Okunnighet bakom namninsamling mot pelagiskt trålfiske

Namninsamlingen  ”Stoppa supertrålarna i Stockholms skärgård” är baderad på monumenatl okunnighet om det svenska fisket.  Bara namnet på insamlingen är heldumt. Det finns inga trålare som fiskar i Stockholms skärgård. Av den enkla anledningen att det är förbjudet. All trålning, oavsett storlek på fiskebåten, är förbjudet innanför trålfiskegränsens som är 4 sjömil från land. Det betyder att trålfiske endast kan bedrivas 4 sjömil utanför de yttersta öarna i Stockholms skärgård.

Inte heller har de stora silltrålarna fiskat upp 370 gånger så mycket sill (strömming) som de små yrkesfiskarna i Stockholms skärgård vilket de som står bakom namninsamlingen påstår. För de stora trålarna har inte fiskat i Stockholms skärgård. Den sill de fiskat i det område där norra skärgården utanför Stockholm ingår, område 29, har de fiskat nordost om Gotland, betydligt närmare den estniska och finska kusten än den svenska kusten. Mycket lite, kanske inte ens nånting har fiskats i nåt marint reservat. I Stockholms skärgård har det inte ens fiskats 100 ton sill. Och då ingår både den norra skärgården (ligger i område 29) och den södra skärgården (ligger i område 27).

Den sill som fiskas i Östersjön används i huvudsak till fiskmjöl. Det beror på att den inte går att sälja som mat på grund av att den innehåller för mycket gifter. När den mals ner till fiskmjöl och används för att producera fiskolja (som bl.a. används till omega 3-produkter) kan gifterna tas bort. Fiskmjölet används sedan till foder, men definitivt inte i danska laxodlingar som de som står bakom namninsamlingen hävdar. Fodret används däremot i norska laxodlingar även om fiskmjölsfabriken som det mesta av sillen levereras till ligger i Danmark, närmare bestämt Skagen.

Inte heller får de stora pelagiska trålarna fiska var de vill eller hur mycket de vill. Det är alltså inte fritt fram som de personer som står bakom namninsamlingen påstår. Utan det är starkt reglerat. Först undersöker forskare hur mycket sill det finns och hur fortplantningen gått. Därefter rekommenderar forskarna hur mycket de tror kan fiskas under kommande år. Utifrån den rekommendationen beslutar politiker inom EU:s ramar hur mycket den totala kvoten för sill i östra Östersjön, som detta rör sig om, ska bli. En viss andel av hela kvoten tillhör Sverige.

I Sverige är kvoten sedan uppdelad på kustkvot, regionalkvot och individuella överförbara fiskerättigheter. De senare är bundna till en viss båt och kan säljas, köpas, hyras ut, hyras in, lånas ut, lånas in och bytas mellan båtar. Men ingen båt får fiska mer än så mycket som de har fiskerättigheter för. Små kustnära yrkesfiskare fiskar på kustkvoten och konkurrerar alltså inte med de stora som fiskar med stöd av individuella överförbara fiskerättigheter. Regionalkvoten fiskas av trålare som hör hemma i Östersjön och bara landar sill i Östersjön. En sådan båt är den stockholmsregistrerade SM 53 Glomskär med Öregrund som hemmahamn.

Jag tror inte att de som står bakom namninsamlingen lyckats få ihop en enda mening utan att den innehåller något sakfel.

Faktum är att de stora pelagiska trålarna i verkligheten bedriver världens mest miljö- och klimatvänliga fiske då bränsleåtgången är den lägsta per fångad mängd fisk. De trålar de använder är flyttrålar vilka inte rör botten och alltså inte orsakar några som helst skador i ett marint reservat eller någon annan stans. Dessutom är det pelagiska fisket långsiktigt hållbart och sköts i enlighet med de kvoter och regler som fastställs av politiker efter forskares rekommendationer. Det pelagiska yrkesfisket har mycket små bifångster och deras företrädare Anton Paulrud har sagt att de mycket väl kan tänka sig kameraövervakning av fångsten ombord.

Att ha kontrollanter ombord som namninsamlingen kräver skulle inte förändra nånting och dessutom skulle det vara dyrt. Det är en dyr meningslöshet med andra ord. Hur mycket de fisk de fångar avgörs av hur stora kvoter de har, inte hur stora båtarna är eller om de har övervakning ombord eller inte.

De som skapat namninsamlingen ”Stoppa supertrålarna i Stockholms skärgård” på Skiftet vet uppenbarligen inget om fiske och de har fått i stort sett allt om bakfoten. Den borde tas bort. Fakta är fel på i stort sett varenda punkt. Den illustrerar tydligt vad jag skrivit om miljöorganisationer och deras syn på fiske i en annan artikel:

Det går att påstå vad som helst och folk tror på det för kunskapen om fiske är mycket dålig bland allmänheten. Påstå att nåt med fisket är farligt och dåligt för havet och folk tror på det.

Läs också:

Advertisements