Greenpeace och deras lögner om fiske

Greenpeace ljuger ständigt om fisket. Framförallt om konsekvenserna av indivuella överförbara fiskerättigheter. Men också om andelen överfiskade fiskbestånd. I det sistnämnda fallet säger de ständigt och jämnt att 90% av fiskebestånden är överfiskade. Det är en lögn. Den korrekta siffran är 30% enligt FAO. Det gäller även inom EU och i nordiska fiskevatten.

Många av de överfiskade bestånden utsätt idag för ett mycket litet fiske och antalet övefiskade bestånd säger därför väldigt lite om hur det ser ut i fisket. Alla stora fisken i nordiska farvatten bedrivs idag med all sannolikhet och enligt de siffror som finns på ett hållbart sätt. Frågetecken kan dock sättas för en del bestånd som fiskas av mindre kustfiskare. När det gäller de allra största fiskebåtarna som ägnar sig åt pelagiskt fiske så är allt fiske de sysslar med långsiktigt hållbart  även om det med jämna mellanrum finns problem och diskussioner om överfiske ute i Nordatlanten, främst på grund av Färöarna och Islands oansvariga hållning när det gäller pelagiskt fiske och pelagisk fisk som exempelvis makrill och blåvitling.

Här kommer vi också in på den andra lögnen som ständig serveras av Greenpeace. Att de stora båtarna gynnas medan de små kustnära fiskarna missgynnas av individuella överförbara fiskerättigheter. De utvärderingar som finns när det gäller överförbara fiskerättigheter i världen och mer specifikt i Danmark och Sverige visar på ett klart och tydligt sätt att det kustnära fisket i stort sett inte påverkats av individuella överförbara fiskerättigheter. Antalet kustnära fiskebåtar i Sverige har inte minskat alls och i Danmark har de inte minskat mer än genomsnittet för hela fiskeflottan. Greenpeace i Danmark och Hanne Lyng WInter talar inte sanning på denna punkt. Inte heller vad det gäller Storbritannien som senaste inlägget på danska Greenpeace hemsida handlar om.

Förutom de fel jag redan skrivit om så är det också så att fiskare med små båtar inte kan fiska pelagisk fisk ute i öppna havet. Det finns alltså konkurrens mellan de stora fiskebåtarna och de små. Mäts fisket i ton fångad eller landad fiske kommer de stora båatrna att totalt dominera fisket. Mäts det i pengar minskar dominansen rejält. Detta då betalningen för foderfisk som exempelvis tobis, skarpsill (brisling), blåvilting (kolmule) och vitlinglyra (sperling, øyepål) är mycket lägre per kilo än vad som gäller sådant kustfiskare fångar, dvs torskfiskar, plattfiskare, kräfta (jomfruhummer) och räka.

Hanne Lyng Winter har också missförstått det brittisk kvotsystemet. Det fungerar precis som det danska. Dvs det går att handla med fiskerättigheter. För det är vad det handlar om. Yrkesfiskare äger rätten att fiska en viss mängd fisk. Det kan hyra ut eller sälja den rätten till andra om de vill. Så fungerar det i Danmark, i Storbritannien och i det pelagiska fisket i Sverige. Så fungerar det faktisk i de flesta länder numera. Detta system har införts överallt därför att det varit det enda som kunnat minska fisketrycket, minska överfisket och antalet fiskebåtar. Det finns inget annat förvaltningssystem som visat sig fungera. Individuella överförbara fiskerättigheter är det enda system som bevisligen lett till minskat fiske och ett mer hållbart fiske. Det är märkligt att Greenpeace går emot det enda bevisat fungerande systemet för ett hållbart fiske.

Det är inte heller så att småskaligt fiske med säkerhet är bättre än storskaligt ur hållbarhets- och miljösynpunkt. De största båtarna använder i allmänjet snörpvad och pelagisk trål. Det är de skonsammaste fiskeredskapen som finns och innebär i nordiska farvatten mycket små bifångster. Det är främst det mer småskaliga fiske som använder bottentrål, ett redskap som är bevisat skadlig för bottnar och det redskap som Greenepace kritiserar mest. Ändå är det dessa båtar Greenpeace tycks vilka försvara gentemot båtar de inte ens konkurrerar med och som dessutom fiskar miljövänligt. De stora pelagiska fiskebåtarna fiskar inte bara hållbart och miljövänligt utan också mer klimatvänligt då de gör slut på mindre bränsle per fångat kilo fisk än vad små båtar gör.

Så:

• Kustfisket är inte på väg bort. Det har bara minskat i omfång som allt fiske. Greenpeace ljuger på denna punkt.
• Individuella överförbara fiskerättigheter innebär inte att kustfiskare slås ut. Greenpeace ljuger på denna punkt.
• Småskaligt kustnära fiske är inte alltid miljövänligare än storskaligt fiske. Greenpeace ljuger på denna punkt.
• Stora fiskebåtar fiskar på fiskarter och fiskbestånd som de små kustnära fiskebåtarna inte kan fånga. De konkurrerar inte med varandra. Greenpeace ljuger på denna punkt.
• De stor pelagiska fiskebåtarna (som exempelvis den av Hanne Lyng Winter) nämnda Cornelis Vrolijk fiskar i huvudsak med pelagisk trål och snörpvad (det sistnämnda gäller dock inte Cornelis Vrolijk) och inte med bottentrål. Greenpeace ljuger på denna punkt.
• Det storskaliga pelagiska fisket är det mest klimat- och miljövänliga fisket som bedrivs i Norden och Storbritannien. Greenpeace ljuger på denna punkt.
• 90% av fiskbestånden är inte överfiskade. Greenpeace glider på sanningen på denna punkt

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Hanne Lyng Winter, Greenpeace, Småskaligt fiske, Storskaligt fiske, Kustnära fiske, Individuella överförbara fiskerättigheter, TFC, ITQ, Danmark, Storbritannien, Nordsjön, Östersjön, Pelagiskt fiske, Fiske, Demersalt fiske, Miljö, Klimat