Rödspätta – ytterligare en underutnyttjad plattfisk

Rödspätta (Pleuronectes platessa) som också kallas rödspotta är en vanlig fisk. I havet är det en riktig iakttagelse. Det är en mycket vanlig fisk på vår havsbottnar och bestånden har ökat. Rödspätta förekommer i Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt, Öresund och södra Östersjön. I samtliga hav där rödspätta finns är beståndet mycket större eller större än vad som behövs för att det ska vara inom säkra biologiska gränser.

Rödspätta. Bild: Wilhelm von Wright. Public domain

I Danmark, Nederländerna, Tyskland, Polen och Storbritannien bedrivs ett omfattande riktat fiske på rödspätta som är en mycket god matfisk. Fisket i de länderna bedrivs med bomtrål, snurrevad (skotsk och dansk) samt bottentrål. I Sverige är dock efterfrågan så låg att det inte lönar sig med riktat fiske mot rödspätta. I stort sett all rödspätta som landas av svenska yrkesfiskare är bifångst annat fiske, främst från trålfiske efter kräfta och fisk men även från garnfiske efter torsk.

För 10 år sen fanns det två svenska båtar som bedrev ett riktat fiske av rödspätta och för tre år sen fanns det fortfarande en båt. Idag finns det ingen. Fisket bedrevs med skotsk snurrevad (också kallat fly-shooting). Den enda båten landade hälften all svenskfiskad rödspätta. Orsaken till det minskad fisket är helt enkelt att rödspättefiske inte är lönsamt, Grundroblemet är dålig efterfrågan precis som när det gäller all annan plattfisk med undantag av tunga, hälleflundra, piggvar och rödtunga. Rödspätta får dock i motsats till sandskädda och skrubba (flundra) inte kastas ut då det är en kvoterad fisk som lyder under landningsskyldigheten. Bara en liten del av den svenska rödspättekvoten fiskas och landas. Fisket kan öka och konsumtionen bör öka.

På restauranger kan rödspätta ibland serveras som flundra eller kungsflundra.

Rödspättan kan bli 50 år gammal. Längder upp till 95 cm i Västerhavet och 50 cm i Östersjön har påträffats, och en vikt upp till sju kg. är en utpräglad kustfisk som gräver ner sig på relativt grunda sand- och lerbottnar från 25 cm ner till 50 meters djup. Arten tål bräckt vatten och vistas även i älvmynningar och förekommer långt in i Östersjön. Den äter musslor, tagghudingar och andra bottendjur. Större individer tar också fiskar, inte minst tobisfiskar.

I Nordsjön sker leken under januari–mars och i Kattegatt mellan februari–mars och på ett djup mellan 30–40 meter. Lek förekommer troligtvis även i Bälthavet. Ägg och larver är planktoniska (flyter fritt i vattnet).

Läs också:

Advertisements