Fisket och min blogg, tyckande och fakta

Jag började skriva om fiske efter att jag läst Isabella Lövins bok ”Tyst Hav”. Problemet med boken var att jag inte fick uppgifterna i den att gå ihop. Hon skrev om utfiskningen av torsken och skyllde den på de stora sillfiskebåtarna. Jag började intressera mig för ämnet och läste på. Greenpeace tyckte samma sak som Lövin och deras åsikt om att stort var lika med dåligt var allmänt spritt i den allmänna opinionen. Är fortfarande allmänt spritt i den allmänna opinionen.

Men sanningen var och är en annan. De stora båtarna har inget med torskproblematiken att göra, de fiskar i huvudsak pelagisk fisk (fisk som lever högt upp i vattnet som exempelvis sill, makrill och skarpsill) och i princip ingen bottenlevande fisk. Det var grunden till att jag började skriva om fiske. Först på min gamla vänsterpolitiska blogg, men senare också på en separat blogg om fiske. Till en början skrev jag enbart om pelagiskt fiske och skriver fortfarande mest om det, men har allteftersom börjat skriva mer om annat fiske, framförallt räkfiske som ju debatterats flitigt de senaste åren. Har skrivit betydligt mindre om kräftfiske och fiskfiske trots att kräftfiske är huvudsysselsättningen för en stor del av yrkesfiskarna på den svenska västkusten.

Jag har ingen egentlig personlig erfarenhet av yrkesfiske. Jag har dock fiskat med garn och backor i Medelhavet och burar/mjärdar i insjöar, inte mycket, men det är de erfarenheter jag har förutom vad jag kommer ihåg från min uppväxt på Rörö. Därför skriver jag mycket lite om hur fiske i praktiken går till, men mer om forskning, ekonomi och statistik.  Jag skriver opinionsbildande och framför därför tvärsäkra utsagor. Det är inte alltid jag har rätt, men jag är öppen för att folk påpekar detta och alltid beredd att ändra mig. Människor har fel, det gäller mig och alla andra. Jag är tacksam om de som tycker jag har fel skriver en kommentar på bloggen, mejlar mig, kommenterar på facebook eller ringer. Jag träffar gärna den som vill diskutera ett visst ämne (det förutsätter att ni finns i Göteborgsområdet) men pratar gärna också på telefon.

Om jag har fel (vilket naturligtvis regelbundet är fallet), skriv då vad som är fel, det duger liksom inte att säga att jag har fel utan att ni kommer med något som visar vad det är jag har fel. När det gäller tyckanden, som att jag anser att vissa förslag inte löser några problem, är det det tyckande. Tyckande kan varken vara rätt eller fel. Där tycker vi i så fall bara olika.

Både räkfiskare och pelagiska fiskare påpekar ofta när de tycker jag har fel och det har bland annat fått mig att ändra åsikt kring tobisfiske och justera faktauppgifter om räkfiske och pelagiskt fiske. Danska fiskare hör av sig oftare än svenska, något som är underligt då jag helt klart har fler läsare i Sverige än i Danmark. Röröfiskare är förstås de jag pratat med mest och de fiskar ju i huvudsak pelagiskt även om några också fiskar kräftor och fisk. Men även Fiskebäcksfiskare har jag regelbundet haft kontakt med liksom med räkfiskare från olika håll i Sverige och med väldigt olika uppfattningar. Så här långt har jag varit överens med flesta räkfiskare som jag haft kontakt med. Med de pelagiska fiskarna är jag i stort sett alltid överens.

Däremot har de kräftfiskare som hört av sig i allmänhet varit kritiska till vad jag skrivit om kräftfiske, men de har egentligen aldrig sagt vad som är fel. Jag skriver mindre om kräftfiske än om annat räkfiske och pelagiskt fiske, har läst mindre om det och kan därför mindre än vad jag kan om räkfiske och pelagiskt fiske. Därför blir det sannolikt oftare fel om kräftfiske, men jag kan ju inte få det rätt om ingen säger vad som är fel.

Allt tyckande om fiske innebär också lärande. Men för att jag ska lära mig mer behöver jag också delges mer kunskap. De som är bäst på att ge mig den kunskap är de som faktiskt sysslar med yrkesfiske och de som som forskar om fisk, fiske och hav. De senare publicerar rapporter som jag läsa, men yrkesfiskare måste jag prata eller kommunicera med på annat sätt.  Jag tar tacksamt mot synpunkter, både direkt här på bloggen, via mejl och via telefon.

Men det är inte säkert att jag ändrar åsikt om en fråga bara för att den som hör av sig har en annan åsikt än den jag fört fram. Gäller det rena fakta måste jag förstås ändra mig om jag presenterat felaktiga fakta. Men då måste den som påpekar faktafelet verkligen visa att fakta är andra än de jag presenterat. Jag ändrar inte heller mitt sätt att skriva. Det är meningen att det ska vara lite provokativt och självsäkert. Vilket självklart inte betyder att jag alltid har rätt även om det uppfattas som att jag anser det vid en läsning av en enskild artikel. Det är också så att jag genom flera artiklar om ett ämne försöker balansera genom lite olika vinklar och men jag gör sällan det i en och samma artikel då ett blogginlägg för att få många läsare inte får vara för långt.

Slutligen tror jag att min blogg bidragit till en mer positiv syn på svenskt fiske i den svenska allmänheten och att ingen i debatten om fisket kan förvänta sig att stå oemotsagd om de framför åsikter som uppenbart är baserade på fördomar och förutfattade meningar och inte på fakta. Detta gäller oavsett vem som påstått det jag uppfattar som felaktigt. Min blogg är idag en av de största opinionsbildarna inom fiskeriområdet och organisationer som tidigare hade en central roll som exempelvis Greenpeace i Danmark och Sverige har till stor del tystnat. Det är troligen delvis ett resultat av mina skriverier.

Jag är i grunden positiv till svenska fiske, vill att det ska finnas kvar och utvecklas. Jag motsätter mig nostalgi och tänkande som innebär att fisket förvandlas till en museiverksamhet och anser att fisket måste drivas affärsmässigt och att det måste vara lönsamt såväl som miljövänligt och långsiktigt hållbart.

Vad som är affärsmässigt, ekologiskt hållbart och miljövänligt varierar mellan olika fisken men det finns ingen anledning att tro att småskaligt fiske alltid är bättre eller att bottentrålning på alla sätt är sämre än burfiske. Sådant varierar. Inte heller är det alltid så att yrkesfiskare själva alltid vet bäst för enligt en del yrkesfiskare har det alltid funnits hur mycket fisk som helst. Men vi vet att det inte är sant. Så yrkesfiskare har inte alltid rätt, skribenter och journalister som jag själv har inte alltid rätt och forskare har inte alltid rätt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Advertisements