En bok om fiske av en antropolog med många fel och märkligheter

Fiona McCormack är lärare i antropologi på Waikato-universitet på Nya Zeeland. Hon har skrivit en bok om fiske, Private Oceans, The enclosure and marketisation of the seas. Närmare bestämt om effekter av införande av överförbara fiskerättigheter på traditionella samhällen och kulturer. Hon fokuserar på två polynesiska kulturer, maorierna på Nya Zeeland och ursprungsbefolkningen på Hawaii och deras relation till haven, fisket och fiskarna. Dessutom tar hon upp förhållandena för fisket på Irland där hon växte upp och införandet av överförbara fiskerättigheter på Island.

Beskrivningarna av kulturerna och deras förhållande till fiske är intressant och det känns som hon vet vad hon pratar om där. Hon beskriver också kapitalismens inverkan på dessa samhällen och dess fiske på ett förtjänstfullt sätt. Problemet är att hon inte kan skilja på effekten av kapitalismens intåg och effekten av överförbara fiskerättigheter.

Dessutom har hon missförstått en hel del när det gäller fisket, kvoter, överförbara fiskerättigheter och vad som orsakat överfiske med mera. Kanske inte förvånande då hon inte är nån expert på fiske och fiskeripolitik. Inte heller tycks hon ha begripit att den fria tillgången till fisket har varit det allra största problemet för fiskbestånden i världen och en huvudsaklig anledning till de totala krascher som ägt rum för fiskbestånden i vissa delar av världen och för vissa arter. Hon bortser från forskning och konstaterad verklighet om hur fiske fungerar.

Hon tror till exempel inte på allmänningens tragedi, dvs att fri och obegränsad tillgång till en resurs i de flesta fall leder till överutnyttjande av resursen. Detta trots att detta är mycket välbelagt i ekonomisk forskning inom fisket. Istället har hon studerat väl avgränsade fisken och kulturer med ett begränsat antal deltagare som all pratar samma språk och omfattas av samma kultur. Under sådana förhållanden behöver det inte uppstå problem med fri tillgång till resursen. Men sådana förhållanden är undantag och inte den verklighet som råder i större delen av världen.

Allmänningens tragedi kan ses när det gäller torsken utanför Kanada och USA på Grand Banks och Georges Bank som fiskades ut och försvann för att fisket var fritt för vem som helst. Samma öde drabbade sillen runt Island, väster om Norge och i Nordsjön liksom torsken runt Island och i Nordsjön, tonfisken i Atlanten osv. Hon låtsas som om verkligheten inte finns.

Hon påstår också att de som är anhängare av TFC (ITQ, överförbara fiskerättigheter) anser att det måste se ut likadant överallt och implementeras på exakt samma sätt överallt. Något som är mycket långtifrån sanningen. I verkligheten måste TFC-system anpassas till lokala förhållanden och kulturer för att kunna fungera bra. När det inte grös blir det problem.

Dessutom så hävdar hon att alla anhängare av TFC är fanatiska anhängare av privatisering och marknad och tror för mycket på det individuella initiativet. Denna kritik är rakt motsatt den uppfattning hon har om att fri och obegränsad tillgängligheten för havens resurser för all som hon argumenterat för tillgänglighet. Hon tror alltså på människans inneboende godhet så lände det inte finns ägande med. Det är en inbyggd motsättning i hennes resonemang. Hon är så vitt jag kan se motståndare till att begränsa fiskeresurserna till ett begränsat antal individer, grupper, båtar eller företag och också motståndare till kvottak och TAC. Sådant innebär ju privatisering av resursen och är alltid av ondo enligt hennes sätt att resonera. Om det sättet att se på fiske slog igenom totalt oh i hela världen skulle nästan all fisk vara utrotad inom 10-20 år.

Hon tar också upp en lista som ska illustrerar konsekvenserna av införande av TFC:

• Alienation and loss of individual fate control
• Increased social stratification and class barriers
• Loss of lifetime investments in homes and other infrastructure
• Outmigration and gender imbalances
• Loss of community viability
• Lack of fair returns to owners/stewards of the resource
• Cartelisation of the fishing industry
• Barriers to new entrants in a neo-feudal setting
• Concentration of wealth and power
• Transformation of ‘paper fish’ into financial derivatives
• Institutional lock-in/irreversibility
• Incentives for high-grading
• No rewards for low-carbon environmentally sustainable fishing
• No focus on ecosystem-based management

Samtliga punkter på listan är i själva verket en konsekvens av att fiskeresursen fiskats ut eller av teknisk utveckling inom fisket. De uppstår oavsett fiskeriförvaltningssystem. De har ingenting med TFC i sig att göra.

TFC-system är också mycket lätta att anpassa till ekosystembaserad förvaltning och står inte i motsättning till dem som hon påstår. Att det skulle motverka klimatvänligt fiske är för sin del rena dumheterna. När det inte längre finns en tävling om att den som först fiskar upp resursen får den finns inte längre någon drivkraft mot allt snabbare fiskebåtar med allt kraftigare motorer och i många fisken runtomkring i världen minskar båtarnas motorstyrka med minskad bränsleförbrukning som resultat.

Att småskaliga fiskare kan slås ut är ett reellt problem med TFC-system och för att det inte ska ske måste åtgärder vidtas i systemen för att förhindra det. Så har också skett i exempelvis Sverige och Danmark, men även på andra håll.

Der finns också risk för att finansiella aktiviteter kan ta över delar av fisket i och med införandet av TFC-system, men det är också ganska enkelt att förhindra att det blir så. exempelvis bara genom att aktiva yrkesfiskare som arbetar med fiske får inneha fiskerättigheter så som i Danmark och Sverige. Eller genom en begränsning av antalet fiskelicenser/båtar per företag eller individ och genom tak för hur mycket en ägare, ett företag eller en båt får inneha i form av fiskerättigheter. Det kan finnas drivkrafter gentemot uppgradering av fångsten, men det finns också drivkrafter som innebär ett mer selektivt fiske.

I traditionella fiskarkulturer som den svenska eller den irländska så är det i allmänhet inte så att nyetablering blir svårare, då fisket i allmänhet ärvs och tas över inom familjen. I  många andra länder måste dock regler införas som anpassas till att nya ska kunna komma in i fisket. I en bransch där 100 % av yrkesutövarna är män har jag svårt att se hur könsbalansen skulle kunna bli sämre. Traditionellt har det funnits en arbetsfördelning i svensk fiskerikultur som inneburit att kvinnorna tagit han om pengarna och skött familjens ekonomi. Det är fortfarande vanligt och det finns tecken på det ser likadant ut i många andra traditionella fiskarkulturer också.

McCormacks beskrivningar av kapitalismens effekter på maorisamhället är intressant, men det handlar om TFC-systems effekter. Även utan TFC-systemen hade samma sak hänt. Dessutom hade fisken i havet försvunnit vilket blivit ännu sämre för maorisamhället.

Hon påstår också att det inte finns bevis för att fiskbestånd som förvaltas med TFC-system har återhämtat sig. Detta är en direkt lögn. Alla fiskbestånd på Island har återhämtat sig, liksom i stort sett alla fiskbestånd i Nordsjön och från USA finns massvis med exempel på fiskbestånd som återhämtat sig efter att TFC-system införts. I motsats till vad hon påstår förändras också TAC regelbundet, exempelvis varje år när det gäller fiskbestånden i europeiska farvatten.

Det finns heller inga som helst vetenskapliga belägg för att TFC-system innebär tjuvfiske, överfiske, uppgradering, olagliga utkast eller felrapportering. Sådant är konsekvenser av för dåliga kontrollmekanismer oavsett fiskeriförvaltningssystem eller så är de konsekvenser av olönsamhet och överkapacitet i fisken utan TFC. De kan också vara ett resultat av att det inte finns några krav på selektivt fiske. Detta gäller exempelvis de danska kräftfisket.

McCormack tar upp fisket på Hawaii som formellt inte har något TFC-system som en motbild till fisket på Nya Zeeland, som domineras av maoriägda företag inom ett TFC-system. På Hawaii finns ett stort icke-kommersiellt lokalt fiske inbäddat i den lokal social kulturen. Så långt är det väsensskilt från Nya Zeeland där även det småskaliga fisket ingår i TFC-systemet (vilket det inte gör i Sverige).

Det demersala fisket efter bottenlevande fisk kring Hawaii är begränsat genom fiskelicenser och inte fritt. Detta fiske har regelbundna områdes stängningar och säsongsstängningar då kvoten (TAC eller ACL) fiskats upp vilket innebär stora problem för yrkesfiskarna som dock ändå inte vill ha TFC-system. Privatiserat är dock fisket. Det storskaliga pelagiska fisket är organiserat på ungefär samma sätt men har också metoder för att särskilt gynna det mindre tonnaget..

Att fiskelicenser (LEP) skulle vara ett förstadium till  TFC-system som McCormack påstår är helt felaktigt. Fiskelicenser finns i alla europeiska länder och har funnits länge, sen 1970-talet. Många fisken med fiskelicenser kommer sannolikt aldrig att omfattas av TFC-system (exempelvis siklöjefisket i Norrbotten och det danska hästräkefisket).

Dessutom begriper jag inte på vilket sätt nyttjanderätter skulle vara nyliberalt. Det har funnits sen medeltiden i Sverige när det gäller mineral- och malmutvinning, skogsbruk med mera. De göteborgska landerierna och de stockholmska malmgårdarna på 1600- 1700- och 1800-talen var också nyttjanderätter liksom den svenska lagstiftningen kring rennäringen. Arrenden är också en form av nyttjanderätt och det har också funnits sen urminnes tider. Nyttjanderätt har faktiskt mycket lite med kapitalism i sig eller nyliberalism att göra.

McCormacks bok är problematisk. Utifrån fördomar och förutfattade meningar fördömer hon TFC-system. Hon ser inte att TFC-system kan se väldigt olika ut och måste se väldigt olika ut. TFC-system passar aldrig menar hon samtidigt som hon kritierar TFC-anhängare för att de vill ha exakt likadan system som Nya Zeeland och Island överallt. Det är inte sant, TFC-anhängare menar att TFC ska användas där det passar, anpassa till lokala förhållanden och till skydd av småskaligt fiske samt ha regler mot kvotkoncentration. Fiona McCormack är oflexibel och fördomsfull. Med en sådan inställning som hon har räddar hon varken fisken, fisket, fiskare, fiskarkulturer eller nån ursprungsbefolkning.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Fiona McCormack, Private Oceans, Fiskerättigheter, Kvoter, TAC, TFC, ITQ, Överförbara fiskerättigheter, Allmänningens tragedi, Fritt fiske, Fiskeriförvaltning, Fiske, Nya Zeeland, Europa, USA, Hawaii, Irland, Island