De som drabbas av regionala torskkvoter i Östersjön

40 trålare har idag tillstånd för fiske av torsk i Östersjön. 22 av dessa kan få tilldelning av den tänkta regionala kvoten som Havs- och vattenmyndigheten (HaV) föreslagit. Bara de som enbart har tillstånd att fiska torsk och inte har några andra särskilda tillstånd kan få tilldelning av kvoten. 18 trålare har enligt HaV också andra fiskerättigheter. För en del trålare har det inte så stor betydelse, de fiskar obetydligt eller inget alls i Östersjön även om de har tillstånd. För andra båtar har det större.

Att döma av fångstsiffrorna från 2016 kommer en regionalkvot att ha allvarliga negativa konsekvenser för GG 359 Westerö, GG 370 Mercy, GG 500 Vingaskär, GG 504 Randi (var GG 562 Randi år 2016, möjligt att båten inte längre bedriver nåt större fiske i Östersjön), VG 117 Kungsvik, VG 24 Marie och VG 95 Stjärnvik. Dessa båtar får minskade fiskemöjligheter av torsk i Östersjön med 30% och de fiskade mycket under 2016 (liksom sannolikt också under åren innan) vilket betyder att det har stora negativa konsekvenser för dem.

För övriga trålare med tillstånd har en minskning med 30% mindre betydelse då de fiskar marginellt i Östersjön, i alla fall 2016. Dessa båtar är FG 31 Lyngskär, FG 37 Evelina, FG 96 Cindy Vester, GG 73 Ingun, GG 150 Älvsborg, GG 200 Bravik, GG 892 Strannefjord (tidigare VG 392 Strannefjord), HA 24 Lutskär, HA 25 Natalie, HA 41 Terese, LÅ 1 Tärnö, SD 47 Brattskär, VG 29 Christina, VG 59 Lipton och VY 43 Viken. Jag får det till att 22 båtar kommer att drabbas men det kan ju vara så att de fyra siklöjetrålarna (HA och LÅ) har tillstånd att fiska torsk med nåt annat än trål för vad jag kan förstå så har HaV räknat dem bland de som skulle kunna få regional tilldelning. Något som ju inte är korrekt om de har tillstånd att fiska torsk med trål.

Båtar som enbart har pelagiskt tillstånd kan kringgå minskningen med 30% och få tilldelning av den regionala kvoten ändå. Ägarna kan skaffa en båt till som tar över de pelagiska fiskerättigheterna (möjligt för dem att göra så från år 2019) och därefter fiska torsk i Östersjön inklusive den tilldelning de kan få av den regionala kvoten. Detta är möjligt för GG 359 Westerö och GG 370 Mercy. GG 500 Vingaskär som också har pelagiska fiskerättigheter har även tillstånd för demersalt fiske i Västerhavet och kan alltså inte göra på samma sätt.

Noterbart är att förslaget kommer att drabba den enda östersjöbåt, VY 43 Viken, som fiskar både sill och torsk vilket många andra Östersjöfiskare önskar att de kunde göra. HaV.s förslag bidrar därför till att utarma Östersjöfisket, om än i liten skala.

Det bestraffar också företagsamma fiskare som tar egna initiativ och som skaffat sig fiskerättigheter för sill genom att fisk på den tidigare fria kvoten i Bottenhavet som GG 359 Westerö och GG 370 Mercy eller sådana som för länge sen sett om sitt hus och skaffat sig fiskemöjligheter på olika håll för att ha möjlighet att kompensera för minskade och ökade kvoter. Havs- och vattenmyndighetens förslag bestraffar de som varit aktiva och belönar de som varit passiva. De tvingar in yrkesfiskarna i oflexibla och irrationella system.

Förslaget från HaV löser dessutom inga problem. Idag är det inget problem för fiskebåtar att få tag på torskkvoter att fiska i Östersjön. Kvoten fiskas inte upp. Förslaget kommer inte att innebära några egentliga fördelar för de som får extra tilldelning, däremot rejäla nackdelar för en del av de båtar som får minskade fiskemöjligheter.

Ett bättre förslag för att gynna torskfiskarna som enbart har fiske i Östersjön vore att ge dem möjlighet att få tilldelning från den regionala kvoten av sill. Eftersom några båtar med regional tilldelning av sill försvunnit under senare tid bör detta inte vara något problem. Detta kan dock upplevas som stötande av många andra fiskare då det till viss del handlar om yrkesfiskare som sålt sin ursprungliga tilldelning av sill för stora pengar och sedan klagat över att de inte har nån sill att fiska.

De till antalet få snörpvadsbåtar och trålare som idag tar större delen av kustkvoten av sill i östra Östersjön borde också tvingas in i det pelagiska systemet vilket innebär att kustkvoten för sill kan minskas samtidigt som den regionala tilldelningen då också kan ökas något. En av de aktuella båtarna ägs dessutom av samma företag som äger en av de största torsktrålarna med bas i Östersjön och fiske enbart i Östersjön.

Slutligen måste yrkesfiskare ges möjlighet att själva agera och kompensera för minskade kvoter, ökade kvoter, regeländringar och liknande. Det nuvarande förslaget på regionala tilldelning av torsk minskar yrkesfiskarnas möjligheter att själva göra nåt åt sin situation. Speciellt allvarligt är att vissa fartyg och dess ägare fråntas fiskemöjligheter utan att ha någon som helst möjlighet att själva kompensera för detta. Faktum är att jag tror att det kan vara ett brott mot EU:s lagstiftning om fri företagsamhet

Enda rimliga och långsiktiga lösningen på det problemet med att yrkesfiskare själva inte kan påverka sin situation är att införa överförbara individuella fiskerättigheter i allt svenskt fiske.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om VG 117 Kungsvik, VG 24 Marie, VG 95 Stjärnvik, Regional kvot, GG 359 Westerö, GG 370 Mercy, GG 500 Vingaskär, GG 504 Randi, HaV, Fiskemöjligheter, Fiskerättigheter, Östersjön, Torsk, Torskfiske, Fiske