Inför fullt överförbara fiskerättigheter i det demersala fisket

I det demersala fisket som inkluderar torskfisket i Östersjön har det införts individuella fiskerättigheter. Dessa fiskerättigheter har delats ut på grundval av det historiska fiske som en fiskebåt har haft och hänsyn har tagits till båtar med små kvoter. Systemet har i sig inte inneburit minskade fiskerättigheter/kvoter för enskilda yrkesfiskare även om det säkert finns de som fått mindre än vad de fiskade förra året (dvs ett enskilt år). De båtar som inte varit aktiva har fått mindre kvoter än aktiva båtar. Om de inte fiskat alls de senaste åren har de inte fått nånting.

Under många år har kvoten på torsk i östra Östersjön inte fiskats upp vilket lett till att de som varit aktiva i torskfisket kunnat fiska väldigt mycket. En kvotsänkning på grund av detta innebär md andra ord inget som helst problem för den aktiva fiskeflottan. De har inte kunnat fiska upp kvoten utan har bara fiskat 50% av kvoten. En mindre sänkning än så har med andra ord ingen praktiskt betydelse. I västra Östersjön (väster om Bornholm) är det värre, kvoten där har skurits ner rejält och det har haft en stor betydelse för de som är beroende av torskfisket där. Flertalet trålare är inte beroende av torskfiske i västra Östersjön. Huvuddelen av torsken i västra Östersjön fiskas i Öresund där trålfiske är förbjudet.

Fiskerättigheterna i det demersala systemet är inte sälj- och köpbara. Däremot går de att tillfälligt överlåta under ett år genom uthyrning eller byte. Den som bar har fiskerättigheter för torsk har inget att byta med och måste då hyra fiskerättigheter om den vill ha mer än sin egen tilldelning. Detta system möjliggör inte den nödvändiga strukturrationalisering som måste ske i torskfisket i Östersjön såväl som inom det demersala fisket i Västerhavet. Kapaciteten i fiskeflottan såväl i Östersjöns torskfiske som Västerhavets demersala fiske på skaldjur och fisk är för stor. En minskning är ekonomiskt nödvändig. Den sker bara tillräckligt snabbt om fiskerättigheterna blir sälj- och köpbara, dvs fullt överförbara.

Ett införande av fullt överförbara fiskerättigheter är nödvändigt i det demersala fisket för att få ner överkapaciteten och öka lönsamheten i företagen. Det kommer att leda till färre fiskebåtar, färre yrkesfiskare och färre fiskelägen. En utveckling som trots negativa konsekvenser tyvärr är nödvändig. Alternativet är att samhället ger mer bidrag till yrkesfiskare så att de kan fortsätta med sin olönsamma verksamhet. Det är inte ett rimligt alternativ och jag tror inte ens Wangström från Länsstyrelsen i Skåne anser att det vore bra.

Utvecklingen med färre fiskebåtar, färre yrkesfiskare och färre fiskelägen har pågått i mer än 100 år. det som driver den är framförallt den tekniska utvecklingen. Flest fiskelägen har försvunnit på den svenska Västkusten, där flera dessutom helt avfolkats eller halverat sin befolkning. Nån liknande negativ befolkningsutveckling i skånska fiskelägen existerar inte, inte ens där fisket försvunnit. Men en sak är klar. Det finns ingen möjlighet att rädda alla fiskelägen. De flesta kommer att försvinna. Det bästa är att genomföra operationen snabbt och effektivt genom att införa full överförbara individuella fiskerättigheter.

För den enskilde yrkesfiskaren ger också införandet av fullt överförbara individuella fiskerättigheter den största valfriheten. Det går att göra sig skuldfri och få en slant över samt leva gott resten av sitt liv genom att sälja sin båt och sina fiskerättigheter för gott. Alternativt kan fiskerättigheter och båt köpas i Danmark, Finland, Estland, Polen eller Lettland för pengarna som försäljningen i Sverige gett. Ytterligare ett alternativ är att satsa på att köpa båtar och fiskerättigheter, vilket kräver skuldsättning, lån. Med två båtar kan fisket göras mer flexibelt, en kan användas till sillfiske och en till torskfiske om vi pratar Östersjön.

Det är på dessa sätt västkustfiskarna agerade när individuella överförbara fiskerättigheter infördes i det pelagiska fisket och det är så de agerar i räkfisket redan nu trots att fullt överförbara fiskerättigheter ännu inte finns. Även yrkesfiskarna i Östersjön kan agera på det sättet.

Tyvärr väljer yrkesfiskarna i Skåne att istället att försöka få andra, dvs staten och myndigheter, att lösa problemen genom att på olika sätt subventionera ett olönsamt fiske. Regionala kvoter som Johan Wangström från länsstyrelsen i Skåne vill ha är ett sådant sätt som visat sig inte fungera i längden i det pelagiska fisket. Olönsamhet leder förr eller senare till att en yrkesfiskare slutar oavsett regionala kvoter och förvaltningssystem. Ju längre ett skifte av system dröjer ju sämre utgångsläge för de fiskare som har ett olönsamt fiske. Med individuella överförbara fiskerättigheter har de en möjlighet att välja. Utan det kommer den bristande ekonomisak lönsamheten att skata mala ner dem så att de till slut har ingenting.

Ett ekonomiskt olönsamt fiske går inte att bevara. Det kommer att försvinna i slutänden ändå. Det finns sätt att avveckla delar av fiskeflottan som ge de flesta goda ekonomiska möjligheter och alternativ oavsett om de lämnar eller stannar kvar i fisket. Köp- och säljbara fiskerättigheter är det enda alternativ som visat sig fungera riktigt bra och bör naturligtvis införas även i det demersala fisket inklusive torskfisket i Östersjön. Det ger störst frihet, flest valmöjligheter och innebär en framtid för fisket. Det innebär försvunna fiskelägen och färre fiskare. Men det är en nödvändighet, en ofrånkomlig konsekvens av en teknisk utveckling. Det är också en process som pågått i över 100 år.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om TFC, ITQ, Individuella överförbara fiskerättigheter, Fiskelägen, Yrkesfiskare, Kvoter, Torskfiske, Pelagiskt fiske, Demersalt fiske, Östersjön, Skåne