  Sverige måste förändras på grund av landningsskydligheten. Det finns egentligen bar en sorts förvaltning som kan fungera. Individuella fiskerättigheter. Bäst fungerar de om de också är överförbara. Den senaste ledaren i Yrkesfiskaren tar upp de förändringar som behövs:

I och med att EUs gemensamma fiskeripolitik reformerades 2014 införs successivt ett förbud att kasta kvoterade arter över bord. Det här ställer fiskenäringen inför stora utmaningar då man tidigare kastat fisk som man inte har kvot för, eller som är för liten för att sälja. I och med att alla kvoterade arter successivt skall tas i land finns det en risk att en kvot tar slut snabbare för vissa arter än för andra i ett mixfiske.

Med dagens kollektiva kvotsystem skulle det innebära att om en kvot tar slut under året, måste myndigheten stoppa allt fiske som kan fånga den arten. Detta skulle få förödande konsekvenser för stora delar av vår fiskeflotta. Men med rätt förvaltning och förutsättningar kan det även innebära en rad möjligheter för svenskt fiske.

Yrkesfisket insåg tidigt den här problematiken och satte igång en process där man tog fram rekommendationer för hur ett system som bygger på individuellt tilldelade fiskerättigheter skulle kunna se ut.

Ett sådant system undviker kollektiva redskapsstopp, det förbättrar de ekonomiska förutsättningarna för näringen  genom att den enskilde fiskaren kan planera sin verksamhet över året, samt ges möjlighet att utveckla sin verksamhet genom byten av kvoter.

Ett sådant system främjar även ett långsiktigt hållbart nyttjande av våra fiskebestånd,  då det ger tydliga incitament för långsiktigt bevarande.

[…]

En annan viktig aspekt som fiskets representanter har drivit på är att man nu har möjlighet att skifta fokus, och lämna detaljstyrningen och överflödiga förbud och istället införa en mer resultatbaserad förvaltning.

Detta bygger på att den enskilde fiskaren har möjlighet att planera sin verksamhet över året, utveckla sin verksamhet genom byten med andra, samt utveckla sina redskap och ändra sitt fiskemönster så att kvottilldelningen efterlevs och maximeras fullt ut.

Den enskilde fiskaren bör ges utrymme att utveckla sina redskap på så vis att han eller hon känner trygghet i att innovation ihop med det nya kvotsystemet kommer ge möjligheter att driva ett hållbart fiske för en lång tid framöver

Ges de rätta förutsättningarna – ett mer flexibelt och långsiktigt kvotsystem ihop med att man går mot en mer resultatbaserad förvaltning istället för den detaljstyrning som har varit rådande länge, kan landningsskyldigheten leda till ökad selektivitet, ändrade fiskemönster och en näring i utveckling.

Detta kan lägga grunden för den generationsväxling som behövs inom yrkesfisket, men som idag motarbetas av krångligt regelverk och dålig lönsamhet.

Detta är av yttersta vikt om vi ska ha kvar en verksam yrkesfiskekår i Sverige även i framtiden.

Ett system med individuella fiskerättigheter kommer me all sannolikhet. Om det kompletteras med rejäla regelförenklingar så vore det mycket bra. Yrkesfiskare är organ för Sverige Fiskares Riksförbund (SFR) som i sin tur har Sveriges FIskare PO (SFPO), Swedich Pelagic Federation (SPFPO), Sveriges Torksfiskares PO (STPO) och Gävlefiskarnas PO (GFPO) som medlemmar. De representerar enmajoritet av Sveriges yrkesfiskare. En minoritet är organiserade i Havs- och Kustfiskarnas PO (HKPO) som är motståndare till individuella fiskerättigheter.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Individuella fiskerättigheter, Individuella överförbara fiskerättigheter, Yrkesfiskaren, Landningsskyldighet, Utkastförbud, Fiske, Demersalt Fiske