Jag har tidigare skrivit om att forskningen om sillbestånden med hjälp av DNA tyder på att fiskeriförvaltningen av sillen/strömmingen i Östersjön är felaktig. Under Östersjöcentrums senaste frukostseminarium pratade Leif Andersson från Uppsala universitet om denna forskning. Det var mycket intressant.
Att fiskeriförvaltningen vad det gäller sillen/strömmingen i Östersjön måste göras om framstår som självklart efter Leif Anderssons genomgång av dna-forskningen och de slutsatser som kan dras av dem.
I Sveriges närhet finns det 8 distinkta bestånd av sill:
- Atlantoskandisk sill, vårlekande (NVG-sill)
- Atlantoskandisk sill, sommarlekande (fanns inte i forskarnas material då inga prover från södra Island fanns)
- Norska fjordbestånd (flera olika bestånd som leker lokalt i olika fjordar)
- Sill som leker kring de brittiska öarna (inkluderar troligen nordsjösill men några såna bestånd ingår inte i testmaterialet), höstlekande
- Skagerak/Kattegatt/Rügensill, vårlekande
- Östersjön/Bottenhavet, höstlekande (består förmodligen av flera olika lokala bestånd, Gamlebyviken har ett unikt bestånd)
- Östersjön/Bottenhavet/Rigabukten, vårlekande (består förmodligen av flera olika lokala bestånd)
- Östersjön/Bottenhavet/Rigabukten, sommarlekande (består förmodligen av flera olika lokala bestånd, finns i alla fall i Gävlebukten)
Det går inte att skilja på bestånden vid fiske men uppenbart måst förvaltningen ta hänsyn till att det finns många olika bestånd som lever ihop i havet. Det stor antalet bestånd och svårigheten att skilja sill från olika bestånd från varandra borde innebära att kvoter måste sättas lägre än vad nuvarande beräkningsmodeller innebär.
Ett uppenbart fel i förvaltningen är att sillen i västra Östersjön förvaltas som ett särskilt bestånd skiljt från de lokala bestånden i Skagerak och Kattegatt som i praktiken inte har nån förvaltning alls men på pappret förvaltas ihop med nordsjösillen vilket troligen är felaktigt.
Gamlebyvikens bestånd av sill måste sannolikt skyddas ordentligt då det är unikt och är anpassat till att leka i varmare vatten än Östersjöns andra bestånd och därför blir detta bestånd mycket viktigt när Östersjön värms upp på grund av klimatförändringarna.
Rügensillen har däremot problem med varmare vatten (skiljer sig på denna punkt från Skagerak- och Kattegattsill) och faktum är ju att beståndet av rügensill minskat under senare år när vattnet blivit varmare. Om det finns nån koppling (orsakssamband) är däremot inte känt.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.