Det finns redan tillräckligt med trålfiskeförbudsområden i Västerhavet

Länsstyrelsen i Västra Götaland, Länsstyrelsen i Halland och Länsstyrelsen i Skåne har skickat ut sin marina strategi för Västerhavet på remiss. I den finns förslag om fler trålfiskeförbudsområden, inskränkningar i lysfisket för snörpvad och en del andra åtgärder som berör fisket. En del är tyvärr mindre genomtänkt.

Över 20% av Västerhavet är i praktiken skyddat från trålfiske. Detta då trålfiske inte är tillåtet innanför trålfiskegränsen på 4 sjömil i Bohuslän och 3 sjömil i Halland med undantag av inflyttningsområden där kräftfiske är tillåtet. Med fler trålfiskeförbudsområden riskerar i stort sett allt småskaligt kustnära fiske i Bohuslän att slås ut. Förslaget är inte genomtänkt och bygger delvis på felaktiga premisser. Det går inte heller att styra kvoter till vissa bestämda redskap med de moderna förvaltningssystem som bygger på individuella fiskerättigheter och fiskemöjligheter. Det är i sådana system yrkesfiskarna själva som bestämmer. Länsstyrelsernas tankar på denna punkt är verklighetsfrämmande. Däremot går det förstås att reservera områden för burfiske, men det är redan över 20% av Västerhavet som i praktiken inte får trålfiskas och där burfiske kan bedrivas utan problem. Det finns ingen anledning att öka omfattningen av trålfiskeförbudsområdena.

Antalet helt fiskefria områden i innerfjordarna innanför Tjörn och Orust liksom i Gullmarsfjorden och andra områden kan utan problem ökas. Det påverkar i praktiken bara fritidsfisket. Att begränsa fritidsfisket är rimligt. Förresten är det fiskefria området vid Orust beläget sydöst om Vindön en bit norr om Henån, inte väster om Henån.

Länsstyrelserna vill också inför begränsningar i lysfisket för att minska bifångster. Lysfisket är idag ett helt obetydligt fiske i Sverige. Ett par mindre båtar i Lysekil och Sotenäs kommuner fiskar skarpsill med ljus och snörpvad i Gullmarsfjordens mynning en kort period på vintern. Bifångsterna i det fisket är försumbara och kommer så att förbli. De fiskar inte tillräckligt djupt för att det ska kunna bli ett problem. I övrigt finns det bara en större svensk båt som fiskar med ljus och snörpvad. Det är tveksamt om det fisket kommer att överleva när den nuvarande skepparen går i pension. Förslaget är meningslöst och inte värt att slösa några resurser på.

När det gäller bifångster av tumlare i svenskt garnfiske är det i praktiken något som inte förekommer. Det finns inte mycket att göra på det området och det är därför resursslöseri att satsa pengar på åtgärder för att minska bifångster av tumlare för det finns inget problem.

Bifångster av sjöfågel är i svenskt fiske också ett obetydligt problem. Att satsa resurser på att minska bifångsterna av sjöfågel är därför meningslöst. Backefiske efter bottenlevande fisk innebär normalt inga bifångster av sjöfågel. Sådant fiske förekommer inte på västkusten idag. Backefiske efter lax kan innebär bifångster av sjöfågel. Sådant fiske förekommer inte i Sverige idag. Det är endast väldigt moderna och stora båtar som fiskar med backor som har fiskar genom ett hål i botten. Metoden är inte genomförbar på små fiskebåtar då de inte är tillräckligt höga för att det ska vara säkert. För burfiske och garnfiske är det inte en fungerande metod och det finns så vitt jag vet inget sådant fiske nånstans i världen. Länsstyrelsen är ute och cyklar på denna punkt.

När det gäller jakt vill länsstyrelserna ha utökad skyddsjakt på säl och skarv. Det är ett helt otillräckligt förslag. Det som behövs är licensjakt. Sen förstår jag inte resonemanget om mink. Mink är en invasiv art som inte finns naturligt i Sverige. Jakt på mink borde väl därför vara helt fritt och så är det i praktiken också fast jakten kallas för skyddsjakt. Regler om skyddsjakt verkar vara en helt meningslös åtgärd men självklart borde jakt på mink vara tillåten även i områden där jakt är helt förbjuden.

Ett förslag som lyser med sin frånvaro i länsstyrelsernas strategi är att göra turfiskebåtsverksamheten till yrkesfiske och inkludera detta fiske i yrkesfisket kvoter. Det handlar om yrkesmässig verksamhet med ganska stora fångster i vissa områden som exempelvis Öresund. Att inkludera detta fiske i yrkesfisket skulle göra att det blev en bättre kontroll av hur mycket som egentligen fiskas. Vidare borde fritidsfisket på hummer begränsas ytterligare, kanske helt förbjudas. Även garnfiske borde förbjudas för fritidsfiskare.

Länsstyrelserna har också listat ett antal arter som de anser det behövs ökade kunskaper om och som det bedrivs fiske på. På flera av dess finns det idag inget riktat fiske alls, exempelvis havskatt, hälleflundra i Skagerak och näbbgädda. Den båt som fiskade huvuddelen av sjuryggen (kvabbso som fiskas för stenbitsrom) såldes för några år sen och fisket är idag sannolikt ganska litet. Hur det är med den enda båt som bedrev riktat fiske på fjärsing vet jag inte, men jag undrar om de faktiskt fortfarande bedriver sådant fiske. Frågan är om det verkligen är värt pengarna att kartlägga dessa arter mer.

I övrigt finns det en del självklara och rimliga förslag på fiskets område som vidare utveckling av skonsammare redskap och selektiva redskap, kartläggning, bättre kontroll av både yrkesfiske och fritidsfiske, begränsningar av fritidsfiske osv. I samband med detta kan det väl påpekas att varken lax eller öring idag kan räknas till kommersiella fiskarter på Västkusten. De fiskas enbart i fritidsfisket.

När jag läser länsstyrelsernas förslag till strategi får jag en känsla av att de hängt med ordentligt när det gäller miljödiskussion och miljöaspekter men att de har mycket begränsad kunskap om hur yrkesfisket faktiskt ser ut.

Advertisements