Politiska tyckare och politiker vet väldigt lite om fiske. Det är lätt att se genom att studera alla politiska politiska partiers inställning till fiskerifrågorna. Alla har de exakt samma förslag. Exakt samma förslag brukar också presenteras av tankesmedjor, näringsliv, miljöorganisationer, lobbyorganisationer med flera. Nu senast av storföretagens lobbyorgansiation Timbro tillsammans med högerextremisternas, fascisternas, tankesmedja Oikos.
Förslagen är i nuläget alltid utflyttning av trålfiskegränsen, förbud mot fiske alternativt trålfiske i marina skyddsområden och sänkta kvoter. Samtidigt tycker alla att småskaligt fiske ska gynnas.
Okunnigheten är stor
Men ingen av politikerna, ingen av tyckerna vet nånting om fisket. Det går på exakt de förslag som överklassorganisationer som WWF och Baltic Waters föreslår. Dessa lobbyorgansaitioner företräder enbart intressen hos Stockholms rika och försvarar deras möjligheter till fritidsfiske och sportfiske. Inget annat. De har oftast eldunderstöd av Naturskyddsföreningen och andra miljöorganisationer, enstaka forskare med minoritetsuppfattningar och några småskaliga yrkesfiskare (men inte de flesta av dem).
Om de visste nåt skulle ju förslagen från olika partier vara olika. De borgerliga partierna borde ju rimligen vilja gynna de ekonomiska intressena i fisket och föreslå åtgärder för ett mer lönsamt fiske. De gröna skulle vilja begränsa fisket i marina skyddsområden och vänstern skulle vilja gynna det kollektiva ägandet i fisket. Men inga sådan skillnader syns i partiernas förslag.
Samtliga partier gynnar i praktiken det storskaliga fisket som de säger sig vilja bekämpa. På samma sätt missgynnar alla partier och politiska tyckare det småskaliga fisket som de säger sig vilja gynna. Samtliga partier vill ha minskat fiske i marina skyddsområden. Alla föreslår ett mer olönsamt fiske med dålig arbetsmiljö som ingen kan leva på.
Småskaligt fiske
Det mesta av det småskaliga havsfisket i Sverige är trålfiske. Det är ofta enda möjligheten på grund av säl eller av andra skäl. Räkor går inte att fiska på nåt annat sätt och att fiska kräftor med bur är mycket ansträngande och bara unga fiskare klarar av det i längden. Äldre som inte måste leva på fisket kan också klara det. Men i det stora hela krävs det trålning för att ekonomin ska gå ihop och för att arbetsmiljön inte ska vara för dålig.
Små båtar, inklusive små trålare, kan inte gå långt ut. Det betyder att en utflyttad trålfiskegräns till territorialvattengränsen skulle innebär att de inte kan fiska alls. Det småskaliga fiskfisket, räkfisket, kräftfiske och sillfisket skulle slås ut nästan helt. Livsmedelsförsörjningen på detta område skulle kollapsa. Denna politik stöds av alla politiska partier i Sverige såväl som alla politiska tyckare från så vitt skilda håll som Timbro och Naturskyddsföreningen, Moderaterna och Vänsterpartiet. Det säger mig att ingen av dem faktiskt vet vad de pratar om. Det borde rimligen inte vara så.
En rimlig fiskeripolitik
En rimlig fiskeripolitik borde gå ut på marknadslösningar när det gäller hanteringen av fiskerättigheter (dvs hur mycket en viss fiskare, ett företag eller en båt får fiska).Alla bordee vara för allt som gynnar en bra arbetsmiljö, ett fiske som anpassar kapaciteten till resursenoch ett lönsamt fiske. Det enda kända fungerande systemet som kan anpassa kapaciteten till resursen är överförbara fiskerättigheter, dvs köp och säljbara fiskerättigheter.
Från vänstersynpunkt borde det vara rimligt att fiskerättigheterna fördelades per person men att yrkesfiskare fick gå ihop i en gemensam båt eller företag med flera båtar som tillsammans max får inneha fiskerättigheter motsvarande 10% av de pelagiska kvoterna och kanske 3% av de demersala kvoterna. En enskild person skulle då exempelvis max få ha fiskerättigheter för 2% av de pelagiska kvoterna och 1% av de demersala kvoterna. Dessutom skulle det finnas en kustkvot som idag. Ett sådant system borde rimligen miljöpartiet och socialdemokraterna också kunna ge stöd till. Det skulle möjliggöra både småskaligt fiske och storskaligt fiske. Det skulle gynna kollektivt ägande.
Vänstern och de gröna borde rimligen också vara för ett system som gynnar det småskaliga fisket med möjligheter för småskaligt trålfiske nära land och inom marina skyddsområden i de fall där detta är möjligt som exempelvis i Kosterhavet och Bratten.
Moderaterna, Sverigedemokraterna och andra borgerliga partier borde rimligen företräda det system som finns idag inom det pelagiska fisket och vara för att det också utvidgades till det demersala fisket. I detta system finns det enbart gränser för hur stora fiskerättigheter en båt (i praktiken en licensinnehavare) får inneha.
Maximalt ekonomiskt uttag
När det gäller kvoterna borde de sättas i enlighet med maximalt ekonomiskt uttag (MEY). Det skulle ge något lägre kvoter än maximalt hållabrt uttag och det skulle ge ökad lönsamhet i fiskeriföretag. Detta skulle också minska problemen i de fall forskarna rekommendera en lite för hög kvoter, för stor ökning elle rminskning av kvoten etc. Det skulle förmodligen också minska svängningarna mellan olika år.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Du är otroligt kommunistisk