Sustainable Fisheries Partnership (SFP) har släpp en rapport om industrifisket i världen under 2019 och den visar att 88 procent av fångsten kommer från fisken som är ”rimligt välskötta”.
SFP:s översyn av förvaltningen av de ledande europeiska, indiska, afrikanska och latinamerikanska fiskerierna av arter som främst används till fiskmjöl och fiskolja har dragit slutsatsen att 88 procent av volymen kommer från fiskerier som åtminstone är rimligt välskötta eller mycket väl skötta.
Rapporten , som analyserar fiskbestånd som främst fiskas för användning i fiskmjöljs- och fiskoljeindustrin över hela världen, kom också fram till en ökning med 2 procent i volymen av fisk från fiskerier som betraktas som ”dåligt förvaltade.”
Andra viktiga resultat från rapporten inkluderar:
- Tre procent av den totala fångstvolymen för industrifisket i analysen kommer från bestånd klassificerade som i ”mycket gott skick.” Som i de fyra tidigare utgåvorna av denna rapport motsvarar detta ett enda fiske: Antarktisk krill – Atlanten södra havet. Beståndet förvaltas av kommissionen för bevarande av marina levande resurser i Antarktis (CCAMLR) och har haft MSC-certifikat sen 2010.
- Åttioåtta procent (inkl. ovan nämnda 3%) av den totala fångstvolymen i analysen kommer från bestånd som anses vara ”rimligt välskött (eller bättre)” (dvs. poängen 6 eller högre på alla fem kriterier som beskrivs i SFP: s FishSource-databas), en minskning med tre procent jämfört med förra året. Beståndet med det största bidraget till denna kategori är fortfarande anchoveta – peruanska nord-centralbeståndet, som representerar cirka 32 procent av den totala fångsten, jämfört med 33 procent i den tidigare översikten.
- Tolv procent (1,1 miljoner ton) av den totala fångsten kommer från fisken som är klassificerade som ”dåligt förvaltade”, en ökning med 2 procent jämfört med förra året. Volymen från dåligt förvaltat fiske är dock fortfarande betydligt lägre än vad som observerades före 2017. Alla utom tre av dessa bestånd återfinns i Indiska Oceanen och handlar om fiske i Sydasien (Indien).
Enligt rapporten är det bästa skötta industrifisket i Europa fisket av vitlinglyra (sperling) i Nordsjön och fisket av skarpsill (brisling) i Östersjön medan det sämsta skötta är fisket av lodda vid Island och fisket av tobis på Dogger bank.
De ekologiska effekterna av industrifisket på det marina ekosystemet är inte full ut kartlagda. Framförallt gäller det påverkan på fåglar och fågelbestånd när det gäller minskad tillgång på föda vilket kan bli en effekt av alltför omfattande industrifiske.
De vanligaste arterna i industrifisket är anchoveta, blåvitling (kolmule) och sardin.
Viktigaste arter i industrifisket 2017, art, 1000-tals ton, andel, fiskevatten
- Anchoveta, 3 854, 39,8%, Stilla Havet (Peru, Chile)
- Blåvitling, 1 551, 16,1%, Nordatlanten (Norge, Danmark, Färöarna, Island, Storbritannien)
- Sardin, 1 183, 12,2%, Atlanten (Marocko, Västsahara, Mauretanien)
- Menhaden, 631, 6,5%, Atlanten (USA)
- Skarpsill, 416, 4,3%, Nordsjön, Östersjön (Sverige, Danmark, Litauen)
- Chilensk taggmakrill, 405, 4,2%, Stilla Havet (Chile)
- Tobis, 358, 3,7%, Nordsjön (Danmark, Norge)
- Indisk oljesardin, 335, 3,4%, Indiska Oceanen (Indien)
- Lodda, 287, 3,0%, Nordatlanten (Island)
- Krill, 237, 2,5%, Sydatlanten (Norge)
Undersökningen omfattar inte 96% av det asiatiska industrifisket, 36% av det västafrikanska industrifisket, 6% av det europeiska, 1% av det sydamerikanska och inte alls fisket i Centralamerika och Sydafrika som dock är begränsat till förhållandevis små volymer. Total behandlar rapporten hälften av världen industrifiske och huvuddelan av det som inte omfattas av rapporten finns i Asien. Fisket i Asien är i alla sammanhang det mesta problematiska i världen så också när det gälelr industrifiske.
I Europa är det fiske på tobis i områden där fisket är litet och bestånden små som inte finns med liksom det mycket begränsade fisket av sill (endast Östersjön), makrill (i stort sett obefintligt) och hästmakrill (Nordsjön) för industriändamål.
83% av industrifisket i Europa är MSC-märkt.
