Brasilienfisket på 1950-talet

Inlägg nr 3 av 15 i serien Svenskt fiske i avlägsna vatten

I början av 1950-talet fiskade ett antal svenska fiskebåtar i södra Brasilien. Att det blev så har med en dansk och ett danskt fiskeriprojekt i Uruguay att göra. En dansk vid namn Møller Nielsen startade efter andra världskriget ett fiskeriprojekt i Uruguay. Projektet blev mycket framgångsrikt och flera av de danska fiskare som deltog stannade kvar i Uruguay. Projektet avslutade kring 1950 och Møller Nielsen flyttade då till Brasilien där han fick tillstånd för ett fiskeriprojekt med sex fiskebåtar. Efter att ha misslyckats med att hitta danska båtar vände han sig till fiskhandlaren Carl-Olof Lång i Malmö för att få tag på svenska båtar och fiskare istället.

Neptun

Neptun på slip i Brasilien

Lång köpte den danska fiskebåten Lucretia som fick svensk flagg och blev MÖ 1041. Dessutom chartrade han fiskebåten GG 462 Nippon som bytte namn och blev MÖ 1044 Neptun. Ägare till Nippon/Neptun var konsul Sven-Olof Wennerth i Malmö och hade Alf Corneliusson som skeppare.  En svensk fiskare och skeppare som nappade var Nils Persson från Smögen. Han var bosatt i Danmark och fiskade där med S 350 Ingegerd som fick bli svensk som MÖ 1042 Ingegerd men fortfarande med Persson som ägare. Ingegerd byggdes ursprungligen 1947 som LL 520 Lisea men 1949 överfördes båten till dansk flagg.

De två första båtarna att anlända till Brasilien var Ingegerd och Lucretia, den förstnämnda lite tidigare än den sistnämnda. De avseglade från Sverige i februari 1952 men skiljdes åt efter att ha legat på Kanarieöarna för förberedelser av färden över Atlanten. Neptun kom inte iväg förrän påsken 1952 och anlände några månader efter de andra två båtarna. På vägen ner stötte de på den svenskbyggda tonfiskbåten Alcatras på väg till Colombia med svenska fiskare ombord. Ingegerd och Lucretia började dock först när Neptun anlände få framgång med fisket. I slutet av maj 1952 började Neptun fiska i brasilianska vatten. Fisken, i huvudsak en fisk som kallas corvina, landades oftast i Rio Grande. Mest fisk fångades långt söderut i närheten eller utanför Uruguay. Fisken såldes på kontrakt till Industria Brasileira de Peixe i Rio Grande. Ägaren var en tyskättling vid namn Renner som också ägde stora textilfabri­ker och ett fotbollslag. Fisket var mycket lönsamt och framgångsrikt.

Under tiden utverkade Møller Nielsen för fler båtar att komma ner, men det blev danska båtar. I juni kom Akaroa, i juli Erik Skou och därefter Erling Madsen i september.

Carla, Oberon, Tabor

Carla, Oberon och Tabor i Recife.

Senare 1952 fick ytterligare tre svenska båtar, alla från Hönö, kontrakt för att fiska i Brasilien. Kontrakter skrevs med företaget Latico och det var dansken Willy Andersen som stod bakom. Han arbetade som agent och assistent till Möller Nielsen men vill nu ha något eget. De tre båtarna var GG 370 Carla som ägdes av Tore och Job Johansson samt Otto Eliasson, GG 273 Tabor ägd av Evert, Aldo och Henry Abrahamsson, söner till August Abrahamsson som fiskade med Neptun, och GG 199 Oberon som ägdes av bröderna Enok och Hugo Sörensson vid denna tidpunkt.

Dessa tre båtar var baserade i Rio de Janeiro, men fisket efter bottenlevande fisk så långt norrut var inte bra. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med fisk så till slut fiskade också dessa båtar utanför Montevideo i Uruguay, fast med bas i Rio de Janeiro vilket medförde långa gångtider mellan hemmahamnen och fisket. efter en tid fick båtarna möjlighet att fisk utan att vara bundna vid kontraktet med Latico. Fisket blev då mycket lönsamt och fisken kunde säljas på fria marknaden och inte bara i Rio de Janeiro.

MÖ 1042 Ingegerd

Ingegerd utanför Rio Grande.

Den enda av de sex svenska båtarna som återvände var Ingegerd och då först till Danmark år 1953. Nils Persson och hans besättning bröt kontraktet och lagen flera gånger, såväl i Brasilien som Spanien, under färden hemåt. Något som skulle få konsekvenser långt senare när svenska fiskare och fiskebåtar deltog i fiske utanför Chiles kust kring 1970. 1961 registrerades Ingegerd i Sverige igen, nu som GG 520 Ingegerd och med Persson som ägare. Båten hamnade senare i Skillinge som SIN 70 Lizona och blev 1990 fritidsfartyg med namnet Klippvik. Båten fanns kvar 2011 med namnet Klippvik af Stockholm.

Oberon förliste utanför Brasiliens kust 1955. Lucretia förliste 1957, Tabor och Carla fick brasilianska ägare kring 1955 men svenska fiskare fortsatte vara aktiva på Carla till omkring 1960. Tabor förliste några år efter att båten sålts till Brasilien. Neptun såldes till danska ägare och fick namnet Jørgen Rønn. 1964 fick båten uruguayansk flagg och användes för smuggling mellan Uruguay och Brasilien.  Därefter köptes båten av en man vid namn Ballesteros och blev fiskebåt igen under namnet Ideal II. Några år senare förliste båten utanför Rio Grande.

GG 507 Sarita

Sarita i Santos

Ytterligare en svensk båt kom att fiska utanför Brasilien. Det var GG 507 Sarita som kom ner 1958 och blev kvar till 1961 då båten gick hem igen. Båten hade tekniska problem med motorn så fisket ner i Brasilien blev inte riktigt bra. Sarita fiskade främst kummel (hake) på lite djupare vatten men även corvina. Den siste svenske fiskaren i Brasilien under denna period, Dennis Bryngelsson, åkte hem 1961.

Vid mitten av 1970-talet skulle svenskar återigen komma att fiska i Brasilien då GG 741 Zeus I från Hönö skänktes till Pingstmissionens u-landshjälp av ägarna, Folke och Rolf Bryngelsson. Bryngelssons flyttade dessutom ner till Brasilien dit båten också avseglade för fiske invid Rio Grande. Från början byggdes denna båt som LL 742 Ocean och var hemmahörande på Åstol, men under större delen av sin existens i Sverige fanns båten på Knippla som GG 741 Zeus I. Mer om denna båt har inte gått att få fram.

Andra källor:
Blom, Bornmalm & Bång, Fiskebåtarna & Varven, 2002

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Serienavigation<< Det svenska Liberiafisket kring 1970Svenska fiskebåtar i Chile >>
Advertisements