Svenskar inom internationell fiskhandel och djuphavsfiske

På 1970-talet och 1980-talet fanns det ett företag i Helsingborg som bedrev internationell fiskhandel. Huvudägare i företaget var Nils Wärgården. I bolaget var Coco Belfrage från Arild i Skåne anställd. Företagets namn var Joint Trawlers och hade enligt uppgifter monopol på sovjetisk fiskeexport. Men Joint Trawlers bedrev även annan handel med fisk som kandensisk sill, östersjösill, sardiner från Nigeria och annat. Magnus Roth från företaget Ocean Trawlers menar i en intervju i Norsk Fiskerinaering att Joint Trawlers exporterade mer fisk än någon annan:

– The modern global fish trade really started in Sweden. In the seventies Nils Wärgården was given an exclusive right to all Soviet fish export. At the time the Soviet export was zero, but in the years following he built up the export from five different fleets and Wärgården’s company Joint Trawlers in Helsingborg exported more fish than anyone else, says Roth.

Uttalandet från Roth kontrasterar dock mot Coco Belfrages uppfattning i frågan som denne uttryckt i samband med ett reportage om internationell fiskhandel och djuphavsfiske i tidningen Filter. Enligt Belfrage var man en ytterst liten spelare på den internationella fiskhandelsmarknaden:

Under den tid, under 1980/90-talet, som Coco Belfrage tillsammans med kompanjon, bedrev handel med fisk svarade deras företag för mindre än en promille av den totala världshandeln med fisk.

Coco Belfrage lämnade den internationella fiskhandeln år 1997 och har efter det enbart varit engagerade i ett begränsat fiske med ett fåtal fiskefartyg. En av båtarna var Bel Ocean II som Coco Belfrage och hans företag Swedocean AB var ägare av under åren 2002-2006. En annan fiskebåt var Kerguelen De Tremarc som chartrades av Swedocean AB år 2003 och som dessutom under en mycket kort tid ägdes av företaget som agerade mellanhand i en affär. 2005 ertappades Kerguelen med tjuvfiske i Barents hav. Efter 2006 har Coco Belfrage varit minoritetsdelägare i en tredje fiskebåt, Ocean Explorer. Om han är det ännu idag vet jag inte.

Från arbetet på Joint Trawlers gick Coco Belfrage vidare till en anställning i företaget Wittes där också ovan nämnde Magnus Roth arbetade. Därfter blev han delägare i bolaget Scandsea:

Enligt reportaget i magasinet Filter sålde Scandsea fisk för över 700 miljoner kronor 1996 och hade dotterbolag eller egna kontor i sju länder. Under närmare ett decennium drog företaget upp torsk, bläckfisk och djupvattenfisken uer över hela världen till ett värde av mer än sex miljarder kronor. Men sedan några nyckelpersoner lämnat företaget försvann Scandsea i princip från branschen och Belfrage startade Swedocean som ett familjeföretag med kontor på Hamntorget i Helsingborg.

Delägare i Scandsea var också Magnus Roth och han blev 1989 erbjuden att överta Wittes norska fiskhandelsverksamhet tillsammans med två kollegor:

Roth and two colleagues from Scansea were in 1989 given the opportunity to buy Witte’s Norwegian operations, and in 91/92 became the first international company to establish offices in Murmansk.

– This was amidst all the turmoil when Soviet became Russia and the Moscow-centered system became decentralized, says Roth, who in the meantime had moved from Ålesund to Drøbak. The person they hired in Murmansk was a former employee of their agent. His name was Vitaly Orlov and made all the deals with the Russian ship owners and was to play a central part in events to come.

– Vitaly and I saw the changes in the Russian system – that they wanted to expand, not just buy and sell, but build a foundation for the future. Our colleagues in Scansea were more focused on trading and possibly short-term profits. In 96/97 this caused Vitaly Orlov and I to leave Scansea and establish Ocean Trawler.

När Orlov och Roth lämnade Scandsea lade företaget i praktiken ner. Belfrage grundade Swedocean som nämnts ovan och Ocean Trawlers grundades av Orlov och Roth. Ocean Trawlers blev en dominerande uppköpare av ishavstorsk från ryska fiskare och anklagades i ett TV-program år 2004 för att ägna sig åt rovfiske:

Many Norwegian TVviewers were introduced to a decisively different story in the fall of 2004 when the investigative journalists of Brennpunkt aired a program named “The Predatory Fishermen”. In this program the bareboat-model was portrayed as a hindrance to the development of the Russian fishing industry, and OT was accused of both corruption and organizing unlicensed fishing. Other media – also international – were quick to follow up. After a while OT chose to meet the media pressure with closed doors and silence. And Roth has never really spoken to the media since then.

– The whole thing was based on a report developed by the Norwegian Fisheries Directorate. A consultant with six months experience had written an internal memo questioning our vessels and our operations. The problem was that they tried to translate the Norwegian system to the Russian system; a system based on company quotas and not vessel quotas. This meant, at the time, that one vessel could fish on several quotas for more than one company and not just the owner’s quota. Given that they had missed this crucial point some very incorrect conclusions were drawn, says Roth. “Norsk Fiskerinæring” will not dive down in the details of the case, but notes that the Norwegian Fisheries Directorate rejected the contents of the memo in 2008. Also the national broadcaster NRK, known for their unwillingness to admit fault, had to go on record admitting that they could not document their claims and that their case was without merits. The consequences for OT, however, were difficult to turn around.

– When investigative journalists get a lead, they run the story even though it is false. And the consequences are severe. The 27 people who lost their jobs in Drøbak were not happy. For me personally it was the worst experience of my life. I hope somebody really tries to get to the bottom of what really happened.

Anklagelserna var alltså enligt Roth falska men verksamheten i Norge lades ner och istället öppnades ett nytt huvudkontor i Hong Kong. Magnus Roth är idag VD för Ocean Trawlers och enligt Norsk Fiskerinaering är bolaget MSC-certifierat. Något som betyder att bolaget knappast ägnar sig åt illegalt fiske eller oreglerat fiske. I Guardian hittar jag dock en artikel från år 2006 där Ocean Trawlers anklagas för inblandning i försäljning av illegalt fångad fisk:

The Guardian has established that one of Unilever’s supply chains begins in south-east England, at an office suite in Maidenhead, Berkshire. This is the headquarters of Ocean Seafood Services Ltd, the sales arm of a much bigger global organisation named Ocean Trawlers, which delivers blocks of frozen cod to suppliers of Unilever factories at Bremerhaven, Germany, and the Fish Finger plant in Hull.

Through Grimsby, Ocean Trawlers also sells to the Icelandic Group, a separate Reykjavik-based firm which distributes to UK fish and chip shops.

More than 1,500 British chip shops purchase Ocean Trawlers’ frozen fish. The firm has become the world’s biggest cod trader, exploiting the icy waters of the Barents Sea, north of Murmansk. This is one of the last big fisheries of Atlantic cod following the collapse of the fish stocks in the North Sea and off Newfoundland.

[…]

But Russian fishing boats which do business with Ocean Trawlers are picked up regularly by the Norwegian authorities and accused of overfishing. The Russian authorities exercise relatively little control. Norway claims that, alongside the legitimate fishery, 100,000 tonnes of cod a year are being illegally hauled out of the Barents Sea, with the help of falsified papers, and landed elsewhere in Europe, where port surveillance of Russian catches is looser.

Last month two film-makers from Cold Facts, an acclaimed Swedish investigative television programme, went undercover and emerged with documents which, they said, implicated Ocean Trawlers in collusion in the black market. The documents included a copy of a Norwegian fisheries inspectorate investigation into the firm: the report listed Russian boats associated with Ocean Trawlers allegedly caught misreporting catches. The TV investigators also published what appeared to be double sets of receipts found last year on an Ocean Trawlers chartered refrigerated ship that docks at Grimsby – one set showed an official record of a low tonnage of cod, the second allegedly a much higher, true figure.

Även dessa anklagelser och avslöjanden i Kalla Fakta och i Guardian menar Magnus Roth är helt falska. Ocean Trawlers är inte och har inte varit inblandade i någon olaglig handel eller något illegalt fiske menar han.

Med tanke på namnet på det fartyg som Coco Belfrage är minoritetsdelägare och namnet på Magnus Roths företag finner jag det inte osannolikt att Ocean Trawlers eller Magnus Roth själv är majoritetsägaren i Ocean Explorer. Om det är så, om Ocean Explorer fortfarande existerar och har samma ägare, och eftersom Ocean Trawler är MSC-certifierat finner jag det helt osannolikt att företaget fortfarande skulle vara involverat i den sorts tvivealaktiga fiske, men inte illegala, som det beskrivs att Ocean Explorer ägnat sig åt i Indiska Oceanen:

Fabrikstrålaren Ocean Explorer som delägs av Swedocean har sannolikt aldrig varit i närheten av hemmahamnen Cooköarna i Stilla havet, en ögrupp med generösa regler för såväl beskattning som fiskekontroll.

Ocean Explorer hette tidigare Polar Siglir med Belize som hemmahamn. För tio år sedan svartlistades trålaren efter tjuvfiske i Nordatlanten. Därefter har hon ertappats för olicensierat fiske innan Swedocean blev delägare i båten.

Numera är det Indiska oceanen som är Ocean Explorers arbetsområde. Där djuphavstrålar hon efter fisk som kan ersätta den utfiskade torsken och som är eftertraktad matfisk i Japan och USA.

På flera hundra meters djup fångas alfonsino och orange roughy. Ocean Explorer landar runt 1400 ton per år och enligt reportaget i Filter utgör fartygets alfonsinofiske en fjärdedel av totalfångsten i Indiska oceanen.

Det industriella fisket efter de två sorterna är mycket kontroversiellt eftersom det sker helt oreglerat på internationellt vatten. Ingen vet säkert hur bestånden klarar sig. Orange roughy kan bli mer än hundra år gammal och blir inte könsmogen förrän efter minst 20 år. Forskarna befarar därför att det okontrollerade fisket kommer att leda till att ännu en art förs upp på listan över utrotade arter.

Ocean Trawlers är dessutom delägare i fiskindustri i Kina och Vietnam som man samäger med danska företaget Espersen genom det gemensamma företaget Skandi Seafoods. Ocean Trawlers och det delägda bolaget Skandi Seafoods är alltså ett av de företag som står för importen av fisk till Europa som är omdiskuterad och har kritiserats av europaparlamentsledamoten Isabella Lövin. Sannolikt är Ocean Trawlers det största företaget när det gäller import av fisk till Europa.

Sen lång tid tillbaka har Magnus Roth och hans företag Ocean Trawlers var en stor aktör i fisket i Barents Hav, där ovan nämnda skepp Kerguelen ertappades med tjuvfiske år 2005. Någon koppling mellan Magnus Roth och Kerguelen har jag inte kunnat finna, men det finns ju en koppling mellan Coco Belfrage som hyrde, sen köpte och sålde Kerguelen år 2003 och Magnus Roth. Inget av detta implicerar eller indikerar att Magnus Roth eller Coco Belfrage ska ha haft någonting med Kerguelens tjuvfiske att göra.

Magnus Roth används i en artikel på Second Opinion som köpts av Coco Belfrage för att bemöta en artikel i tidningen Filter som ett sanningsvittne till Coco Belfrages fördel. Men med tanke på de uppenbara band som finns mellan Belfrage och Roth är han knappast ett helt trovärdigt sanningsvittne. Det oavsett om det har begåtts eller inte har begåtts några olagliga handlingar i samband med något av nämnda företags eller fiskebåtars verksamhet. När det gäller Magnus Roth och Coco Belfrage finns det inget som jag känner till som tyder på att de varit inblandade i något olagligt. MSC-certifieringen av Ocean Trawlers tyder också på att företaget inte är inblandat i något illegalt fiske. Dessutom är det så att det illegala fisket i Barents Hav minskat mycket kraftigt sen 2006.

Intressant?
Läs mer: Björn Sundin1, 2, 3, SR,
Läs även andra bloggares åsikter om Nils Wärgården, Joint Trawlers, Coco Belfrage, Scandsea, Magnus Roth, Wittes, Swedocean, Ocean Trawlers, Barents Hav, Indiska Oceanen, Ocean Explorer, Magnus Roth, Cooköarna, Cook Islands, Kerguelen de Tremarc, Fiske, Ekonomi, Helsingborg, Hong Kong, Kina, Norge, Vitalij Orlov, Ishavstorsk, MSC, Illegalt fiske, Espersen, Skandi Seafoods

Tags: Nils Wärgården, Joint Trawlers, Coco Belfrage, Scandsea, Magnus Roth, Wittes, Swedocean, Ocean Trawlers, Barents Hav, Indiska Oceanen, Ocean Explorer, Magnus Roth, Cooköarna, Cook Islands, Kerguelen de Tremarc, Fiske, Ekonomi, Helsingborg, Hong Kong, Kina, Norge, Vitalij Orlov, Ishavstorsk, MSC, Illegalt fiske, Espersen, Skandi Seafoods

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen.

Powered byQumana