Skarpsillen och torsken i Östersjön

För mycket skarpsill innebär enligt forskning som genomfördes åren 2008-2013 stora problem för torskfiskbestånden på två olika sätt och dessutom förvärrar det problemen med övergödning vilket i sin tur gynnar skarpsill och spigg. Försök genomfördes då med att fiska bort skarpsillen från ett visst område i Östersjön för att se om det skulle kunna hjälpa rovfiskbestånden, dvs främst abborre och gädda vid kusten och torsk. Projektet kallades skarpsillsprojektet.

Slutsatserna från projektet var att för mycket skarpsill påverkade torskbeståndet negativt på flera olika sätt. Det ena var att mycket skarpsill innebär konkurrens som maten med små torskar (under 30 cm) samt att det innebär undernäring för skarpsillen vilket innebär att den blir för mager för torsken och därmed är dålig föda för torsken. experimenten med reduktionsfiske av skarpsill visade att detta kan leda till bättre förhållanden för torsken och minskad övergödning. Slutsatsen blev att det kunde vara vettigt att fisk mer skarpsill i områden där det finns mycket skarpsill i syfte att förbättra förhållandena för torsken.

Vi kan på nedanstående figurer se att skarpsill (och sill) är på vintern vanligare i områden där ingen torsk finns och att sill och skarpsill finns i samma områden i norra Östersjön vid denna tid. Brist på skarpsill för större torskar kan i alla fall på vintern kunna utgöra ett problem i det område där det finns torsk.

Fisket av skarpsill ser huvudsakligen i områden där det finns lite större torsk, dels i ett område kring Öland (där det finns begränsat med torsk) och söder om Gotland som tangerar och delvis överlappar området där det finns torsk. Men huvuddelen av fisket sker nordost om Gotland och längs med den baltiska kusten där torsk liksom förutsättningar för torsk saknas idag. I de flesta områden där skarpsill finns konkurrerar den om födan med torsken

Kontentan av detta är sannolikt att det kanske kan vara vettigt att minska skarpsillsfisket i södra Östersjön, ICES-områdena 25 och 26 kombinerat med ett begränsat torskfiske.

Samtidigt bör det dock beaktas att sillen i södra Östersjön, rügensillen, som dock inte finns i området under det 4:e kvartalet, har problem vilket kan bero på predation på ägg och larver från mindre torskar, skarpsill, spigg och kanske också annan fisk som svartmunnad smörbult under våren och sommaren.

I så fall vore det kanske också vettigt att ha ett riktat reduktionsfiske på torsk för att få bort delar av de många men små torskarna. Dessutom skulle med all sannolikhet ett ökat fiske av skrubbskädda (flundra) vara bra.

Men om det faktiskt är så att det även i 25 och 26, vilket är fullt möjligt och vad jag tror, är så att det finns för mycket skarpsill så att den i huvudsak konkurrerar med torsken om födan bör skarpsillsfisket istället ökas även där.

I ICES-områden 27, 28 och 29 bör skarpsillsfisket ökas kraftigt oavsett vilka åtgärder som vidtas i område 25 och 26. Det kan dock också medföra ökade fångster av sill (strömming) vilket kanske kan kompenseras av minskat sillfiske i område 25 och 26. Ett kraftigt ökat skarpsillsfiske i de norra delarna av Östersjön skulle också bidra till minskad övergödning.

Det mesta tyder också på att skarpsillsbeståndet i Östersjön är mycket större än vad ICES beräknar. I flera decennier har skarpsill fiskats över maximalt hållbart uttag men beståndet har trots det inte minskat. Det tyder på att ICES beräkningar är felaktiga på samma sätt som de var med makrill. Att det är fel understyrks av att skarpsill landats och rapporterats som sill vilket innebär att fisket faktiskt varit ännu större än vad ICES rapporterar. Eventuellt är beståndet så mycket som 30-50% större än vad ICES beräkningar ger vi handen. Felrapporteringen ger troligen också en för stor kvot på sill i östra Östersjön men samtidigt innebär det också att sillkvoten aldrig fiskas upp. En sänkt kvot på sill i östra Östersjön är rimligt, men det kommer inte med säkerhet att faktiskt minska fisket då de av ICES uträknade kvoterna kan ha varit för höga under lång tid.

För att få ännu bättre effekter på övergödningen och dessutom också gynna kustens rovfiskar, dvs abborre och gädda bör också ett riktat spiggfiske startas. För att ytterligare förbättra läget bör fritidsfiske på gädda, gös och abborre förbjudas längs egentliga Östersjöns kuster.

Spiggen finns främst i ICES-områdena 27, 28 och 29 och det bör därmed inte vara nåt problem i förhållande till torsken med sådant fiske. Inte heller I Bottenhavet där spiggfiske också kan ske bör det vara ett problem. Bifångst av skarpsill bör inte heller vara ett problem om kvoten på skarpsill i dessa områden ökas kraftigt. Däremot kan kanske bifångst av sill (strömming) eventuellt vara ett problem.

Förekomst av storspigg

Att ha olika kvoter i södra och norra Östersjön för sill och skarpsill kräver förändringar i den nuvarande förvaltningen men jag tror faktiskt att det skulle kunna var en vettig sak. Därvidlag måste den regionala fördelningen av sill och skarpsill noggrant beaktas så att de mindre trålarna får fiskerättigheter för regionalkvoten.

Fiske på spigg bör införas med fri kvot, men det bör i det läget vara noga med kontrollen av bifångster av sill och skarpsill. I det fallet bör kameraövervakning av fångsten kunna var en framkomlig väg.

Spiggfiske och delad förvaltning av sill och skarpsill med kraftigt ökat skarpsillsfiske i norr skulle också kunna ge möjligheter att kompensera tidigare torskfiskare för det stoppade fisket.

PS. Observera att det troligen är nåt fel med kartorna med de blå rutorna. Med de skalor som anges borde större delen av Östersjön vara mörkblå men är det inte. Det verkar dessutom som om vita rutor i vissa fall borde vara blå.

Advertisements