Det svenska Liberiafisket kring 1970

Inlägg nr 2 av 15 i serien Svenskt fiske i avlägsna vatten

Utfiskningen av nordsjösillen ledde till att svenska fiskare hade behov av att söka sig till nya fiskevatten för att kunna försörja sig. 1967 uppmärksammade Örjan Larsson, son till Sven-Olof Larsson, en annons i Svensk Sjöfarts Tidning (Sjöfartstidningen). Annonsen var insatt av en dansk, Kaj Myrfeldt, som var verksam i den danska fiskhandelsfirman Globefish och frågade efter svenska fiskare som kunde tänkas vara intresserade av att bedriva fiske utanför Liberia i Västafrika. Sven-Olof Larsson som var huvudägare i GG 398 Westerö, hemmahörande på Hönö, blev intresserad och kontaktade Myrfeldt. De träffades i Göteborg och kom bra överens. Sven-Olof Larsson reste ner till Liberia för att följa med ut på en italiensk trålare och se fiskeriföretagets anläggning.

Larsson var dock inte den förste svenska fiskaren på plats i Liberia. För redan 1967 gick LL 917 Gullfors från Smögen ner till Liberia. Gullfors ägdes då av Lars Erik Ellertsson. En schism med det lokala företaget i Liberia som de fiskade för ledde till att båten såldes till lokala intressen. Två år senare skrotades båten på grund av omfattande angrepp av skeppsmask.

Kaj Myrfeldt utryckte en önskan om att skriva kontrakt med 4 fiskelag om fiske i Liberia. Staffan Larsson, också son till Sven-Olof Larsson, och fiskare på Westerö partade för sin del med en vän på GG 505 Polar, Thomas Bryngeld. Hans far Uno Bryngeld kontaktade den svenska agenturfirman Nestra (familjen Hermelin) i Liberia för kontrakt och liknande. Med hjälp av kontakten med Sven-Olof Larsson fick Bryngeld och Polar ingå bland de fiskelag som fick skriva kontrakt. Totalt var det 24 fiskelag som uttryckt intresse och förutom Bryngelds GG 505 Polar och Larssons GG 398 Westerö blev det också GG 112 Carmel på Fotö och GG 346 Renland från Öckerö som följde med ner på kontrakt med Myrfeldt. Carmel ägdes av bröderna Daniel, Seth, joel och David Börjesson och Renland vid detta tillfälle av Vilhelm Utbult tillsammans med sina söner Gunnar, Ingemar och Stig Utbult.

GG 112 Carmel

GG 112 Carmel

Westerö lämnade Hönö 1968 och kom tillbaks till Sverige 1971. Då var de andra tre båtarna som fiskade under Myrfeldts kontrakt redan hemma. Det första året bodde även alla familjerna i Liberia och barnen gick i svensk skola. Men efter ett år åkte Sven-Olof Larssons familj hem då en syster till hans fru Ingegerd Larsson blivit sjuk. Fisket utanför Liberia gick enligt alla tillgängliga uppgifter rätt bra.

Polar hade köpts så sent som 1966 av Uno Bryngeld, hans son Thomas Bryngeld, Ronald Ludvigsson och Staffan Sandgren. Säljare var Ivan Isacsson och Folke Lycke på Käringön som också ägde LL 304 Bornö. I deras ägo hade Polar numret LL 305. Polar gick ner till Liberia 1968 som de andra tre båtarna och i januari 1971 återkom Bryngelds och båten till Sverige. De hade på hemresan fått bogsera in Carmel till Rotterdam efter att Carmel fått motorhaveri.

Som tidigare sagt så var de 4 båtar som hade kontrakt med Myrfeldt inte de först svenska båtarna i Liberia och inte heller de enda. Först tycks ovan nämnda Gullfors ha varit.  Samtidigt som Westerö, Polar, Carmel och Renland fiskade i Liberia befann sig ytterligare minst en svensk fiskebåt där. Det var SIN 71 Bermuda från Simrishamn som ägdes av Johan Olsson och Jan Åke Olsson. Bermuda seglade till Liberia sommaren 1970 för att ägna sig åt räkfiske. Hon var tillbaks i Sverige våren 1971. Senare samma år eldhärjades Bermuda utanför Bornholm och sjönk invid Christiansö.

Av de båtar som fiskade i Liberia 1968-71 existerar Westerö fortfarande. Det är idag en räktrålare med namnet LL 107 Rimfors, idag ägd av Arkö Fiske AB.

Staffan Larsson som fiskade med Westerö i Liberia är idag VD för Svenska Torskfiskares Producent Organisation (STPO) och i styrelsen för samma organisation återfinns hans ungdomsvän Tomas Bryngeld som fiskade med Polar i Liberia. Den nuvarande GG 359 Westerö som har Tomas Larsson som skeppare är medlem i STPO vilket också de två båtar som ägs av Bryngeld Fiskeri AB, GG 44 Runavik och GG 50 Runafjord, är.

När svenska fiskare började fiska i Västsahara på allvar under 1990-talet var GG 505 Polar en av de första båtarna på plats. Familjen Bryngeld med Uno Bryngeld och Thomas Bryngeld i spetsen var ägare, men nu handlade det om en stor pelagisk fiskebåt och pelagiskt fiske. Att de kastade sig in i fisket i Västsahara så snabbt har säkert samband med att de deltog i fisket i Liberia. Idag har familjen Bryngeld sålt GG 505 Polar till marockanska intressen. Båten fiskar i västsahariska vatten och har det svenska företaget Swemar AB (Peter Kjellberg) som manager.

Andra källor:
Blom, Bornmalm & Bång, Fiskebåtarna & Varven, 2002
Blom, Bornmalm & Bång, Ståltrålare i svenskt fiske 1959-1965, 2012

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Serienavigation<< Svenska fiskare och Afrika – tidiga besök och försäljningarBrasilienfisket på 1950-talet >>
Advertisements