Skandiaverken

Inlägg nr 4 av 5 i serien Fiskebåtsvarv Bokenäs-Stångenäs

Skandiaverken grundades år 1899 under firmanamnet Lysekils Mekaniska Verkstad av Lars Laurin och hans blivande svåger Karl Forsström. Rörelsen lokaliserades till Sanden – Norra hamnens innersta del – i Lysekil. Från början var inriktningen reparationer åt det 15-tal ansjovisfabriker som var verksamma i Lysekil vid denna tid. Firman tillverkade även bleckemballagemaskiner samt sålde och reparerade cyklar.

Laurin insåg också att en lättskött motor skulle vara till nytta för det lokala sillfisket och hade hösten 1901 ritningarna klara till den första motorn, en 4 hk tvåtaktsmotor. Året därpå var den färdig. Yrkesfiskarna var dock inledningsvis ointresserade av nymodigheten: bullret skulle skrämma bort fisken. Dock lyckades Laurin övertala fiskelaget Korpen från Smögen att gratis prova en motor 1903. Motorn blev en framgång och redan 1904 koncentrerades företagets resurser på motortillverkningen. År 1905 ombildades företaget till aktiebolag, aktierna innehades med få undantag av Lars Laurin. 1907 tillverkades den första fyrcylindriga motorn. Samma år hade företaget levererat ca 400 motorer för bohuslänska fiskebåtar.

Under olika perioder arrenderades andra verkstäder för att få ökad kapacitet och 1911 inköptes Fridhems varv, där träfartyg upp till 700 ton kunde byggas. Vid varvet kom motorinstallationerna därefter att äga rum. Forsström lämnade företaget 1912.

Hårdnande konkurrens på hemmamarknaden ledde till en exportsatsning och vid första världskrigets utbrott exporterades skandiamotorn över hela världen. År 1916 reste Laurin till USA där behov av motorer för träfartyg fanns. Resultatet blev att Laurin överlät tillverkningsrätten för USA-marknaden till Skandia Pacific Oil Engine Co. i San Francisco. År 1918 startades försäljningsbolaget A/S Skandia Motor i Kristiania (Oslo) som blev ensamförsäljare i Norge.

1920 ändrades bolagsnamnet till Skandiaverken AB. Vi den tiden var företaget en av landets största motorfabriker. Den världsomfattande ekonomiska krisen slog hårt mot Skandiaverken i början av 1920-talet och i april 1923 beslutade bolaget att träda i likvidation. Konsul Laurins tid som ägare och ledare var därmed förbi.

En rekonstruktion genomfördes från och med juni 1923 under medverkan av Göteborgs Bank. Företagets namn under rekonstruktionen ändrades till AB Lysmo. Ett nytt Skandiaverken AB bildades genom övertagande av AB Lysmo i likvidation den 1 januari 1924. Bättre tider följde och exporten till bl.a. Spanien och Grekland var omfattande. Världsdepressionen i början av 1930-talet medförde dock bekymmer på exportmarknaden och så småningom drabbades även Sverige.

För Skandiaverken upprepades historien och en rekonstruktion av företaget skedde den 31 juli 1932. Skandiaverken AB ändrade namn till Lysekils Verkstads Fastighets AB och ett nytt bolag som övertog namnet Skandiaverken AB bildades. År 1933 inleddes tillverkningen av dieselmotorer. I slutet av 1930-talet fick företaget en del krigsmaterielbeställningar, bl.a. av spränggranater. År 1940 fick företaget en beställning på 277 st. motorer från Machinoimport i Moskva, både för fiskebåtar och för bergborrningsaggregat, men leveransen blev uppskjuten p.g.a. Tysklands anfall på Sovjetunionen i juni 1941.

Driften vid Fridhems varv nedlades temporärt 1940 och 1942 såldes varvet till Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen. I början av 1940-talet utökades produktsortimentet med tvättmaskiner.

I slutet av år 1943 sålde Göteborgs Bank Skandiaverken till Berg & Co. Mekanisk Verkstad AB i Lindesberg, som 1945 ändrade namn till Bergbolagen AB. Under åren efter andra världskriget tillverkade företaget ett stort antal motorer åt AB Penta. Under denna tid skedde också en stor utbyggnad av företagets anläggningar i Lysekil. Sålunda uppfördes den stora maskinhallen och provrummet.

Tillverkningen av Pentamotorer upphörde 1950. I stället överförs tillverkningen av Bergmotorer från Lindesberg och ett antal prototyper till större 4-takts dieselmotorer togs fram. Under åren fram till 1951 sålde de gamla lågtrycksmotorerna bra men efterfrågan kom att förskjutas mot moderna dieselmotorer. Bergbolagenkoncernen delades i januari 1956 varvid konsul Wilhelm Berg själv övertog Skandiaverken.

Skeppsredare Gustaf B. Thordén, Uddevallavarvets grundare, förvärvade den 27 april 1956 Skandiaverken med byggnader och maskiner, tillverkningsrätten till dess motorer mellan 120 och 420 hk samt namnet Skandiamotor. Tillverkningen kom i fortsättningen även omfatta dieselmotorer av Uddevallavarvets konstruktion, dvs licenstillverkning av Götaverkens motorer. Skandiaverken blev ett fristående företag inom koncernen och dess försäljningsorganisation förblev oförändrad. Den främsta orsaken till förvärvet var att Uddevallavarvet ville förlägga all tillverkning av hjälpmotorer till Lysekil p.g.a. brist på lokaler och arbetskraft i Uddevalla. Våren 1957 levererades de första 4-takts dieselmotorerna typ F35, avsedda för bl.a. fiskebåtar. Även tillverkning av en större motortyp F50, startades, men den kom dock endast att byggas i två exemplar.

År 1958 drabbades Uddevallavarvet av kapitalunderskott och grundaren, Gustaf B. Thordén, tvingades avgå. En stiftelse, bärande Thordéns namn bildades för att ta över varvet och därmed också Skandiaverken. I mars 1961 inleddes tillverkning av Götaverkens nya F-motorer på licens. Från 1 maj 1961 ingick Skandiaverken som en avdelning i Uddevallavarvet. 1963 blev staten och Eriksbergs Mekaniska Verkstad huvudägare i Uddevallavarvet och därmed även i Skandiaverken. Därefter tillverkades bara Burmeister & Wain-motorer på licens.

Tändkulemotorer tillverkades på Skandiaverken till 1966. Motortillverkningen i Lysekil upphörde 1987.

Idag är företagets lokaler invid Norra Hamnen Föreningen L. Laurins motormuseum.

Serienavigation<< BassholmenBröderna Olsson & Co i Skredsvik >>
Advertisements