Sveriges biologiska mångfald i vatten

Sveriges biologiska mångfald i vatten. Sveriges hav, sjöar och vattendrag är överlag mycket påverkade av mänskliga aktiviteter och därför har många arter och livsmiljötyper inte gynnsam bevarandestatus. Det vill säga att tillståndet inte är gott. Det visar Sveriges rapportering enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet som lämnats in till EU.

Tillståndet för arter och livsmiljötyper i svenska vatten har sedan förra rapporteringen antingen varit oförändrat eller försämrats. För en del arter har det dock förbättrats. För att vända negativa trender behöver vi förbättra vår kunskap om var livsmiljötyper finns och deras tillstånd samt ta höjd för nya hot och genomföra effektiva åtgärder.

Status i havet

Bevarandestatusen bedöms som otillräcklig eller dålig för samtliga marina livsmiljötyper, främst på grund av exploatering i kustområden, utsläpp av organiskt material och näringsämnen, miljöfarliga ämnen och överfiske. I Västerhavet har även trålning en negativ påverkan på livsmiljötyper på djupare vatten menar HAvs- och vattenmyndigheten.

Tumlare. Foto: Erik Christiansen, Licens: CC BY-SA 3.0.

En art i havet som har fortsatt dålig bevarandestatus är tumlare. Situationen för östersjöpopulationen har länge varit kritisk och idag finns uppskattningsvis 50-500 individer kvar. I Västerhavet har antalet tumlare i bälthavspopulationen minskat signifikant under perioden 2005 till 2022. Orsaken anses främst vara fiskets bifångst av tumlare. Den uppgifter tvivla rjag på. Tumlare fångs i huvudsak i garn och i princip inte alls i trålfisket. Garnfisket är så begränsat att det knappast kan påverka beståndsstorleken.

Status i sjöar och vattendrag

Samtliga livsmiljötyper i vatten nedanför fjällkedjan har otillräcklig eller till och med dålig bevarandestatus. Det beror på mänsklig påverkan som markanvändning, utsläpp och klimatförändringar, vilket leder till bland annat försurning, övergödning, förbruning eller förorening med miljöstörande ämnen. Även dämning, dikning och sänkning av sjöar har stor negativ effekt.

Arter som har det tufft i våra sjöar och vattendrag är flodnejonöga, lax och stensimpa som alla bedöms ha otillräcklig bevarandestatus i samtliga regioner. Sämst är situationen för bland annat havsnejonöga och asp.

Ljusglimtar

• Gråsäl i Östersjön har de senaste decennierna ökat i antal och bedöms ha fortsatt gynnsam bevarandestatus. Dett aöär dock inet bar en ljusglimt utan också ett påroblöem för den påverkar det småkaliga fisket och kustnära fiskbestånd negativt.
• Knubbsäl i Västerhavet visar stabilt antal och bedöms ha fortsatt gynnsam bevarandestatus. Knubbsäl i södra Östersjön har ökat i antal men bedöms fortfarande som dålig bevarandestatus för kalmarsundspopulationen. Även kunubbsäl kan vara ett problem för kustnära fiskbestånd.
• Vikare i Bottniska viken har ökat i antal och bedöms nu som otillräcklig bevarandestatus, från dålig i tidigare bedömning 2019. Även vikare kan vara ett problem på samma sätt som övriga arter. Baldn aannat för nedan nämnd sikläja.
• För siklöja har det skett en tydlig förbättring i samtliga regioner sedan förra rapporteringen.
• När det gäller livsmiljötyper visar fjällbäckar ett gott tillstånd.