Intressant om kustnära yrkesfiske i Bohuslän, del 1

På endagskonferensen Sjömat för framtiden som ägde rum igår presenterade Ulla Olsson en intervjustudie av kustnära fiske i Bohuslän. Det är en uppföljning av en liknande studie som gjorde 2013. Den är dock faktiskt lite mer omfattande. Intervjustudien är en undersökning av de cirka 30 intervjuades åsikter om fisket som det fungerar för dem. Det är inte en undersökning som kan ligga till grund för generella slutsatser kring det kustnära fisket. Men det är ändå en mycket intressant undersökning. Jag kommer att skriva två inlägg om rapporten. Detta handlar om rapportens inledning och inte så mycket om det kustnära fisket i sig. Det andra inlägget kommer att handla mer om det kustnära yrkesfisket i sig och vad de svarande tycker som fisket.

I början av rapporten finns en genomgång av fisket i sin helhet i Bohuslän och Göteborg, hur många fiskelicenser det finns, antalet fiskebåtar och inom vilka segment de fiskar. Uppgifterna är enligt författaren till rapporten tillhandahållna av Havs- och vattenmyndigheten. Det är inga speciellt märkliga uppgifter som framkommer. Medelåldern bland de som har fiskelicens är hög, dvs folk som är pensionärer behåller i stort utsträckning sin fiskelicens trots att de inte på något sätt lever på fiske eller kan betraktas som yrkesfiskare. Det ör också tydligt att antalet unga fiskare är störst där det storskaliga pelagiska fisket är stort. Nästan 60% av alla yrkesfiskare som är yngre än 45 år gamla finns i tre kommuner, Tjörn, Öckerö och Göteborg. De tre kommuner som har alla stora pelagiska fiskebåtar. När det gäller antalet fiskare så är antalet betydligt högre än antalet personer som har fiskelicens och de som inte har fiskelicens är sannolikt genomsnittligt mycket yngre. De behövs ingen fiskelicens för att arbeta på en fiskebåt.

Sen 1998 har antalet trålare i området minskat med 41% medan antalet båtar som fiskar med passiva redskap minskat med 47%. Minskningen av antalet båtar som fiskade med passiva redskap skedde i huvudsak innan det pelagiska systemet infördes 2009 medan minskningen av antalet trålare skedde därefter. Det pelagiska systemet tycks alltså ha inneburit att det småskaliga fisket klarat sig lite bättre än det storskaliga.

Några underligheter i siffrorna är dock hur många fiskebåtar som uppges finnas olika segment. För Öckerö kommun anges 4 båtar som fiskar i det pelagiska segmentet, men det finns 5 stycken, GG 39 Rossö, GG 77 Falken, GG 218 Västfjord, GG 764 Astrid och GG 840 Svanen. Dessutom fanns och finns det fyra med dansk flagg, men de räknas självklart inte i detta sammanhang. Det anges också att det finns 2 i Lysekil och en i Tanum, men det finns så vitt jag vet inga båtar inom det pelagiska systemet där. Jag kan också bara komma på två båtar på Tjörn och inte tre. Kanske handlar det också om båtar som fiskar pelagiskt på kustkvoten, som exempelvis de små båtarna som fiskar med snörpvad i Gullmarsfjorden. Men det spelar mindre roll. Intressant är också att det finns med två yrkesfiskare/båtar som fiskar med enskild rätt, dvs de fiskar ostron. Det är det enda fiske med enskild rätt som finns i Skagerak.

Av samtliga båtar som tas upp i tabellerna så fiskar 256 med passiva redskap (67%), 1998 var samma siffra 69%. Någon större förändring har inte skett. 254 båtar uppges syssla med kustnära fiske med passiva redskap, 57 med demersal trålning, 52 med räktrålning, 17 med pelagiskt fiske och 2 fiskar med enskild fiskerätt.

I intervjuundersökningen har dock det kustnära fisket definierats lite annorlunda än i siffrorna från Havs- och vattenmyndigheten. Där räknas även det småskaliga trålfisket efter räka och kräfta i Kosterhavet och Gullmarsfjorden med. Av de intervjuade sysslar 43% med burfiske av kräfta, 14% med garnfiske, 7% kombinerar trålning efter kräfta med burfiske, 25% trålar både räka och kräfta, 7% trålar bara kräfta och 4% bara räka. Totalt fiskar 64% huvudsakligen med passiva redskap. Mer om detta i nästa inlägg.

Läs mer: Intressant om kustnära yrkesfiske i Bohuslän, del 2