Vid mitten av 1800-talet anlade den dåvarande ägaren av Bassholmen, Jacob Johansson (1821-1882), ett varav på ön. Vid varvet byggdes minst 10 segelfartyg, de flesta skonerter men också en brigg och en bark. Jacob Johansson var också redare, bland annat för barken Andriette som byggdes 1874 på hans varv. Vid hans död ärvde sonen Johan Alrik Johansson ön och varvet. Även han var delägare i flera segelfartyg men drev också en guanofabrik (fiskmjölsfabrik).
År 1899 sålde Johan Alrik Johansson varv, guanofabrik och fabriksbyggnader till Bastholmens Mekaniska Verkstads AB. Gården såldes till Carl Johan Christiansson år 1901. Huvudägare i Bastholmens Mekaniska Verkstads AB var redaren Axel Lilliequist i Göteborg och VD för företaget var hans son Thorsten Lilliequist som flyttade till Bassholmen 1899. Företaget byggde en modern maskinverkstad, ett gjuteri och en fartygsslip som stod färdig 1902. Varvet var främst ett underhållsvarv för fartyg av olika storlekar och sorter. Där byggdes dock ett antal mindre ångfartyg. 1902 flyttade Thorsten Lilliequist tillbaks till Göteborg och varvet arrenderades sedan ut till Lysekils Mekaniska Verkstad (senare AB Skandiaverken) som använde varvet till motorinstallationer samt underhåll av fartyg inklusive fiskebåtar.
1908 såldes varvet till J. & C.G. Bolinders Mekaniska Verkstad i Stockholm efter att Axel Lilliequist själv köpt det från Bastholmens Mekaniska Verkstads AB år 1906. Han avled 1907 och sterbhuset sålde sen till Bolinders. Bolinders var en stor motortillverkare som hade behov av att etablera sig på västkusten för att sälja motorer till fiskebåtar. 1911 lät Bolinders bygga en båt av fiskebåtstyp vid Craafords varv i Strömstad. Båten fick namnet Bolinder VII och fick motorn inmonterad på Bastholmens varv. Den användes sedan som demonstrationsbåt (uppvisningsbåt) och lustjakt för familjen Bolinder. Vid varvet på Bassholmen installerades motorer i en mängd fiskebåtar byggda vid svenska varv såväl som i inköpta engelska kuttrar och större segelfartyg.
På 1920-talet bedrev Bolinders också silloljetillverkning i den gamla guanofabriken men den lade ner slutgiltigt år 1930.
1928 och 1929 investerade Bolinders i två nya fiskebåtar avsedda att användas som uppvisningsfartyg. De byggdes vid Hälleviksstrands Varv och fick namnen Bolinder IX och Bolinder X. Varvet på Bassholmen fortsatte användas för reparationer och underhåll av bland annat fiskebåtar.
1930 övertogs Bolinders motortillverkning av konkurrenten Munktell i Eskilstuna. 1933 flyttades tillverkningen till Eskilstuna. Företaget och motorerna fick då namnet Bolinder-Munktell. På Bassholmen fortsatte företaget med att montera motorer i segelfartyg och fiskebåtar av olika storlek. 1946 lade företaget ner verksamheten på Bassholmen och sålde alltihop till Philip Lindstedt. Han drev verksamheten vidare som Bassholmens Varv, Slip & Mekaniska Verkstad. Philip Lindstedt ägde själv via AB Svenska Fryserierna ett antal fiskebåtar, GG 329 Christine L, GG 145 Anna-Siri, GG 150 Anna-Birgit och GG 369 Anna-Greta. Verksamheten med fartygsunderhåll och reparationer fortsatte. 1955 lades dock varvet ner.
1974 köpte Uddevalla kommun hela ön och Föreningen allmogebåtar fick därefter hyra varvsområdet. Byggnaderna rustades upp och ett båtmuseum skapades.
Källa: Åke Eriksson, Träbiten 126: Bolinders på Bastholmen, 2004
