Marstrand Fishing Co Ltd

Inlägg nr 12 av 15 i serien Svenskt fiske i avlägsna vatten

Marstrand Fishing Company Ltd var ett företag i Grimsby i England. Med stor sannolikhet var huvudägaren det svenska företaget Bolinder-Munktell AB men författarna till Fiskebåtarna & Varven – Skeppsbyggarna skriver att bolaget ägdes av 4 stora fiskhandlare i Grimsby. Bolinder-Munktell beställde nämligen en rad fiskebåtar vid svenska varv till det engelska bolaget. Båtarna ägdes också periodvis av Bolinder-Munktells brittiska dotterbolaget Bolinder Co Ltd i London. Anledningen till att Bolinder-Munktell investerade i fiskebåtar var sannolikt framförallt för att de ville visa upp sina moderna tändkulemotorer om ett alternativ till de ångmaskiner som vid denna tid drev de flesta trålare.

Bland de båtar som byggdes i Sverige, beställda av Bolinder-Munktell AB för Marstrand Fishing Companys räkning finns också GY 204 Gipsy Love (ofta Gypsy Love) som byggdes 1935 vid Ringens Varv och levererades till Marstrand Fishing Co Ltd samma år. Befälhavare på båten en tid var den från andra sammanhang beryktade Dod Orsborne:

In November 1935, back in Grimsby, he became skipper of the former seine fishing boat Gipsy Love, which its owners, the Marstrand Fishing Company, had converted into a trawler.

In March 1936, for his second voyage in Gipsy Love, Orsborne attempted to engage the services of an experienced seaman, Alexander MacLean, to whom he confided that the trip might go further afield—perhaps to Bermuda or South America—but MacLean declined the opportunity.[14] Orsborne offered the mate’s berth to Harry Stone, a local seaman who did not possess a mate’s ticket but was told by Orsborne that he could use MacLean’s number.[15] The other crew members were a Yorkshireman, Hector Harris, and a 17-year-old Scottish cook, Howard Stephens.[16] The formal crew was joined by Orsborne’s younger brother James, a grocer, who had no formal status on board and was later classified as a stowaway.[17] Gipsy Love left Grimsby late in March 1936, supposedly to fish in the Dogger Bank area of the North Sea, but within hours had returned to port with engine trouble. With the consent of the owners, Orsborne transferred stores and crew to another Marstrand vessel, the small trawler Girl Pat; James Orsborne again joined them.

1938 såldes båten tillbaka till Sverige och Öckerö där den blev GG 63 Zenit med Richard Eliasson, Eskil Hansson och Albert Edvardsson som ägare. Motorn byttes 1939 till en moderna Bolinder med 2-cyl istället för en och 150 hk istället för den gamla motorns 100. Från 1940 var den ökände smugglaren Ernst Bremer skeppare ombord. Ernst Bremer föddes som Ernst Eliasson och var bror med Richard Eliasson (de var alltså inte samma person som norska sajter uppger).

Zenit såldes 1941 till Nordmeer Studien- & Reederei Gesellschaft i Leipzig i Tyskland. Ett bolag med tyska marinen som ägare. Tjänstgjorde under kriget i Norge, bland annat som isbrytare i Narvik, hela tiden med namnet Zenit. Beslagtogs av norska staten år 1945 och såldes Johan och Georg Hansen i Åkrehamn och omdöpt till Spannholm R-376-A:

I 1949 blei båten solgt til Johan og Georg Hansen i Åkrehamn og omdøpt til ”Spannholm” R-376-A.  Båten fekk då sett inn ein 180 hk Alpha motor.

I desember 1950 kjøpte Tomren-karene båten, og avløste den forrige ”Ullaholm”. Båten fekk namnet ”Ullaholm” og registreringsnr M-48-H.  I 1960 var eigarforholda slik:  Petter Tomren (4/5) og Hans Tomren (1/5).  I 1969 eigde Magnus og Hans Tomren ”Ullaholm” ilag. I 1972 fekk båten ei betydelig oppgradering, ny Caterpillar maskin med 425 HK blei installert og nytt overbygg i aluminium vart sett på.  Radiostasjonen på båten fekk kallesignal LKHT.

Båten blei kondemnert i 1989, men erklært verneverdig og overtatt av Ishavsmuseet Aarvak, Ulstein og Hareid Dykkerklubb stod for drift, og vedlikehold av båten. Vinteren 2002 ble skuta skada i ein brann i akterlugaren med påfølgande sot og røykskadar i maskinrom, bysse og styrhus. Forsikringan blei utbetalt til Ulstein Og Hareid Dykkerklubb.

Ullaholm Båtklubb kjøpte skuta frå forsikringselskapet med tanke på å restaurere skuta og ta vare på den for framtida. Ullaholm Båtklubb har no gjort eit omfattande restaureringsarbeid, og båten er i stadig bruk på klubbturer langs kysten.

Den första båten som byggdes för Marstrand Fishing Co Ltd var dock GY 156 Student Prince (från början med namnet Marstrand) som levererades i februari 1935 från Ringens varv.

GY 156 Student Prince

GY 156 Student Prince

GY 156 Student Prince såldes till Danmark 1956 och fick där namnet E 301 Eva Thinnesen från 1959. Förliste i Nordsjön den 14 oktober 1967.

Redan 1931 hade Ringens varv dock byggt en båt för Grimbsy vid namn Thrive On.

Vid Bergs var på Hälsö beställde Bolinder-Munktell minst 4 båtar år 1935 och de levererades under 1936. En av dem, Quaker Girl hamnade hos Marstrand Fishing Co Ltd i Grimsby, såldes tillbaka till Sverige år 1938 och blev GG 574 Nancy (eller Nansy) med Gunnar Carlsson och Axel Carlsson som ägare. Båten befann sig i Aberdeen när Tyskland invaderade Norge och blev kvar där. Köptes tillbaka av Bolinder-Munktell AB år 1940 och såldes till företagets dotterbolag i London, Bolinder Co Ltd. De andra var enligt hembygdsboken om Hälsö och boken Fiskebåtarna & Varven – Skeppsbyggarna från 2009 Perfective, Princess Charming och Desert Song. Tre av skroven byggdes vid Ringens varv, men båtarna färdigställdes vad jag förtsår på Bergs och ritades av Östen Berg.

Enligt brittiska källor hette dock en av båtarna som tillverkades vid Bergs GY 317 Floradora. Den är i alla fall inte identisk med Quaker Girl utan i så fall med någon av de andra.

Enligt boken Fiskebåtarna & Varven – Skeppsbyggarna hamnade de tre andra båtarna i London, något som inte stämmer överens med brittiska uppgifter för enligt dem tycks de alla ha hamnat i Grimsby. (uppgiften har justerats i del II av boken som kom ut 2016).

Floradora hamnade i Grimsby och ägdes först av Marstrand Fishing Company Ltd, men såldes 1938 till Walter Holmes i Fleetwood. Efter ett par ägarbyten hamnade båten år 1955 i Leith och blev LH 54 Floradora med Robert Bell och Mary Morris Bell som ägare. Båten hade då varit deras familjs ägo sen 1943. I svenska källor hittar jag inga uppgifter om Floradora, men det är enligt bilderna inget tvivel om att det är en svenskbyggd båt.

Floradora

GY 317 Floradora

Enligt listor på fiskebåtar i Grimsby fanns minst 6 båtar byggda i Sverige. Floradora, Quaker Girl, Perfective, Princess Charming, Desert Song och Gipsy Love. Vi vet dessutom att även Thrive On och Student Prince fanns där. Totalt 8 båtar. Enligt uppgifter som återfinns i Fiskebåtarna & Varven – Skeppsbyggarna, del II, så byggde Ringens varv totalt 6 fiskebåtar för Grimsby. En av dem var då Thrive On. Om vi utgår från att de 4 som beställts från Berg uppges som byggda på Bergs så skulle det ge utrymme för att även Floradora och nedan nämnda Bohemian Girl också de är svenskbyggda. Totalt 10 stycken.

Perfective ska enligt Fiskebåtarna & Varven – Skeppsbyggarna ha levererats till Skottland, men det stämmer illa med brittiska skeppslistor. Kanske var den en kort tid där för att sen hamna i Grimsby.

En båt som såldes också från Grimsby år 1938 kan ha haft George Foreman som ägare 1941. Det uppges i brittiska källor att det skulle vara Quaker Girl, men den såldes ju till Sverige så det är inte troligt utan kanske det handlar om en annan båt med samma namn. Efter att ha slitit sig i storm ska båten ha blivit skadad. Dock sannolikt lagad (om det verkligen är samma båt) för att på 1950-talet dyka upp som PD 355 Atomic Star och därefter som BCK 202 Atomic Star, ägd av familjen Olsen. Av bilden att döma ser det inte ut att vara en svenskbyggd fiskebåt.

BCK 202 Atomic Star

BCK 202 Atomic Star på 1950-talet

GY 208 Princess Charming tycks för sin del ha sjunkit i Pentland Firth år 1937 eller i alla fall haft problem för enligt andra källor fanns båten kvar 1938. Perfective blev kvar i Grimsby ända tills 1950. Under andra världskriget tjänstgjorde Perfective i den brittiska marinen mellan 1939 och 1945. GY 312 Desert Song lämnade Grimsby 1938 då båten såldes till Norge där den under nån period hette R-116-K Lindy. Tycks ha funnits kvar till 1980-talet.

Marstrand Fishing Co Ltd tycks också ha ägt GY 311 Bohemian Girl. Låter som ytterligare en svenskbyggd båt.

Den mest kända båt som Marstrand Fishing Co Ltd ägde var dock Girl Pat. Detta på grund av en konflikt som uppstod med båtens skeppare Dod Orsborne (George Black Orsborne). Enligt bolaget stal han båten år 1936 och seglade den till Brittiska Guyana. Något han också dömdes för. Enligt honom själv handlade det om att bolaget ville sänka båten för att få ut försäkringspengarna:

George Black Orsborne, skipper of the runaway Grimsby trawler Girl Pat, who, with his brother, James Black Oraborne, is charged with having stolen the trawler, gave evidence in his own defence when the trial was resumed at the Old Bailey yesterday afternoon. Orsborne stated that the owners had wished him to cast away theGirl Pat and his previous command, the Gipsy Love.

The Girl Pat, a 25-ton auxiliary trawler, left Grimsby on April 2, with the two Orsbornes and four hands, ostensibly for the North Sea fishing grounds; but did not go there. The engineer wasdropped at Dover, and after calls inSpain and north-west Africa the mate,Stone, was left at Dakar (Senegal). The trawler crossed the Atlantic, and after a remarkable career was captured off British Guiana, where the Orsbornes were placed under arrest.

Witnesses for the prosecution stated that there was no intention by the owners of the Girl Pat, the Marstrand Fishing Company, Ltd., that the trawler should be cast away for the purpose of securing the insurance. These witnesses included John Moore, managing director of the company. Questioned by the Judge Moore he said the Girl Pat was 10 months old on April 1. She cost the company a total of about £3,600, for which she was insured.

Mate’s Statement.

Harry Stone, mate of the Girl Pat, who was left in hospital at Dakar (West Africa), said yesterday that he joined Orsborne because he was fed up with fishing. Orsborne promised him he was not going fishing.

Cross-examined, Stone said Orsborne mentioned a suggestion that the ship should be got rid of. He added that Orsborne told him he was going to sell the ship and divide the proceeds amongst the crew. The owners would get the insurance.

The prosecution then called further witnesses, who denied allegations that the company was in monetary difficulties and that the Girl Pat was sent to sea improperly provisioned for the purpose of being thrown away. -Giving evidence for the defence, George Black Orsborne said he was married, with eight children. He was wounded at Zeebrugge and left the navy in 1919 after which he held several posts in the mercantile marine. He agreed with Moore to sail half-shares in the Gipsy Love, but the trip was unsuccessful. He then undertook to command the Girl Pat, which he told his brother was a paying proposition.

His Honour: Do you mean she was to be cast away?

Witness: Yes.

Witness said that Moore offered him 15 per cent of the vessel’s insurance. He decided when he found there were no rockets aboard that he would not carry out Moore’s suggestion.

After leaving Dover he found in his coat pocket an atlas belonging to his son. That was his only chart. The ship needed dry-docking before sailing, had no wireless and was otherwise lacking in trawling equipment. When she arrived off Spurn Head (near Grimsby) he asked the crew if they could swim to Spain. At Corcubion (Spain) he was offered £400and another ship for the Girl Pat. He declined.

Story Sold for £5,000.

Continuing his evidence today, Orsborne described the passage to Teneriffe, where, he said, he found three pages had been torn out of the log, which Stone had admitted destroying because he had shipped under a false number, without a mate’s certificate. Stone had got the wind up and quitted the vessel at Dakar.

The Girl Pat, Orsborne said, crossed the Atlantic in 16 days, arriving without supplies at the Devil’s Island, where he shipped stores. A French cruiser followed her towards Georgetown (BritishGuiana), so the name Hin Ora was painted on the Girl Pat’s bridge. It was scraped off when witness realised that as Georgetown was a British port the vessel would not be stopped.

A local boat, the Pomeroon, with 30 to 40 armed police aboard, came alongside the Girl Pat, damaging her side, and towed her to Georgetown, where the ship’s company was arrested. They were released next day. Witness had not intended to steal the ship.

Orsborne said he had agreed to divide among the other members of the crew – Ginger Stephens, Harris and James Orsborne, £3,000 of the £5,000 for the story of the voyage which he sold to the Anglo-Continental Newspaper Company, retaining £2,000 for himself. The company resold the story to the Sunday newspaper, ”People.”

”I could not say it was my story,”witness said. ”I must have told the writer a number of things he could use. Idid not write it and have never readit. So far I have received £400 of whichI sent £5 to my wife. The newspaper company is not defraying the costs of my defence. Its solicitors remit £5 a week to each man.

”Witness said he had not received an answer to his offer to take the Girl Pat back to England. He had arranged to go to America by air and go to England aboard the Berengaria. Stephens and Harris paid their own passages home.

Witness, with his brother James, returned to England under arrest.Asked whether Moore told him to throwthe ship Gipsy Love away, witness replied: ”Yes. He said so in his ownwords. I was offered £545-15 per centof her value-if she did not return.”

Witness said he had never tried to scuttle the Girl Pat and had never decided to throw her away. He believed Moore neglected to put rockets aboard so that if the ship was put on the rocks she would be less likely to be got off. Witness decided to make Moore pay for that by running up bills against him at ports of call The bill incurred at Corcubion amounted to £235. The hearing is continuing.

5403931349_5cffacffa2_z

5404533798_aff9c08fbc_z

Det två ovanstående bilderna är på Girl Pat när båten återvänt till England år 1939.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Serienavigation<< Fiskebåtarna som blev kvar i Skottland under andra världskrigetStorbackefisket >>
Advertisements