Satellitövervakning av fiskebåtar kan minska olagligt fiske

Nu uppmanar Världsnaturfonden (WWF) Europeiska unionen och andra stora fiskenationer att intensifiera satellitövervakning som en kostnadseffektiv metod i kampen mot olagliga fiskfångster.

Ett av de största hindren för ett hållbart fiske i världen är olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Det orsakar stora skador för yrkesfiskare, regeringar och konsumenter. Men om fler fiskefartyg började använda satellitsystemet AIS – Automatic Identification System – skulle det bli mycket lättare att kartlägga fartygsrutter och fiskeverksamhet i hela världen, menar WWF som granskat möjligheterna.

– Satellitövervakningen ökar möjligheterna att få en mer hållbar fiskeförvaltning både i nationella vatten och på öppet hav och avslöjar var olagliga aktiviteter äger rum, säger Alfred Schumm, ansvarig för WWF-initiativet Smart fishing.

– Regeringar över hela världen måste införa satellitövervakningssystemet AIS som obligatoriskt för alla kommersiella fiskefartyg dygnet runt. Idag kräver Internationella sjöfartsorganisationen IMO bara att AIS-systemet installeras på fartyg över 300 bruttoregisterton, men det är inte obligatoriskt för alla fiskefartyg, säger Inger Näslund, enhetschef för WWFs vattenmiljöenhet.

Grunden i AIS bygger på en svensk metod som idag används som en internationellt etablerad kollisionsvarning. Via satellit levererar systemet data för att identifiera fartygens namn, storlek, position och hastighet.

AIS infördes som en obligatorisk standard för Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) i december 2000. Nästan varje fartyg är idag utrustade med tekniken för sin egen säkerhet. Alla fartyg på 300 bruttoregisterton och mer måste upprätthålla en AIS-enhet som identifierar fartyget – men fiskefartygen är undantagna.

En WWF-granskning av fångster från 111 industriella fartyg som går utanför Västafrika visar att fartygen fiskar i nationella eller internationella vatten. Fartygens fångster går sedan direkt till den spanska hamnen i Las Palmas, Gran Canaria.

AIS-tekniken kan tillämpas och användas över hela världen. Det är en internationell standard som ger en ökad tydlighet av var fisket bedrivs. Fartyg som tidigare undgått identifiering, till exempel med hjälp av falska uppgifter, berövas sin anonymitet. Således kan den illegala jakten på de sista fiskresurserna stoppas tack vare en bättre kontroll och med hjälp av en hållbar förvaltning.

Redan idag möjliggör dock AIS-tekniken att man kan hålla koll på fartyg, inklusive fiskebåtar. För de flesta fiskebåtar använder faktiskt AIS och vid kartläggnigen av det svenska fisket utanför Mauretanien, Västsahara och Marocko har AIS-information använts. Efter kartläggningen har Ais-informationen för vattnen utanför Västsahara delvis upphört eller blivit sporadiskt. Inte heller kan man längre se de båtar som ligger i Dakhlas hamn. Om något så gör ju detta att man blir misstänksam.

De svenska fiskare och fiskeriföretag som eventuellt fiskar i området även om det i de flest fall inte är bevisat eller kan hävdas säkert är familjen Ove Ahlström (Fiskeri AB Ganthi), familjen Kjellberg, familjen Ryberg (Themis), familjen Johansson (Astrid, Rockall), familjen Axelsson (Sunnanland), familjen Oskarsson (Bohuslän), Jansson (Monsun) och Johnsson (Midsjö). Det ska påpekas att den typen av fiske som svenskar eventuellt är inblandade i med båtar registrerade i Belize, Marocko och Comorerna för att nämna några länder där eventuellt svenskägda båtar är hemmahörande, inte är olagligt, inte är illegalt.

WWF/Svensson

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om WWF, Fiske, AIS, Västafrika, Hållbart fiske, Illegalt fiske, Las Palmas, Gran Canaria, Fiskeriföretag, Spanien, Marocko, Västsahara, Mauretanien, Fiske, Samhälle, Politik

PS. 131104. Idag verkar AIS i Dakhla och utanför Västsahara fungera.

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen.