Bottentrålning och skador på bottnarna

De främsta skadeverkningarna på bottnarna vid bottentrålning kommer från trålbordens (tråldörrarnas) kontakt med botten enligt en rapport från SLU Aqua. På sandbotten där rödspätta till stor del fiskas spelar detta i allmänhet ingen roll då dessa bottnar påverkas starkt av tidvatten, strömmar och annat. Bottentrålning gör därför ingen skillnad. På grusbottnar är påverkan också svag. Den största påverkan finns på lerbottnar, där fisketrycket också är högst. Kräfta och räka fiskas främst på sådana bottnar.

De effekter bottentrålningen anses ha är förändrad artsammansättning samt minskat antal arter. Ju mer trålning ju större påverkan. De flesta arterna i bottenfaunan minskar i antal och biomassa, men några ökar i både antal och biomassa. De första tillfällena som bottentrålningen sker bedöms också vara de som orsakar mest konsekvenser för biodiversiteten. Detta är en effekt av att de känsliga arterna försvinner först och att de toleranta finns kvar och påverkas i mindre utsträckning av upprepad trålning. Detta betyder att den trålning som idag bedrivs på bottnar där det trålats i över 100 år inte medför några ytterligare skadeeffekter.

När det gäller fiskbestånd (inkl. skaldjur) kan de både öka och minska som ett resultat av bottentrålning. Detta gäller också andra typer av fiske förstås. Vissa skaldjur och plattfiskar gynnas av bottentrålning på lerbottnar respektive sandbottnar.

För att minska påverkan på bottnarna av bottentrålning kan flera åtgärder vidtas. Det går att välja alternativa fiskemetoder eller modfierade bottentrålar. Alternativa fiskemetoder är garnfiske, krokfiske (backor, dörjar etc), burar/tinor, fällor samt snurrevad. Modifierade trålar är främst trålar med modifierade trålbord.

Garnfiske på torsk i Östersjön är idag i allmänhet olönsamt på grund av sälskador och sälar så det är idag inget alternativ till bottentrålning. Öresund är undantaget då garnfiske där är lönsamt genom frånvaro av säl.

25% av kräftfisket är idag burfiske liksom allt hummerfiske och en stor del av krabbfisket. Burfiske är inte möjligt att bedriva på områden som trålas. Tidigare styrdes den svenska kräftkvoten till olika fiskesätt genom regler om redskapen. Dessa regler är numera borttagna. vilket antas innebära mer bottentrålning och mindre burfiske. Burfiske innebär ett hårdare arbete men samtidigt också lite mer betalt per kilo fångst.

Snurrevadsfiske innebär bottenpåverkan, men i mindre utsträckning än bottentrål. Idag används snurrevad enbart av en svensk båt som bedriver riktat fiske på rödspätta, men försök ska göras med snurrevadsfiske av torsk i Östersjön.

Tidigare har det bedrivits pelagiskt fiske efter torsk, men numera är trålfiske förbjudet i de områden där ett pelagiskt torskfisket bedrevs. Pelagiskt fiske innebär att bottnarna inte vidrörs av trålen.

Modifierade trålbord är exempelvis flygande trålbord (semipelagiska eller pelagiska trålbord) vilket innebär att trålborden inte rör botten. Trålborden kan också lyftas från botten genom kortare varplängd. Det innebär dock att fisket kan bli mindre effektivt och kan medföra större trålad yta vilket gör att fisket inte blir skonsammare.

Trålborden kan också modifieras på annat sätt. Genom att öka höjden i förhållande till längden på trålborden minskas kontaktytan mellan trålbordets sko och botten, vilket minskar bottenpåverkan. Sådana trålbord är också hydrodynamiskt mer effektiva och introducerades i det pelagiska fisket, men används numera även i det demersala fisket. Genom att förbättra de hydrodynamiska egenskaperna (yta och profil) hos trålbordet kan även skovinkeln (vinkeln mellan trålbord och den riktning som trålens dras i minskas. Detta minskar också bottenpåverkan.

För fiske av räka, kräfta, rödspätta, rödtunga och torsk krävs god bottenkontakt för trålen varvid flygande trålbord troligen inte är aktuellt för sådana fiske. Däremot är bottenkontakten mindre viktigt för fiske av sej, kolja och vitling. Riktat fiske på vitling, sej och kolja förekommer inte i svenska vatten.

Partrålning innebär också minskad bottenpåverkan på grund av att trålbord då inte används. Partrålning med bottentrål är det som används i siklöjefisket i Bottenviken. Dubbeltrål (dvs två ihopkopplade trålar bredvid varandra) innebär också minskad bottenpåverkan då större yta kan trålas med samma antal trålbord.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements