Bättre fiskeriförvaltning har återuppbyggt fiskbestånden i nordostatlanten

En ny studie visar att de flesta fiskbestånden i nordostatlanten har blivit återuppbyggda med hjälp av bättre fiskeriförvaltning. För alla bestånd som helhet nåddes bottennivån runt år 2000. Sedan dess har de flesta bestånd hämtat sig igen. De två marinforskarna Fabian Zimmerman på norska Havforskningsinstituttet och Karl Michael Werner från Thünen-institutet för fiskeforskning i Bremerhaven har tittat på utvecklingen för 85 fiskbestånd i nordostatlanten under perioden 1960-2015:

– Dette omfatter alle bestandene som Det internasjonale havforskningsrådet (ICES) gir kvoteråd om. Studien vår dekker området fra den iberiske kysten i sør via Norskehavet og til Barentshavet i nord. Blant dem finner vi fisk med viktig økonomisk betydning, blant annet sild, torsk og makrell, forteller Zimmermann.

Samtliga EU-länder runt nordöstra Atlanten har infört strängare fiskebestämmelser under åren efter 2000, medan Norge och Ryssland var tidigare ute med sådan förvaltning. EU, Norge, Ryssland, Island, Grönland och Färöarna är kuststater runt Nordatlanten och har således rätt att fiska i området som också omfattar Nordsjön. De flesta bestånden regleras inte av enskilda länder, utan av internationella överenskommelser mellan de enskilda kuststaterna. Den norska och ryska fiskerikommissionen är ett par av dem, EU: s fiskerikommission annan. Kvoterna bestäms efter förhandlingar mellan de länder som deltar i de olika fiskerierna, inklusive EU, Norge, Ryssland, Island, Grönland och Färöarna.

Undersökningen visar att de flesta bestånden låg på sin lägsta nivå runt år 2000. Undantaget är många bestånd i norr som redan tidigare hade hämtat sig till följd av förbättringar både norsk och rysk fiskeriförvaltning. Många andra europeiska bestånd överfiskades under perioden mellan 1970-talet och 1990-talet, men nu har de nått samma storlek som på 1970-talet. Zimmermann och Werner har funnit en tydlig koppling mellan ökad biomassa och strängare regler. Ökningen kom efter förändringar i fiskeripolitiken bland länderna kring nordöstra Atlanten och de två forskarna slår bland annat fast att förbättringarna i EU:s gemensamma fiskeripolitik som genomfördes kort efter år 2000 är mycket viktiga och har påverkat det mesta av det europeiska fisket. Naturligt variationer har dock också stor betydelse:

– Vi ser også at vekst i bestandene avhenger av rekruttering. Bestander som har ikke fått én eller flere sterke årsklasser øker ikke, selv om fangsten er redusert. Dette viser at naturlige variasjoner kan spille en viktig rolle og skape usikkerhet, sjøl med ei god fiskeriforvaltning. Resultatene våre viser at bærekraftig høsting av villfiskbestandene er mulig, men bare ved å føre en fullgod og forskningsbasert fiskeripolitikk som tar hensyn til før-var-prinsippet i fangstreguleringene. Dette blir enda viktigere når vi står overfor endringer i produktiviteten i de marine økosystemene, spesielt som følge av klimaendringer og endringer i artsfordelinga, avslutter Zimmermann.

Mean normalized spawning stock biomass (SSB, black line), catches (red line), and recruitment (blue line) of 85 Northeast Atlantic fish stocks from 1960 to 2015, along with standardized total effort (inset graph, gray line) of the EU fleet and total catches (inset graph, dark red line) for the years 2003–2014. For each stock, time-series of SSB, recruitment, and catch data taken from official stock assessment reports were normalized to the mean and standard deviation of each time-series, and subsequently used to calculate the mean over all stocks from all available data in each year. Total annual fishing effort (kilowatts × days at sea) and summed annual catch (kilograms) were standardized to the mean of their entire time-series. Bars along x axis denote number of stocks with available data in each year. Shaded areas around point estimates indicate the 95% confidence intervals.

Advertisements