För en kraftfull landsbygdspolitik!

Skrivet som motion till Vänsterpartiets kongress 2022 och tidigare publicerat i tidningen Internationalen.

En del av polariseringen i dagens Sverige handlar om de upplevda skillnaderna mellan stad och landsbygd. Under många år har storstäder och industricentra prioriterats och glesbygd med mindre orter har utarmats eller negligerats.

Trots en rikedom på land, vatten, jordbruk med mera upplever människor som lever i skärgården eller inlandets glesbygd att samhället i övrigt inte bryr sig. Ofta hänvisas i Sverige – liksom i USA – till ”eliterna” i storstäderna som är sig själva nog. Det är en farlig utveckling som föder misstro och göder politikerförakt, vilket i sin tur kan gynna nationalistiska och rasistiska partier och organisationer som arbetar genom ökad splittring i ”vi och dom”-mentalitet.

Vänsterpartiet behöver i detta läge utveckla ett kraftfullt landsbygdsprogram som kan överbrygga sådana motsättningar. Det räcker inte med att nå ut till industriorterna i landet, minst lika viktigt är att visa på satsningar som kan återupprätta den samhälleliga service som tidigare fanns på många mindre orter i jordbruksbygder eller kustlandskap.

Landsbygdskommittén utredning

En inspirationskälla i detta arbete är den parlamentariska landsbygdskommitténs utredning, SOU 2017:1 För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd.

En av de viktigaste delarna i utredningen är hur samhällets närvaro kan återskapas på landsbygden.

Där Arbetsförmedlingen, Skatteverket, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Migrationsverket och polisen har flyttat från orten föreslår kommittén att man inrättar ett ”samhällets hus” eller ”statens servicecenter” där dessa myndigheter samlas i en byggnad, så att alla nödvändiga myndigheter och statliga servicefunktioner finns tillgängliga för invånarna.

På sikt kanske även regionala och kommunala stödstrukturer ska finnas på samma ställe, som socialtjänst, skolförvaltning och sjukvårdsförvaltning.

När nu arbetsmarknadsministern kräver att Arbetsförmedlingen ska ha en närvaro genom lokalkontor i hela landet finns ett momentum att driva krav på att Arbetsförmedlingen inte ska finnas i ett eget hus, Försäkringskassan i ett annat osv. Genom att samla resurserna skapas ökad närvaro, synlighet och tillgänglighet till samhällets centrala institutioner.

Ett annat förslag från Landsbygdskommittén är tanken att universitet och högskolor skulle ansvara för att bygga upp regionala och lokala lärcentra för högre utbildning i mer glesbefolkade områden, så att den som skulle vilja studera vidare inte nödvändigtvis måste flytta in till en stad. Folkhögskolorna kan också vara en resurs som en brygga mellan olika delar i utbildningsväsendet.

Banker och matoligopol

Banker och matoligopol borde på samma sätt, genom sina regelverk, åläggas att ansvara för filialer och fysisk närvaro på många fler orter än idag. Även om det går att lösa en hel del ärenden via näthandel så är närvaron av grundläggande servicefunktioner nödvändig för känslan av gemenskap och sammanhållning på en ort.

Andra möjliga utgångspunkter för ett offensivt landsbygdsprogram är att låta SBAB, statens bank för bostadsutlåning, utvecklas till en sparbank för landsbygden. Det är rimligt att staten tar ett ansvar för bankverksamheten när kapitalet överger landsbygden.

Ett annat inslag kan vara att kommunalisera elskatten, eftersom landsbygden får de negativa effekterna av exempelvis vindkraft medan fördelarna hamnar i Stockholm. En kommunalisering av elskatten skulle markant stärka landsbygdskommunernas ekonomi.

Kretsloppstänk

Ett reparationsavdrag för gamla bilar kan vara ett led i ett landsbygdsinriktat kretsloppstänk. Det är inte genom konsumtion av nya bilar vi räddar klimatet utan genom att vårda det vi har. Avskaffa supermiljöbonusen som endast hjälper den välbeställda övre medelklassen att konsumera dyra elbilar. Supermiljöbonusen ger också en konstig ideologisk effekt – den framställer den överkonsumerande eliten som klimathjältar.

Många inslag i ett offensivt program för att utveckla landsbygdsservicen är inte särskilt kostsamma. Det handlar mer om fantasilöshet eller ointresse, ibland om byråkratiska strukturer där tidigare normer måste brytas.

Trots att Landsbygdskommitténs utredning kan inspirera till nya politiska initiativ på ett relativt enkelt sätt har i princip ingenting hänt sedan utredningen presenterades 2017. Under tiden som ingenting sker växer klyftorna mellan stad och land, och med dem ökar misstron och politikerföraktet, samtidigt som högerpopulistiska partier skär pipor i vassen.

Landsbygdspolitiskt program

Vi yrkar på att Vänsterpartiet utvecklar ett konkret landsbygdspolitiskt program och att några centrala tyngdpunkter i detta program ingår i valplattformen inför 2022 års val.

Det brådskar om vänstern ska kunna bidra till att frammana bilden av ett samhälle som håller ihop även om grundförutsättningarna ser olika ut.

Åke Stridh, V Karlskrona
Henrik Hedman, V Karlskrona
Eva Nikell, V Bromma
Åsa Mattsson, V Nacka
Erik Pettersson, V Umeå

Läs också:

• Fiskeripolitik – ekosystembaserad fiskeriförvaltning
• Fiskeripolitik – lokal makt och brukarinflytande
• En fiskeripolitik för att motverka resursslöseri
• Fiskeripolitik – motverka överfiske