Havs- och vattenmyndigheten fegar ur vad det gäller åtgärder kring fisket

Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har lagt fram ett förslag till åtgärdsprogram vad det gäller havsmiljön. Ett antal av dess punkter gäller fisket. Dessa tänker jag kommentera lite grann här. De flesta av de förslag som gäller fisket innebär begränsningar för det småskaliga kustnära fisket. Vilket är rimligt då det är där de flesta problemen finns. Det storskaliga pelagiska fisket berörs i stort sett inte alls av förslagen utom på en enda punkt. I det fallet är det dessutom en enda båt som berörs i det storskaliga pelagiska fisket och även där berörs fler båtar inom det småskaliga fisket.

Förslagen är:

• 5: att införa nya fiskebestämmelser för att freda särskilt hotade kustlekande bestånd innanför trålgränsen i Skagerrak och Kattegatt. Tidigare har en rad lokala bestånd funnits längs hela västkusten ner till Öresund. Många av dessa är förmodligen försvunna, men några lokala bestånd av till exempel torsk och andra torskfiskarter reproducerar sig fortfarande i kustområdet. Dessa unika bestånd är oerhört biologiskt värdefulla och för att säkra återhämtningen av dem krävs ytterligare åtgärder. Fiskeregleringarna bör gälla såväl yrkes- som fritidsfiske.
• 6: att införa nya fiskebestämmelser som syftar till att fisket innanför trålgränsen bedrivs mer selektivt i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön. För att inte riskera möjligheterna till återhämtning av särskilt hotade kustlekande bestånd på grund av att dessa bifångas i fiske efter andra arter, bör åtgärder vidtas för att minimera risken för oönskad fiskeridödlighet på grund av bifångst. Detta kan innefatta begränsningar för till exempel snörpvadsfiske med ljus, trålfiske efter havskräfta eller räka, och åtgärder som ökar överlevnaden för bifångad fisk i till exempel havskräftfiske med burar. Även regleringar som syftar till mer storleksselektivt fiske bör övervägas.
• 7: att införa fiskebestämmelser som syftar till att minska fisketrycket på kustlevande bestånd innanför trålgränsen i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön som behöver stärkt skydd men som kan fiskas till viss del. För bestånd med svag status, men som bedöms tåla visst fiske, kan fiskebestämmelser behövas som begränsar negativa effekter av fiske på sådana bestånd. Detta kan till exempel röra havskatt, långa, piggvar, slätvar och bergtunga i Kattegatt och Skagerrak, samt gädda, gös och sik i Östersjön. Till exempel bör fångstbegränsningar i form av så kallade bag limits (begränsning av antalet fiskar som den enskilde fiskaren får ta med hem vid ett fisketillfälle) övervägas för fritidsfisket efter aktuella arter. Även för yrkesfisket bör begränsningar övervägas, till exempel i form av generella redskapsbegränsningar.
• 8: att utreda var ytterligare fredningsområden bör inrättas i kustområdena, samt inrätta sådana områden. Inrättande av områden fredade från all slags fiske under lek, uppväxt eller vandring har visat positiva effekter för beståndens utveckling. Genom att inte tillåta fiske under leken när lekfisk ansamlas i små områden minskar såväl fångst av fisk som störning under reproduktionstiden.
• 9: att utreda för vilka arter och under vilken tid på året som generella fredningstider bör införas, samt inrätta sådana. Inrättande av tider när fisk är fredade från all slags fiske, till exempel under lek, uppväxt eller vandring har visat positiva effekter för beståndens utveckling. Genom att inte tillåta fiske under leken när lekfisk ansamlas i små områden minskar såväl fångst av fisk som störning under reproduktionstiden.
• 10: att anpassa fiskeflottans kapacitet till tillgängliga fiskemöjligheter i vissa flottsegment. En nyligen rapporterad analys av flottan i relation till resursen pekar på en överetablering i vissa segment i den svenska flottan. En sådan överetablering medför minskad lönsamhet, ett ineffektivt fiske med förhöjd miljöpåverkan samt risk för minskad regelefterlevnad.

Alla förslag utom 7 och 10 (numrerade efter de faktablad som behandlar förslagen i Havs- och vattenmyndighetens förslagspaket) berör enbart småskaligt kustnära fiske och fritidsfiske. Förslag 10 berör räkfisket, kräftfisket och fiskfisket på västkusten samt torskfisket i Östersjön. Det är i dessa fisken det finns överetablering och överkapacitet.

Foto: Maja Kristin Nylander/Havs- och vattenmyndigheten

Vad det gäller punkt 5 är det vad jag förstår så att de lokala lekande bestånd av torsk som fortfarande finns redan är skyddade. regleringarna gäller fritidsfiske såväl som yrkesfiske redan idag. Dessa bestånd finns i fjordområdet innanför och runt Orust samt i Gullmaren. Det som kan göras mer är att utvidga områden där totalt fiskeförbud råder. Det innebär enbart begränsningar för fritidsfiske då yrkesfiske förutom med burar och tinor i praktiken är förbjudet i hela det aktuella området. Undantaget är räkfisket i Gullmaren som bedrivs av 5 små kustnära fiskebåtar.  Det förefaller mig som om förslaget är verkningslöst (såvida inga nya lokal lekbestånd hittats) och att det bara finns med för att det ser snyggt ut. Såvida inte fiske med bur och tinor också förbjuds i hela det aktuella fjordområdet.

Punkt 6 är den enda punkt som berör det storskaliga pelagiska fisket. Förbud och begränsningar för snörpvadsfiske med ljus berör i först hand ett antal små kustnära fiskebåtar i Bohuslän men det berör också en av Sveriges största fiskebåtar, GG 764 Astrid, som ofta kan ses fiska med snörpvad och ljus inne i fjordar och innerskärgårdar. Vad jag vet är dock bifångsterna i Astrids fiske förhållandevis små. Men det återstår att se under detta år om det verkligen är så då Astrid ju berörs av utkastförbudet/landningskyldigheten. Sannolikt skulle ett förbud mot lysfiske eller begränsning av lysfiske ha begränsade effekter. Förändringar inom burfisket för att öka överlevnadsgraden för bifångsterna förefaller vara ett bra förslag. Om det finns tekniskt eller praktiskt genomförbara metoder som leder till detta vill säga.

Vad det gäller punkt 7 tycks den främst beröra fritidsfisket i Östersjön och jag avstår från att kommentera den på det området. Förslaget om redskapsbegränsningar för yrkesfisket innehåller inget konkret och blir därmed rätt ointressant.

Punkt 8 och punkt 9 har vad jag kan förstås små konsekvenser för yrkesfisket. Den rör arter som bara i liten utsträckning fiskas yrkesmässigt. Exempelvis lax, öring, gädda, gös och sik. I de falla det berör yrkesfisket handlar det om småskaligt kustnära fiske i Östersjön. Något som också gäller punkt 7.

Slutligen har vi punkt 10. Åtgärder som syftar till att begränsa kapaciteten i olika fisken. Det finns två problem med punkten. Det ena är att resonemanget om överkapacitet är felaktigt och begränsat. Det finns ingen praktisk skillnad på en båt som är kortare än 24 meter och en som är längre än det. I själva verket är fler av Sveriges största räktrålare under 24 meter långa, men tonnagemässigt och fiskemässigt jämbördiga med längre båtar (som i allmänhet är äldre båtar). Det finns i verkligheten en överkapacitet inom alla segment i det svenska räkfisket, kräftfisket och fiskfisket på Västkusten. Det handlar dessutom i stor utsträckning om samma båtar som sysslar med all tre fiskena. I det kustnära småskaliga fisket med båtar som är under 12 meter långa (24 stycken) finns dock sannolikt ingen överkapacitet idag. Detta felaktiga resonemang använd av Havs- och vattenmyndigheten som ett medel för att undvika att komma in på det enda förslag och den enda metod som faktiskt skulle kunna minska överkapciteten.

Överkapacitet finns inom alla segment i räkfisket, kräftfisket och fiskfisket. Det är till stor del samma båtar som återfinns i alla tre fiskena. Åtgärder måste alltså beröra alla tre områdena. Den enda metod som bevisligen fungerar om kapaciteten inom fisket ska minska är individuella överförbara fiskerättigheter. Det finns i likhet med de flest andra av förslagen kring fisket mycket få konkreta förslag, Därmed kan det anses att förslaget/förslagen kring överkapaciteten inte är seriöst/seriösa utan bara en massa kringsnack som inte kommer att få några som helst konstruktiva konsekvenser.

Vad Havs- och vattenmyndigheten (HaV) borde göra är att så snart som möjligt föreslå införande av överförbara fiskerättigheter på samma sätt som inom det pelagiska fisket. Det kustnära småskaliga fisket på räka, kräfta och fisk undantas självklart från systemet precis som i det pelagiska fisket. I det pelagiska fisket har individuella överförbara fiskerättigheter inneburit en halvering av den storskaliga fiskeflottan men ingen minskning vad det gäller antalet båtar engagerade i småskaligt kustnära fiske på pelagisk fisk som sill, skarpsill och makrill.

När HaV inte föreslår överförbara fiskerättigheter fegar de helt enkelt ur. Faller till föga för de stora räkfiskare i norra Bohuslän som inte vill ha överförbara fiskerättigheter. För de som protesterar i norra Bohuslän har inga små kustfiskebåtar, utan mellanstora trålare mellan 12 och 20 meter långa. De fiskar i många fall lika mycket som räkfiskare i södra Bohuslän som vill ha överförbara fiskerättigheter.

Sammantaget måste jag säga att åtgärdsprogrammet som helhet är mycket oklart vad det gäller fisket. Det saknas i de flesta förslagen konkreta metoder och åtgärder. I vissa fall föreslås sådant som i praktiken redan genomförts och i ett fall undviker myndigheten till varje pris att föreslå det enda som kan vara effektivt och döljer det genom att rada upp flera olika ineffektiva förslag och resonera på ett felaktigt sätt. Andra åtgärdsförslag förefaller vara ineffektiva och ytterligare andra berör bara mindre problem.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Havs- och vattenmyndigheten, HaV, Åtgärdsprogram, Havsmiljö, Miljö, Kustnära fiske, Individuella överförbara fiskerättigheter, TFC, ITQ, Räkfiske, Torskfiske, Kräftfiske, Demersalt fiske, Fiske, Pelagiskt fiske, Östersjön, Kattegatt, Skagerak, Nordsjön, Samhälle, Politik