Europeiska fiskare missnöjda med torskkvoten i Nordsjön

Europeiska rådets beslut att minska kvoten (TAC) för torsk i Nordsjön med 50% är inte slutet på fisket men kan mycket väl vara slutet på fisket som vi känner det. Vidare kan det vara en katastrof för många småindustrier i avlägsna områden och det riskerar att beröva samhället en av de mest hållbara proteinkällorna.

Det är en smäll inför fiskarna som betalar priset för andras bristande intresse och ovilja att lyssna på de som drabbats av besluten.

I ett försök att reagera ansvarsfullt på de vetenskapliga råden från ICES om Nordsjöstorsken när de publicerades i juni beslutade flera europeiska fiskeriorganisationer, med ett direkt intresse av beståndet, att arbeta tillsammans i ett försök att föreslå ett sätt att förbättra situationen. Detta medförde en stor mängd arbete fördelat på ett antal möten. Trots att de har många gemensamma intressen har fiskeflottorna olika strukturer och traditioner, och reglerna varierar mellan Norge och EU. Även inom EU finns det skillnader i hur gemensamma regler tillämpas och stora skillnader i fiskemönster.

Trots detta lyckades branschen komma överens om åtgärder som skulle föra torskbestånden närmare det politiskt överenskomna målet för MSY, skulle öka beståndets storlek och minska fisketrycket till den lägsta nivå som någonsin upplevts. Det skulle också göra det möjligt för fiskarna att fullt ut utnyttja andra viktiga kommersiella bestånd som frodas i Nordsjön och kanske möjliggör för fler fiskare att överleva. Varje land bidrog med förslag som skulle innebära en minskning av sin egen verksamhet. Det sågs som ett pris som måste betalas för att bidra till återhämtningen av torskbeståndet. Tyvärr så bestämde sig Europeiska kommissionen och medlemsstaterna för att anamma en förenklad syn på en komplex situation, de tog det som erbjöds och gav ingenting tillbaka.

Med en kombination av en extremt låg TAC, ett utkastförbud och bestånd som är ungefär dubbelt så stora som när de som var som lägst, är resultatet av rådsmötet ”En historia om förutsägbar död”.

Det är inte möjligt för fiskeflottorna att fånga kvoterna av många andra bestånd och den gröna lobbyn har effektivt lyckats beröva samhället tusentals ton protein som skördats med mycket låga utsläpp av växthusgaser.

Är det verkligen så viktigt att uppnå målet på ett enda år, snarare än att närma sig i progressiva steg under några år till, att den europeiska fiskerinäringen måste strypas under processen? Vem har intresse av detta? Vem betalar för det? Varför?

Nordsjöfisket har en lång historia och tradition och spelar en viktig roll för många kustsamhällen. Överfiske har verkligen ägt rum i vissa perioder och områden, men detta är inte längre fallet för den stora majoriteten av aktiviteterna – och verkligen inte för fisket i Nordsjön, som är bland de mest reglerade fisket i världen. Fiskerinäringen är djupt engagerad i att säkerställa att fiskeverksamheten bedrivs på ett hållbart sätt. Fiskare har mer än någon annan intresse av stabila bestånd som ger hög avkastning och har miljoner euro investerat i det. De har också den bästa kunskapen om verksamheten till sjöss. Varför ignoreras de då totalt när det gäller sätt att förbättra situationen?

”Besvikelse” är ett diplomatiskt ord i detta sammanhang.

Shetland Fishermen’s Association (UK), The National Federation of Fishermen’s Organisations (UK), Danmarks Fiskeriforening PO (DK), Scottish fishermen’s Federation (UK), VisNed (NL), Scottish White Fish Producer’s Association Limited (UK), Nederlanse Vissersbond (NL), FROM NORD, Organisation de Producteurs á la pêche (FR), Norges Fiskarlag (N), Scottish Fishermen’s Organisation (UK), Erzeugergemeischaft der Nord- und Ostseefischer GmbH (D), Rederscentrale (B)

Originaltexten på engelska. Ber om ursäkt för eventuella felaktigheter i översättningen

Advertisements