Yrkesfiskare positiva till ny viltvårdsmyndighet

Yrkesfiskare positiva till ny viltvårdsmyndighet. Landsbygdsminister Peter Kullgren har tagit emot betänkandet från utredningen om en ny jakt- och viltvårdsmyndighet.

– Det är positivt att det tagits ett helhetsgrepp om både jakt och viltvård, och att de här frågorna har genomlysts noga av utredningen. Utredningen har presenterat flera intressanta förändringsförslag som vi nu kommer bereda vidare, säger landsbygdsminister Peter Kullgren.

Utredningen om en ny jakt och viltvårdsmyndighet tillsattes av regeringen i juli 2023. Utredningen har haft i uppdrag att analysera om det statliga åtagandet inom jakt- och viltvårdsområdet bör omprövas och utreda formerna för samt föreslå en ny jakt- och viltvårdsmyndighet som ska ansvara för viltförvaltningen på nationell nivå. Utredningen har också haft i uppdrag att utreda om ansvaret för vapentillstånd och för tillsyn av och tillståndsprövning för skjutbanor bör flyttas.

Utredaren har nu redovisat betänkandet En ny nationell myndighet för viltförvaltning. Där föreslår utredaren bland annat att viltfrågor ska flyttas till en ny viltförvaltningsmyndighet. Myndigheten skulle då ha ansvar för alla Sveriges vilda däggdjur och fåglar. Alla uppgifter som berör vilt och som i dag utförs av Naturvårdsverket föreslås gå över till den nya myndigheten Det skulle innebära att både artskyddsfrågor för vilda däggdjur och fåglar och jaktfrågor är på samma myndighet. Ansvaret för de marina däggdjuren sälar och valar föreslås flyttas från Havs- och vattenmyndigheten. Myndighetens huvuduppgift föreslås bli att säkerställa bevarande av arter (miljömål), främjande och brukande av vilt som resurs (jaktlagstiftningen) samt att skador av vilt förebyggs och begränsas.

Sweden Pelagic Federation PO (SPF), Svenska Insjöfiskarenas Centralförbund (SIC) och Sveriges Fiskares PO (SFPO) som samarbetar i den nya organisationen Vi Svenska Fiskare välkomnar för sin del förslaget om inrättandet av en ny nationell myndighet för viltförvaltning.

De välkomnar särskilt att den nya nationella myndigheten för viltförvaltning föreslås ta över samtliga uppgifter som Naturvårdsverket har inom viltförvaltningen och att ansvaret för förvaltning av de marina däggdjuren förs över från Havs- och vattenmyndigheten till den nya myndigheten. Det är av utredningstexten otydligt om förvaltning och jakt på skarv och andra fågelarter som äter stora mängder fisk också flyttas till den nya myndigheten, eller föreslås ligga kvar på Naturvårdsverket. SPF, SIC och SFPO anser att även ansvaret för förvaltning och jakt på skarv helt bör flyttas till den nya myndigheten så att jaktfrågorna verkligen blir samlade.

SPF, SIC och SFPO biträder utredningens uppfattning den nya myndigheten, genom avgränsningen till viltförvaltning, kommer att få bättre möjlighet att arbeta effektivt med dessa frågor.

De tre organisationerna vitsordar vidare förslaget att den nya myndigheten ska ha i uppgift att svara för viltförvaltningen utifrån tre övergripande jämställda perspektiv: Att bevara viltarter, att främja brukandet av vilt och att förebygga och begränsa skador och olägenheter som vilt orsakar.

SPF, SIC och SFPO är av uppfattningen att Havs- och vattenmyndigheten, som nu har ansvaret för marina däggdjur och tar fram förvaltningsplaner för säl, inte har förvaltat det ansvaret på något bra sätt. Detsamma gäller enligt de tre organisationerna med avseende på Naturvårdsverkets beslutsfattande vad gäller jakt på säl samt förvaltning och jakt på skarv.

För svenskt yrkesfiskes vidkommande har avsaknaden av en fungerande säl- och skarvförvaltning under lång tid haft och har även fortsättningsvis katastrofala effekter enligt SPF, SIC och SFPO. De anser att det finns alltför många sälar och skarvar som tillsammans äter enorma kvantiteter fisk. Antalet sälar och skarvar måste enligt de tre organisationerna reduceras kraftigt. De vill ha en halvering av sälstammen och en lika kraftig reduktion av skarvstammen. Detta för att möjliggöra för fiskbestånds återkomst, däribland inte minst Östersjötorsken.

De tre organisationerna är vidare positiva till att den nya myndigheten föreslås ansvara för frågor om jakt och vilt enligt jaktlagstiftningen samt i övrigt främja brukande av vilt som resurs. Med avseende på det senare vill påtalas det orimliga i nuvarande situation vad gäller säl med handelsförbud för sälprodukter.

Handelsförbudet bör enligt SPF, SIC och SFPO omgående avskaffas då det medför att värdefulla sälprodukter kasseras i stället för att tas tillvara och framför allt då det utgör ett hinder mot en fungerande sälförvaltning. I den beslutade havsmiljöpropositionen (prop. 2024/24:156) anges att Sverige bör verka för att EU-förbudet mot handel med sälprodukter ska tas bort. Att så sker framgångsrikt i närtid är av avgörande betydelse enligt de tre organisationerna. Detta särskilt så med avseende på Östersjön där sälproblematiken är högst påtaglig. De anser att Sverige kraftfullt bör agera utifrån detta i alla relevanta sammanhang på EU-nivå.

SPF, SIC och SFPO anser att det är mycket bra att den föreslagna nya myndigheten för viltförvaltning föreslås verka för att skador och olägenheter som vilt orsakar förebyggs och begränsas. De enorma säl- och skarvpopulationernas negativa effekter för våra fiskbestånd och för svenskt yrkesfiske och därmed också för svensk livsmedelsproduktion och -försörjning kan sannolikt inte överdrivas. För mycket säl och skarv äter för mycket fisk vilket inte bara leder till kraftigt reducerade fiskbestånd, det medför även att yrkesfisket inte har fisk att fiska till svenska konsumenters tallrikar.

Utöver detta förorsakas stora skador på yrkesfiskets redskap vilket leder till stora kostnader och merarbete. Detta problem måste åtgärdas och Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket har enligt vår samfällda uppfattning misslyckats med att hantera säl- och skarvproblemet.

Personligen tror jag nog att fiskeriorganisationerna överdriver problemen med säl och skarv. Men det är helt klrat så att säl och skarv är ett problem närdet gäller de kutsnära fiskbestånden. Det mesta tyder på att det är skarv och säl som i många fall förhindrar kustnära betsånd att växa till sig i storlek.