Lundgrenarna

En av Rörös mer kända släkter är Lundgren. Den förste Lundgren som kom till Rörö var Johan Åke Lundgren. Sannolikt bosatte han sig på Rörö 1810 eller 1811.  Han föddes år 1784 på Eckerö Salteri i Mollösund (ägt av Johannes D:son Wetterling) där hans far Olaus Lundgren var bokhållare vid den tidpunkten. 1804 tycks Johan Åke Lundgren ha fått anställdning som bokhållare på  Brömsedammens stora trankokeri på Tjörn (ägt av Kjellberg). 1810 fick han anställning på Kjellbergs salteri Pjunken på Björkö. Sillperioden var dock slut och istället började Johan Åke Lundgren investera i fartyg. Han köpte också in sig i salteriet Linneviken på Källö (Källö-Knippla). Investeringarna gjordes med lånade pengar, en hel del lånades av svågern Gustaf Palm. 1818 gick Johan Åke Lundgren  i konkurs, familjen flyttade till Göteborg. Sonen Carl Otto Lundgren (1813-1890) blev dock kvar som fosterbarn hos systern Anna Christina Lundgren (gift Palm).

Anna Christina Lundgren, syster till Johan Åke Lundgren, var gift med Gustaf Palm (1778-1854). De två var från 1805 bosatta i Bovik på Björkö där Gustaf Palm arbetade på salteriet Flyberget i vilket Wetterling också hade ägarintressen. Palm hade dessförinnan arbetat på salteriet i Mollösund. På Flyberget avancerade Palm snart till bokhållare, men 1809 bytte han anställning och började arbeta som bokhållare på Blidbergs salteri i Apelvik (Abbelvi) på Rörö. På grund av bristande lönsamhet eftersom som sillen försvunnit gick Blidberg i konkurs år 1815. Gustaf Palm köpte in hela anläggningen på konkursauktionen för en relativt billig pening. Trots det så fick han låna penagrna till köpte, bland annat från en handlare Serenius i Göteborg. Palm fortsatte driva salteriverksamhet, men rev snabbt ner trankokeriet och sålde det i delar. Kopparkitteln lär ha inbringat en stor summa pengar.

1816 öppnade Gustaf Palm också krog i samband med att krogen vid det gamla sillsalteriet Westra Rammen (på ön Rammen innanför Rörö) stängde när innehavaren Anders Andersson dog. Krogen inrättade Gustaf Palm i salteriets mangårdsbyggnad. Det är denna byggnad i Apelvik som idag kallas ”krogen” och som innehas av en kusin till min mor (egentligen fosterkusin, då mamma var fosterbarn).

Gustaf Palm lyckades också under 1820-talet göra sig till en av Rörös större markägare genom att i två omgångar (1822 och 1827) köpa den mark som en Bryngel Andersson tidigare ägt. Bryngel Andersson fick betala skulder till Gustaf Palm med marken och Palm blev ägare till en åttondel av all mark på Rörö. Palm började driva lantbruk, odla spannmål och från 1826 drev han också kvarnverksamhet. Denna upphörde dock efter 15 år.  Mellan 1822 och 1825 hade Palm hjälp i verksamheten av den danske handelsmannen Balthazar Christian Grönbeck.

Förutom salteri, jordbruk och kvarn var Gustaf Palm även redare. Han var Öckerös socken störste skattebetalare under många år.

Gustaf Palm och hans fru hade inga egna barn, däremot en rad fosterbarn, Carl Otto Lundgren var ett av dem, Mariana Grönbeck, dotter till den dansk handelsmannen ett annat. Hon gifte sig med Andreas Ryberg, son till ovan nämnde Bryngel Andersson och stamfar för släkten Ryberg på Rörö. Ryberg kom alltså genom fruns arv i besittning av en del av den mark som fadern tvingats överlämna

Mariana Grönbecks bror Hans Petter Grönbeck (1818-1890) som inte blev kvar flyttade som vuxen tillbaka till Rörö. 1875 kom han till Rörö, sannolikt efter att ha varit sjökapten och skeppare i många år. Han öppande en affär i Apelvik, i det hus bredvid ”krogen” som ibland brukar namnges efter honom. I det huset bor en annan av min mors ”kusiner”. En kvinna hos vilken jag bodde ett långt tag (några veckor) på den tiden hon bodde i Ljungskile med sin man och jag kanske var 4 eller 5 år gammal. Det hela gjorde i alla fall starkt intryck på mig och jag kommer än idag ihåg vistelsen hos dem i Ljungskile. Mellan krogen och Grönbecks finns ett litet hus. Det var en sommarstuga när jag var liten. Där bodde vi när jag var nyfödd.

Carl-Otto Lundgren är för sin del stamfar till släkten Lundgren på Rörö. Som ung var han skutskeppar på Vänern, när Palm dog blev han också ägare till en del mark. Med tiden övergick han från fraktfart till fiske och 1887 grundade han tillsammans med sönerna Gustaf, Johan, Martin, Carl-August och Janne Lundgren, Olof Johansson samt Teodor, Alfred och Hilmer Hansson öns första vadlag. På den tiden fiskade man med landvad. Kring 1900 började man istället fiska från båt med snörpvad.

Den första båt som hade en lundgrenare som ägare tycks ha varit GG 401 Skandia som vad jag förstår var en av de båtar som fiskade för lundgrenarnas vadlag. Delägare i Skandia var Oskar Bryngelsson, Sven Bryngelsson och Karl Lundgren. I vadlaget ingick vid övergången till snörpvadsfiske John Johansson, Martin, Gustav,Janne, August, Johan och Karl Lundgren, Teodor, Alfred, Hilmer och Olof Hansson samt Oskar Bryngelsson. Den andra båten var till en början GG 400 Äran, ägd av Alfred Ryberg, Alfred Hansson och August Olofsson.

Från 1910 ingick tre lundgrenare i vadlaget Themis-Nordpol (”Di gamle”) som alltså bedrev snörpvadsfiske. Det var Gustaf Lundgren, Amandus Lundgren och Hjalmar Lundgren. I övrigt dominerades detta vadlag av familjen Ryberg. Vadlaget Themis upphörde 1938.

Även i vadlaget Milly-Kasty som bildades 1922 och ombildades 1929 ingick en lundgrenare, John Lundgren. Båten GG 573 Milly på 30 ton som inköptes 1919 var en av vadlagets båtar. Den ägdes av Hjalmar Lundgren, James Olofsson, Arvid Bryngelsson och Gustav Bryngelsson för att så småningom ha Arvid Bryngelsson som ensam ägare.

Efter 1929 tycks dock alla från familjen Lundgren ingå i det nybildade vadlaget Kasty-Ebba som upphörde 1952. De som ingick i detta vadlag var Olof, Knut och Edgar Karlsson, Gustav, John, Amandus och Sigfrid Lundgren, Olof Hansson, Rickard och Erik Olsson, Manfred och Bror-Arnold Olofsson, Erik, Karl och Sixten Nilsson samt Bertil Johansson.

1922, i samband med bildandet av vadlaget Milly-Kasty inköpte Amandus Lundgren, Sigfrid Lundgren, Knut Karlsson och Olof Karlsson fiskebåten GG 899 Kasty på 28 bruttoton. Den såldes 1931 då delägarna istället köpte GG 192 Roiny på 40 ton. Denna båt såldes i sin tur 1954 och ersattes av GG 315 Elise på 56 ton. I denna var ägarna Knut Karlsson, Olof Karlsson och Gustav Lundgren.

GG 315 Elise såldes 1962, men jag minns båten trots att jag bara var 5 år då. Den partrålade nämligen ihop med den båt på vilken min far arbetade i nåt år ungefär, GG 515 Althea (II) på 60 ton. I den senare båten av Edvard Edvardsson och hans två svärsöner Bert-Arnold Olofsson och Bror-Helmer Olofsson delägare. De två sistnämnda var även bröder. GG 515 Althea köptes 1958 och ersatte en äldre båt med samma nummer och namn vilken de första delägarna var Edvard Edvardsson, Evert Ryberg och Rangvald Johansson. Från 1947 var  dock Gösta Lundgren delägare istället för Rangvald Johansson.

Gösta Lundgren köpte för sin del en annan båt 1957, nämligen GG 760 Ran på 59 ton tillsammans med Rolf och Ingmar Karlsson. 1961 såldes den och ersattes av en ny båt med samma tre ägare, samma namn och nummer men större, 84 ton. 1970 byttes denna båt mot en tredje, ännu större på 97 ton och 1977 byttes denna i sin tur mot GG 791 Biscaya, en båt på 147 ton. I Biscaya var även Sune Lundgren delägare. Vad jag förstår är dettta samma båt som idag heter GG 892 Rigel av Fotö och är ombyggd år 1989 så att den numera är på 222 ton. Efter att Biscaya sålts tycks Sune Lundgren ha blivit delägare i GG 144 Themis. Han sålde sin andel år 2007.

1927 köpte några andra ur släkten Lundgren båten GG 315 Ebba på 33 ton som från 1929 ingick i vadlaget Kasty-Ebba. Delägare i denna båt var John Lundgren, Gustav Lundgren, Edgar Karlsson och Manfred Olofsson. Den såldes 1950 och ersattes med GG 115 Enskär  på 44 ton med samma delägare. När GG 315 Enskär såldes vet jag inte.

1954 köptes GG 360 Astrea på 48 ton av Alf och Henry Lundgren. Astrea bör ha varit såld redan i början av 1960-talet för när jag var liten arbetade Alf Lundgren på livräddningskryssaren Wilhelm R Lundgren (Wilhem R.Lundgren var inte från Rörö) som jag minns det. Mitt minne visar sig också vara riktigt, för efter en kontroll så är det så att Alf Lundgren började arbeta på livräddningskryssaren 1957. 1982 ersatte han Eric Westerström som skeppare på livräddningskryssaren som då förstås inte längre var Wilhelm R Lundgren.

Alf Lundgren var också en av dem som körde livräddningskryssaren när en av mina bröder skulle födas år 1963. Enligt min mor ska han och resten av besättningen ha varit mycket nervösa för att födseln skulle starta och ske ombord på båten. Men de hann till ambulansen i stan och min bror föddes på Mölndals lasarett.

Jag som var 7 år hade en nyckelroll på morgonen när värkarna började, jag fick går runt på ön och väcka dem som skulle passa oss barn och hjälpa mamma. Det var bland annat en då tonårig flicka vid namn Ethel Lundgren och en annan som hette Solveig vars efternamn jag inte minns. Ethel kommer jag ju mycket väl ihåg, mycket på grund av att hon sen bodde på Orust, i Långelanda och besökte oss i Stenungsund ibland. Hon och hennes man tog även hand om oss syskon en gång när mamma var bortrest till Medelhavet ihop med pappa på den båt han arbetade, Timmerland. Varför denna bror skulle födas på sjukhus vet jag inte, de två syskon som är mellan mig och honom föddes hemma i den lägenhet där vi bodde, mitt på ön i det hus som kallas cafét. En vän till mig (och min son) idag heter Lundgren i efternamn och hennes mamma är från Rörö.

Åke Lundgren, Bo och Leif Hansson köpte år 1959 GG 162 Montana som var på 34 ton. Den såldes 1962.

Snörpvadsfisket bedrevs till en början på dagtid, men redan 1914 började man  fiska med ljus på natten. Lysfiske bedrivs av snörpvadsbåtarna Astrid och Astrid Marie än idag. På 195-talet minskade snörpvadsfisket och ersattes med flyttrålsfiske efter sill. Det var också vi denna tid man började fiska med snörpvad och flyttrål i Östersjön och använda tillfälliga hamnar. GG 192 Roiny var en av de första Röröbåtarna som fiskade i Östersjön och en av de sista Röröbåtarna som fiskade med snörpvad på västkusten innan snörpvadsfiske återigen togs upp i slutet av 1960-talet med en modernare variant av snörpvad som också kallas ringnot. Snörpvadsfisket bedrevs från höst till vår och ersattes av garnfiske under våren och hösten samt markillfiske med dörj och vad under sommaren.

Idag äger Göte Lundgren den lilla fiskebåten GG 732 Viken och Sterner Lundgren är delägare i Fiskebåten Rossö HB tillsammans med Folke Olausson. Den fiskebåt bolaget äger är GG 39 Rossö på 151 ton. Rossö HB är också hälftenägare i GG 32 Tristan av Rörö (tidigare Danavik) på 55 ton. Göte Lundgren har tidigare ägt GG 965 Florens tillsammans med Lennart Johansson.

Exakt hur de olika nämnda personerna med efternamnet Lundgren är släkt med varandra, eller hur nära släkt de är vet jag inte, men det är  inte väsentligt.

Källor (förutom mitt eget minne och internet):
Hembygdsprojektet, Rörö – öns historia, 1988
Föreningen Allmogebåtar, Sigvard Fjellsson och Göran Hansson, Träbiten 134 – Rörö, 2006

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Rörö, Lundgren, Fiske, Snörpvad, Vadlag, Trål, Trålare, Palm, Grönbeck, Abbelvi, Apelvik, Björkö, Flyberget, Blidberg, Rammen, Ryberg, GG 899 Kasty, GG 192 Roiny, GG 315 Elise, GG 515 Althea, GG 760 Ran, GG 791 Biscaya, GG 892 Rigel av Fotö, GG 315 Ebba, GG 115 Enskär, GG 360 Astrea, GG 162 Montana, GG 732 Viken, GG 39 Rossö, GG 32 Tristan

Tags: Rörö, Lundgren, Fiske, Snörpvad, Vadlag, Trål, Trålare, Palm, Grönbeck, Abbelvi, Apelvik, Björkö, Flyberget, Blidberg, Rammen, Ryberg, GG 899 Kasty, GG 192 Roiny, GG 315 Elise, GG 515 Althea, GG 760 Ran, GG 791 Biscaya, GG 892 Rigel av Fotö, GG 315 Ebba, GG 115 Enskär, GG 360 Astrea, GG 162 Montana, GG 732 Viken, GG 39 Rossö, GG 32 Tristan

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen.