Varför kameraövervakning när inte ens grundproblemen lösts?

Grundproblemen i det demersala svenska fisket, dvs fisket efter bottenlevande arter, är överkapacitet i räkfisket och underutnyttjande av resursen i övrigt. De första leder till uppgradering av fångsten, det andra till att mat som finns i svenska vatten inte utnyttjas.

För att försöka komma åt det problemen med uppgradering och olagliga utkast vill regeringen införa kamerövervakning av fångsten ombord. Men de vill uppenbarligen inte lösa grundproblemet med överkapaciteten. På det problemet finns ändå en väl beprövad och välfungerande lösning. Nämligen att införa individuella överförbara fiskerättigheter (TFC, ITQ).

Om TFC infördes i räkfisket skulle hälften av alla båtar försvinna liksom överkapaciteten. Det skulle också bli nödvändigt att införa TFC i allt demersalt fiske på västkusten. Att göra det skulle innebära att resursutnyttjandet av många arter skulle kunna blir bättre. TFC är alltså en lösning som skulle kunna bidra till att de två viktigaste och grundläggande problemen i det demersala fisket löstes.

Dessutom behövs omfattande regelförändringar göras som skapar mindre administration för yrkesfiskaren och också bidrar till att underlätta byten av fiskerättigheter. Byten mellan Danmark och Sverige borde dessutom vara precis lika enkla som byten inom respektive land. Exempelvis skulle svenskt fiske kunna integreras i de danska systemen där byten av och handel med fiskerättigheter fungerat bra under lång tid.

Först därefter, när yrkesfiskare getts rimliga möjligheter att följa befintlig lagstiftning så kan kameraövervakning av fångstens införas. Endast under såna förhållanden kan kameraövervakning av fångsten verkligen fungera.

Det betyder också att ingen yrkesfiskare borde delta i de frivilliga försöken med kameraövervakning innan de åtgärder jag nämnt vidtagits.

Yrkesfiskarna själva har också andra invändningar, men de bygger främst på att de är emot att de människor som arbetar som yrkesfiskare övervakas. SFPO menar bland annat följande:

  • Man bör inte nationellt springa före arbetet med en ny kontrollförordning på EU-nivå.
  • Kameraövervakning av fiskefartyg, som är oetiskt och integritetskränkande, är inte samhällsekonomiskt befogat.
  • Vad gäller integritetsskäl hänvisas till situationen i Norge, där man just av den anledningen inte har någon kameraövervakning av fiskefartyg, trots att man sedan länge har en landningsskyldighet.
  • Erfarenheter visar att om man ska ha kameraövervakning måste man revidera hela den gemensamma fiskeripolitiken.
  • Det är en falsk tro att total övervakning skapar regelefterlevnad, den största garanten för regelefterlevnad är en förståelse för varför politiken är utformad som den är.

Advertisements