Dima Litvinov från Greenpeace visar i ett inlägg på Greenpeace hemsida och blogg sin monumentala okunnighet om svenskt fiske. Han gör det in ett inlägg med anledning av en ny svensk fiskeriminister. Bilden av monumental okunnighet förstärks av bildvalet som är en stor trålare av en modell och sort som inte förekommer inom svenskt fiske. På så sätt målas en bild av svenskt fiske upp som förvillar, som är förljugen. Dima Litvinov lägger fram fyra förslag till åtgärder som ska förbättra svenskt fiske:
1. Överfisket ska stoppas genom att fiskekvoter sätts i linje med vad forskare anser är rimliga mängder, för att kunna bibehålla nivåer som innebär att fiskebestånden inte minskar. Första testet blir redan i mitten av oktober, då Östersjökvoterna tilldelas.
2. Samtidigt ska man dela ut kvoterna på ett sådant sätt att de gynnar ett småskaligt, kustnära och mer skonsamt fiske, istället för stora industritrålare. Kvottilldelning bör också ske på ett sådant sätt att fiske i skyddade områden och marina reservat inte tillåts.
3. Regeringen ska även använda sig av andra styrmedel – regler, subventioner, skatter etc. – för att minska fiskekapaciteten med syfte att få det i linje med tillgängliga fiskerebestånd, och för att skifta det från ett storskaligt och destruktivt fiske till ett småskaligt och skonsamt fiske.
4. Stefan Löfven lovade i sin regeringsförklaring att skapa flera marina skyddade områden. Detta är ett väldigt viktigt steg, och jag hoppas att man levererar på detta löfte. Men lika viktigt är att man också inför regler som skyddar dessa känsliga havsmiljöer – inte minns fiskeförbud i skyddsområden där fisket utgör ett hot mot miljön och den biologiska mångfalden, först och främst i de redan identifierade Natura 2000-områdena.
Förutom att det inte är några förslag på lösningar alls så är det dessutom i flera fall också helt fel. Låt mig ta det punkt för punkt.
Inom svenskt fiske förekommer idag inget överfiske, dock med ett troligt undantag, det svenska räkfisket. Dima Litvinov vilseleder gneom att få det att se ut som om svenska fiskare ägnar sig åt överfiske i Östersjön. Så är dock inte fallet. När det gäller torsk i Östersjön så fiskas bara ungefär hälften av tilldelad kvot upp. Tilldelade kvoter är alltså mycket större än det aktuella fisket.
Det småskaliga fisket är det stora problemet. Det är små båtar som använder bottentrål som skadar bottnarna, små båtar drar mer bränsle i förhållande till mängden fånga fisk osv. Det är småskaligt fiske som bedrivs i marina skyddsområden och reservat. Undantaget är småskaligt kustnära burfiske och garnfiske. Men i Sverige dominerar bottentrål i det småskaliga fisket då det som fångas i det småskaliga fisket främst är räkor, kräftor och bottenlevande fisk. För räkfisket finns inget alternativ till bottentrål. Det mest miljövänliga svenska fisket är det storskaliga pelagiska fisket på sill, makrill, skarpsill och tobis. Varför ska miljövänligt fiske missgynnas och mer miljöfarligt fiske gynnas? Greenpeace är helt fel ute på denna punkt.
GG 206 Ahlma, pelagisk fiskebåt
Fiskerikapaciteten inom om räkfisket behöver minska. Inom övriga svenska fisken som torskfisket i Östersjön och fiskfisket på Västkusten är överetableringen inte stor. När det gäller kräftfisket så är det sannolikt överkapacitet för kräftfiske är vad fiskebåtar och yrkesfiskare ägnar sig år när de inte kan fiska annat. Inom det storskaliga pelagiska fisket finns ingen överkapacitet alls. anledningen till det senare är att det införts indivuduella överförbara fiskerättigheter (TFC eller ITQ) inom det pelagiska fisket. Det är den enda metod som bevisat kan få ner fiskerikapaciteten. Greenpeace är motståndare till den enda reglering som fungerar. Det är kanske därför DIma Litvinov inte tar upp ett enda förslag till nya regler eller regleringar. Alternativt handlar det om att han är okunnig. Så antingen vilseleder han med flit, eller så vet han inte vad han pratar om.
Det finns inget egentligt hinder för fler marina reservat och det verkar ju i det stora hela vara ett bra förslag. Detta tycke vara den enda punkt på vilken Dima Litvinov och Greenpeace faktisk kan tänkas ha rätt. Områden där bottentrålning är förbjuden visar i de allra flesta fall upp en positiv utveckling vart det gäller fiskebestånden, men dock inte alltid. Att förbjuda bottentrålning i alla reservat och Natura-2000 områden skulle dock innebära att svenskt räkfiske, som i huvudsak är kustnära småskaligt fiske, i stora delar slås ut. Framförallt innebär det att de minsta båtarna inom räkfisket slås ut.
Lösningarna är kända, där har Litvinov och Greenpeace också rätt. Men han och hans organisation känner inte till dem, vägrar acceptera dem eller så vilseleder de med flit.
Läs också: Miljörörelserna och fisket
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Bottentrålning, Dima Litvinov, Greenpeace, Fiskeri, Fiske, Yrkesfiske, Miljövänligt fiske, Kustnära fiske, Överfiske, Pelagiskt fiske, Miljö, Västerhavet, Nordsjön, Skagerak, Kattegatt, Östersjön, Överkapacitet, Fiske
3 svar på “Greenpeace visar sin monumentala okunnighet om svenskt fiske”
Kommentarer är stängda.