Allvarligt läge för Västerhavet efter 25 år med miljömålen

Allvarligt läge för Västerhavet efter 25 år med miljömålen. Länsstyrelserna i Skåne, Halland och Västra Götaland konstaterar att tillståndet i Västerhavet är allvarligt. För första gången sedan de nationella miljömålen infördes för 25 år sen gör samtliga tre länsstyrelser bedömningen att utvecklingen går bakåt.

Samlad bild av läget

Bedömningen bygger på en samlad bild av tillståndet och den pågående utvecklingen i Västerhavet. Statusen i Västerhavet påverkas negativt av en mängd saker. Det är miljögifter, övergödning, marint skräp, främmande arter, fysisk påverkan på havsbottnar och exploatering i havs- och kustmiljöer. Stor vikt har lagts vid bedömningen av fiskbestånd som tyvärr ligger på alltför låga nivåer, säger Jörgen Peters i ett pressmeddelande. Han är länsöverdirektör på Länsstyrelsen Västra Götaland och beslutande i det gemensamma miljömålsärendet.

De svenska miljömålen beslutades av riksdagen 1999. De är tänkta att användas som ett verktyg för att lösa de stora miljöproblemen till nästa generation. Ett av de 16 mål som länsstyrelserna bedömer är Hav i balans samt levande kust och skärgård.

– Under de 25 år som har gått har många åtgärder gjorts och många tror nog att tillståndet i havet skulle vara bättre. Men vi befinner oss i ett läge där Västerhavets havsmiljö är långt ifrån att nå sitt miljömål och trenden går nu till och med åt fel håll, säger Henrik Martinsson i ett prressmeddelande. Han är naturvårdsdirektör på Länsstyrelsen Halland.

Ett fåtal undantag

Det finns undantag där utvecklingen bedöms gå i rätt riktning. Under det gångna kvartsseklet har flera marina reservat tillkommit. Positiva trender noteras också enligt länsstyrelserna bland ovanliga fiskarter som pigghaj, hälleflundra och marulk. Det är ett mräkligt konstaterande då pigghajsbetsåndet bara för ett par år sen hade kollapsat. En utveckling som också ägde rum inom det senaste kvartsseklet.

– Dessa ljusglimtar visar att åtgärder leder till positiva resultat. Men de har en liten total inverkan på havsmiljön i jämförelse med de stora påverkansfaktorerna och på tillståndet för många viktiga bestånd. En förutsättning för att vända trenden är att vi lyckas minska påverkan på känsliga arter och miljöer, säger Olof Liungman, avdelningschef på Länsstyrelsen Skåne.

Samlad påverkan måste minska

Utöver att samhällets samlade påverkan på havet måste minska, pekar Västerhavslänen på tre områden där arbetet måste stärkas:

• Allt fiske regleras så att överfiskade bestånd ska kunna återhämta sig. Till exempel bör mycket mer stor rovfisk lämnas kvar i havet.
• Öka åtgärdsarbetet kraftigt genom att bland annat inrätta fler marina reservat med tillräckligt omfattande reglering
• Mer miljöövervakning och uppföljning är viktigt för att säkra nödvändig kunskap om tillstånd, trender och åtgärdsprioriteringar.

Verkningslösa och meningslösa förslag

Det är bara att konstater att Länsstyrelsens förslag av allt att döma är verkningslösa då de inte tar hänsyn till verkligheten. Det tsörsta problemet för Nordsjön M skagerka och Kattegat är klimatfförändringar. Ettt varmare hav betyder att köldkrävande fiskarter som exempelvis torsk inte kommer att klara sig oavsett vilka andra åtgärder som vidtas. Istället kommer det att bli andra arter som dominerar.

Allt fiske i Nordsjön, Skagerak och Kattegatt är reglerat och det fiskas inte på öevrfiskade bestånd. Ett problem i sammanhanget är dock att danska kräftfidskare inte använder kräfttrål med rist. Förslaget som de tre Länsstyrelsen är meningslöst och ett slag i luften. Över 30% av Västerhavet är redan skyddat. Detta om en räknar allt skyddat vatten och inte bara marina skyddområden, naturreservat och nationalparker.

Allt vatten innanför trålgränsen och infdragningsområdena är också skyddat från fiske som kan orsaka skador. Sådna områden liksom fiskeförbudsområdet i Kattegatt sk aokcås räknas i skyddade områden. Men det gör inet de tre Länsstyrelserna och många andra. Deras sätt attt räkna är helt orimligt. Räknas även dessa områden är de  nationella och internationella mål som finns uppfyllda.

Samtidigt låtsas länsstyrelserna som om säl och skarv inte finns. Säl och dskarv är llavrliga problemf ör fiskbetsånden och genom att inte hantera dessa problem så stoppar länsstyrelserna huvudet i sanden och föreslår åtgärder som inte förbättar något utan bara försämras för de som lever på sitt fiske.

Ålgräsängar minskar kraftigt

En konsekvens av en sämre havsmiljö är att ålgräset, som brukar beskrivas som havets barnkammare, har minskat kraftigt i Sverige de senaste 30 åren. Ålgräsängar kan jämföras med regnskogar på land.

Förutom att de skapar förutsättningar för mängder av arter, tar de upp näringsämnen, lagrar kol, stabiliserar bottnar och dämpar vågor och strömmar. I sitt betänkande ”Havet och människan”, har Miljömålsberedningen visat att Sverige sedan 1990 förlorat flera miljarder i ekosystemtjänster på att ålgräset försvunnit.

– Det går att restaurera ålgräsängar, och det är nödvändigt, men det är klokare och effektivare att skydda och bevara ängarna och andra havsmiljöer från att förstöras. Det kan vi åstadkomma om vi ger Västerhavet en chans att återhämta sig, säger Monique Wannding, miljöskyddsdirektör på Länsstyrelsen Västra Götaland.

Det som orsakar ålgräsets problem är övergödning. Numer renas avloppsvattnet ordentligt och några nya utsläpp finns egentligen inte annat än från jordbruket. Det är dessa utsläpp som måste åtgärdas. Men Länsstyrelserna säger inte ett skvatt om detta. Och minskat fiske och marina reservat hjälper inte.