Storfiskare en förutsättning för småfiskare

Småfiskare överlever ofta för att de delar av året arbetar på större fiskebåtar. Kunde de inte arbeta på större båtar så skulle deras inkomster vara för låga. Många mindre jylländska yrkesfiskare arbetar därför på storfiskares båtar under tobissäsongen eller vid andra tidpunkter. Exempelvis arbetar Karl Arne Nielsen på S 255 North Sea på S 349 Gitte Henning som skeppare ibland.

Lindy Lynge som har Lynge Fiskeri ApS är också han skeppare på S 349 Gitte Henning vid sidan av fiskets med egna båtar. Sannolikt har han också banklån för inköpen av egna båtar och kvoter. Banklån som Henning Kjeldsen hjälpt honom att få. Utan hjälp från Kjeldsen hade han kanske inte kunnat skaffa ett eget fiskeriföretag med egna båtar och ganska stora kvoter.

Det senare gäller också Johnni Kaalund Munksgaard och Brian Bloch Larsen som är minoritetsdelägare i P/R Frida Amalie L 549 respektive Fiskeriselskabet Stefanie HM 349 ApS och tillsammans äger de Karen Nielsen ApS. Köpet av det senare bolaget har enligt uppgift skett med hjälp av Henning Kjeldsen. Brian Bloch Larsen och Johnni Kaalund Munksgaard hade sannolikt inte kunnat bli självständiga fiskare utan hjälp från Henning Kjeldsen.

John-Anker Hametner Larsen har en mängd fiskebåtar. De flesta av dem används bara delar av året för industrifiske på tobis, sperling (vitlinglyra) och brisling (skarpsill) och de som arbetar på dem är därför bara tillfälligt anställda. Under andra delar av året bedriver en del av dem eget fiske med mindre fiskebåtar. Utan Hametner Larsen skulle flera av dem sannolikt helt sluta som fiskare.

Ett ännu tydligare exempel på att storfiskare behövs för det mer småskaliga yrkesfiskets överlevnad är den enda plats i Sverige som fortfarande lever på fiske. Nämligen ön Rörö i Göteborgs norra skärgård. Många boende på ön arbetar för och/eller är delägare i två av Danmarks stora fiskeriföretag, Astrid Fiskeri A/S och Themis Fiskeri A/S. Det förstnämnda företaget äger två stora danskflaggade fiskebåtar, S 264 Astrid och E 532 Rockall, medan det sistnämnda har en, S 144 Themis.

Ett systerföretag i Sverige till Astrid Fiskeri A/S och med samma ägare är Astrid Pelagic AB som äger en stor pelagisk fiskebåt, GG 764 Astrid, medan moderbolaget till det danska bolaget, Astrid Fiske AB, äger flera små fiskebåtar, trålarna GG 70 Marie, GG 77 Falken, och burfiskebåten GG 292 Martina som alla tre används för demersalt fiske vilket bedrivs av mer småskaliga yrkesfiskare. Trålaren GG 70 Marie hyrs ut till en småskalig trålfiskare som också har ytterligare en liten båt för garn-, bur- och krokfiske. Han hade tidigare en egen mindre trålare men att hyra båt kanske är ekonomiskt bättre. Utan det stora fiskeföretaget skulle han inte kunna göra på det sättet.

Genom de stora fiskeriföretagen har en miljö också skapats på ön som gör att fiske är en naturlig sysselsättning för många unga människor. På andra närliggande små öar har fisket helt upphört. De små fiskeriföretag som fanns kvar i slutet kunde inte överleva utan att stora fiskeriföretag skapat en miljö där fiske stod i centrum för livet. Därför finns det fortfarande en rad fiskeriföretag av olika storlek på Rörö, däribland de lite mindre trålfiskeföretagen Fiskebåten Rossö HB (vars verksamhet nog ska tas över av Rossö Fiskeri AB, GG 39 Rossö), Svanen Fiskeri AB (GG 840 Svanen) och P/R Tristan (GG 32 Tristan) samt ytterligare flera företag med småskaligt kustnära fiske.

Det storskaliga fisket med bas på Rörö sysselsätter 40-50 personer medan det mer småskaliga fisket sysselsätter 15-20 personer på fem mindre trålare och mindre fiskebåtar. Alla anställda är dock inte från Rörö, en av de tre danska båtarna, E 532 Rockall, har exempelvis helt dansk besättning. GG 77 Falken har inte en besättning från Rörö. De anställda på S 264 Astrid och GG 764 Astrid kommer från många olika platser i Västsverige och en del anställda på S 144 Themis är inte från Rörö. Flera av de som fiskar med demersala trålare fiskar också med garn, bur och krok från mindre båtar.

Det småskaliga fisket på Rörö och en del andra platser skulle inte överleva utan det storskaliga fisket.

På samma sätt är det i Danmark. Utan det storskaliga fisket med bas i Skagen, Hirtshals, Hanstholm och Thyborøn skulle de samhällena och fiskindustrin där knappast överleva (Skagen överlever ju iofs främst på grund av det svenska fisket). Utan fiskindustrin (som är beroende av det storskaliga fisket) och möjligheterna att periodvis arbeta på stora fiskebåtar skulle det demersala mer småskaliga fisket på Nord- och Västjylland inte heller överleva i nån större utsträckning. Varken på de nämnda orterna eller nån annan stans som exempelvis Thorupstrand, Hvide Sande, Thorsminde eller Strandby.

Det storskaliga fisket är väsentligt för det småskaliga fiskets överlevnad och där det inte finns storskaligt fiske så försvinner även det småskaliga fisket helt eller delvis så småningom. Det är verkligheten. Även i Danmark. Kystfiskerordningar och andra konstgjorda lagar och regler kommer inte att kunna ändra på det.

I verkligheten finns ingen motsättning mellan storskaligt pelagiskt fiske, lite mindre storskaligt demersalt fiske med trålare och småskaligt fiske md passiva redskap, snurrevad och små trålare. Det ena behövs för att det andra ska överleva och vice versa. De tre sorternas fiske kompletterar varandra.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements