Nio områden i Östersjön och Kattegatt pekas ut som särskilt viktiga av FN-konventionen för biologisk mångfald, The Convention on Biological Diversity (CBD) vid partsmötet i Sharm el Sheikh i Egypten. Det rör sig bland annat om Norra Bottenviken, Kvarken, Ålands hav, Ålands skärgård och Finska skärgårdshavet i Östersjön samt Fladen, Stora och Lilla Middelgrund i Kattegatt.
Vartannat år träffas medlemsländerna i FN:s konvention för biologisk mångfald i ett partsmöte (COP) och i år hölls det 14:e mötet i Sharm el Sheikh, Egypten (COP 14), 17-30 november. På högnivåmötet (13-15 nov) deltog miljöminister Karolina Skog som tillsammans med över 80 ministrar diskuterade hur arbetet med att hejda den minskande biologiska mångfalden kan förbättras och vilka gemensamma åtgärder som krävs. HaV:s Pia Norling deltog som marin rådgivare i den svenska delegationen, som består av ett 15-tal experter från Regeringskansliet och myndigheter.
– Östersjöns biologiska mångfald är unik, då den innehåller en kombination av sötvattens- och marina arter som man inte hittar på andra platser i världen. Även den stora variationen av miljöer och olika skärgårdsområden skapar speciella livsmiljöer som inte finns någon annanstans, säger Pia Norling på Havs- och vattenmyndigheten, HaV, i ett pressmeddelande.
Pia Norlings uttalande är oseriöst och faktiskt inte ens helt sant. Östersjön har låg biologisk mångfald med får arter i jämförelse med exempelvis Västerhavet. De allra flesta arter som finns i Östersjön finns också i andra hav eller insjöar. Det som är lite unikt med Östersjön är att där finns både saltvattensarter och sötvattensarter vilket också Pia Norling påpekar så helt fel har hon inte heller.
– Sveriges fokus på det som rör marina frågor har varit att anta resultat från den regionala workshopen för Östersjön, som hölls i Helsingfors i år med syfte att beskriva unika platser med höga naturvärden, så kallade EBSA:s (Ecologically or biologically significant marine areas), säger Pia Norling.
– Det här är en viktig pusselbit i arbetet med att utse särskilt viktiga marina områden runt om i världen. Det har varit väldigt intressant att vara med i hela processen från början till slut. Från att ha varit med och beskrivit unika områden i Östersjön till att de nu antagits av COP 14.
Nio havsområden i Östersjön och Kattegatt beslutades på COP 14 som ekologiskt eller biologiskt signifikanta områden, det vill säga att de uppfyller konventionens vetenskapliga kriterier. Fem av de områden som pekas ut ligger på svenskt vatten, varav tre är gränsöverskridande områden som delas med Finland. Tillsammans utgör de beskrivna områdena 23 procent av Östersjöns och Kattegatts yta.
Hittills har 279 områden beskrivits som unika platser med utpekade ekologiska och biologiska värden s.k. EBSA-områden. EBSA-områden täcker i dag cirka 19 procent av världens havsområden. Utpekande av EBSA-områden medför inget krav på skydd eller förvaltning av dessa områden, men information om dem kan nyttjas som kunskapsunderlag till exempel i arbetet med havsplanering, skydd av marina områdena och åtgärder för att stärka biologisk mångfald. Områdena är en del i CBD:s globala initiativ att beskriva havsområden som är viktiga för biologisk mångfald, särskilt i områden utanför nationell jurisdiktion.
Den regionala miljökonventionen HELCOM initierade idén till att hålla en regional EBSA workshop för Östersjön. HaV deltog på denna workshop som Finlands regering var värd för i Helsingfors, 20-24 februari 2018, och med finansiellt stöd från Finland och Sverige. Workshopen hölls av sekretariatet för konventionen om biologisk mångfald (CBD) i samarbete med HELCOM. Sedan 2011 har CBD-sekretariatet hållit 14 regionala EBSA-workshops.
De områden i Östersjön som pekas ut som särskilt viktiga för biologisk mångfald enligt FN-konventionen om biologisk mångfald:
- Norra Bottenviken
- Kvarkens skärgård
- Ålandshav, Ålands skärgård och Finska skärgårdshavet
- Östra Finska viken
- Innerhavet i västra Estlands skärgård
- Sydöstra Östersjöns grundområde
- Södra Gotlands tumlarområde
- Fehmarn Bält
- Fladen samt Stora och Lilla Middelgrund i Kattegatt
De beskrivna havsområdena är enligt extra viktiga för den biologiska mångfalden i hela Östersjön menar de som fattat beslutet, här kan till exempel finnas många olika arter eller många individer av en art som är särskilt viktig, som vikare eller tumlare. Men det är också ett problem. Vikarsälarna i Bottenviken är numer så många att de innebär ett problem för yrkesfisket i området.
Det kan även vara en kombination av arter och unika livsmiljöer som ligger till grund för området. Detta är relevant för den regionala havsplaneringen som skall väga samman alla aktiviteter som ska samsas om havet. Kunskap om var det finns områden med en hög biodiversitet, lekområden eller övervintringsområden för fåglar, däggdjur etc är då viktig.
Konventionen om biologisk mångfald undertecknades vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio 1992 och trädde i kraft 1993, då även Sverige undertecknade den. 196 länder (inklusive EU) är medlemmar i konventionen. Konventionen har som mål att bevara och hållbart nyttja den biologiska mångfalden samt att nyttan av att använda genetiska resurser ska fördelas rättvist.
År 2010 antogs en strategisk plan för biologisk mångfald för perioden 2011-2020 vid CBD:s möte i Nagoya, Japan. Planen innehåller 20 delmål som kallas Aichimålen. Målen i Aichiplanen ska nås genom att varje land sätter egna mål, anpassade efter nationella förutsättningar. Här har Sverige bland annat satt upp ett mål för att skydda 10% av de marina områdena innan 2020. I Västerhavet (Skagerak och Kattegatt) har Sverige redan skyddat långt över 20% av de marina områdena.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.