ICES kvotråd för fisket i Västerhavet

ICES kvotråd för fisket i Västerhavet, dvs Nordsjön, Skagerak och Kattegatt inför 2021 är publicerade. För svensk del är de mest intressanta kvoterna sill, skarpsill, tobis, torsk, sej, kolja, rödspätta, rödtunga, räka och kräfta. I detta inlägg ska jag behandla de pelagiska arterna som är relevanta för svenskt fiske. Förutom när det gäller skarpsillen där beslut redan tagits om kvoten så kommer besluten om kvoter senare i höst.

För skarpsill i Nordsjön och Skagerak rekommenderas en kvot på maximalt 207 807 ton från juli 2020 till juni 2021. Rekommendationen innebär en ökning av kvoten. Beståndet anses vara inom säkra biologiska gränser. Sverige har en mycket liten andel av denna kvot, men svenska fiskare har genom sitt fiske med danskflaggade båtar en stor andel av den totala kvoten i Nordsjön.

För sill gäller att det finns två råd. Ett för höstlekande nordsjösill och ett för vårlekande rügensill (WBSS). Några särskilda rekommendationer för vårlekande kattegattsill och skageraksill finns inte. För nordsjösill rekommenderas en kvot på 365 792 ton under 2021. Detta innebär en minskning från rådet inför 2020 på 431 062 ton och även en minskning jämfört med beslutad TAC (kvot, totalt tillåten fångst) för 2020 som var 385 008 ton, dvs mindre än rådet från ICES. Beståndet är inom säkra biologiska gränser och fiskas långsiktigt hållbart..

När det gäller vårlekande rügensill som fiskas i västra Östersjön, Kattegatt och Skagerak så är rådet en nollkvot. Beståndet befinner sig enligt ICES inte inom säkra biologiska gränser. Fisket är också för stort enligt ICES. Problemet är att en nollkvot i praktiken inte går att upprätthålla. Detta då den vårlekande sillen i Kattegatt och Skagerak fiskas ihop med höstlekande nordsjösill och lokalt lekande sill. De olika komponenterna går inte att skilja åt utan genetiska analyser. Därför är alltid överenskommen TAC högre än ICES råd. Att tillståndet för rügensillen är problematiskt hänger sannolikt ihop med problemen för torsken i östra Östersjön. Sannolikt har de två problemen delvis samma orsaker där de viktigaste är miljöproblem, klimatförändringar och övergödning, födokonkurrens mellan olika arter och sälpredation.

För tobis rekommenderar ICES att fångsten 2020 inte ska vara större än 113 987 ton i område 1, 62 658 ton i område 2, 155 072 ton i område 3, 39 611 ton i område 4, noll ton i område 5, 175 ton i område 6 (Skagerak och Kattegatt) och noll ton i område 7. Totalt 371 328 ton. Tobiskvoten bestäms dock inte förrän strax innan fisket på våren och då görs en ny utvärdering och rekommendation efter att undersökningar genomförts. Sverige har en mindre andel av kvoten och Danmark den största delen följt av Norge. Svenskägda båtar har en del av den danska kvoten.

Sverige har också en liten kvot av taggmakrill (hästmakrill) i Nordsjön. För taggmakrill rekommenderar ICES en kvot på 14 014 ton inför 2020.

Rekommendationerna för makrill kommer när ICES publicerar råden för Nordatlanten.

Advertisements