Är lagen ett hinder för överförbara fiskerättigheter i räkfisket?

Räkfiskarna i Sverige har i en serie möten under året diskuterat fram ett förslag för räkfisket som utgår från dagens ransonssystem, där ransonskategorierna A-E görs om till ransoner 2-6. Genom att multiplicera antal ransoner med historiskt nyttjande 3-6-9-12 mån, får man fram ett antal andelar. För en båt i klass E (6)  ger det 72 andelar (6 gånger 12 mån) = 72 andelar. Dessa andelar görs om till kg i form av en årsranson, vilket i praktiken är en individuell kvot på årsbasis.

Förslaget innebär också att räkfiskeflottan i två delar A,B,C respektive D,E med fri överförbarhet inom grupperna men int mellan dem. I gruppen A,B,C föreslås ett tak på 5% av den totala kvoten, i gruppen D,E föreslås ett tak på 8%. En båt från D,E kan ”köpa upp” en ABC båt, men hamnar då inom 5% gränsen.

Räkfiskare jag har kontakt med hävdar att det föreslagna systemet innebär överförbara fiskerättigheter på årsbasis och menar att det kommer att reducera den aktiva räkfiskeflottan. De menar också att lagstiftningen omöjliggör införande av riktiga individuella överförbara fiskerättigheter.

Förslaget, och det ska betonas att det är ett förslag som kommer att bli föremål för fler förhandlingar och möten samt myndighetsbehandling, är ett steg på väg mot en lösning av räkfiskets problem med överkapacitet och olönsamhet. Men det är ingen lösning.

Flera problem kvarstår. Förslaget innebär så vitt jag kan förstå inte att passiva tillståndsinnehavare försvinner. Det innebär att de båtar som inte längre finns kvar i aktivt fiske inte kan skrotas utan de måste hållas i ett sådant skick att de faktiskt kan fiska för att behålla räkfisketillståndet. Det kommer fortsatt att vara så att personer som borde gå i pension inte kan göra det för de är innehavare av ett räkfisketillstånd som andra fiskar på. Detta såvida inte myndigheten beslutar att räkfisketillstånd kan överlåtas och dessutom slås ihop. Alternativt att en person kan ha flera räkfisketillstånd.

För en båt i gruppen D,E som kan förfoga över 8% av kvoten, innebär det att den kan fiska omkring 130 ton räka på ett år med utgångspunkt från Sveriges kvot år 2015. Om det bara hade varit kokräka hade det inte varit ett problem, men med 70% råräka och 30% kokräka som är vad fångsterna i Skagerak normalt består av så är den mängden räka inte tillräcklig såvida inte en båt också fiskar stora mängder kräfta och fisk. En båt i den storleksordning vi här pratar om behöver fiska mellan 200 och 300 ton räka per år för att fisket ska löna sig utan att olagliga utkast för att uppgradera fångsten till större andel råräka görs för att erhålla lönsamhet i fisket. Det aktuella förslaget löser alltså inte det problem som krävs för att den kommande MSC-märkningen ska kunna behållas på sikt. Den löser inte konsekvensen av överkapaciteten och olönsamheten i det svenska räkfisket.

Däremot kommer det nya förslaget sannolikt att innebär en minskning av antalet båtar som faktiskt fiskar räka ett givet år även om det formella antalet tillstånd inte minskar. Antalet stora båtar som fiskar räka kan säkerligen minska med omkring 50%. I första hand kommer de som redan köpts upp av andra och har passiva tillståndsinnehavare inte att fiska mer. Dessutom innebär det sannolikt att fler stora båtar säljs. Även vad det gäller de mindre båtarna kommer systemet sannolikt att leda till en minskning även om det inte blir en lika kraftig minskning där beroende på att flera av de som innehar mindre räkfisketillstånd bara fiskar räka under delar av året som bisyssla eller som en del av ett säsongsmässigt blandfiske.

Att lagen skulle utgöra ett hinder på det sätt de fiskare jag varit i kontakt med hävdar kan jag inte finna fog för. Fiskelagen innebär inga sådan begränsningar och det gör inte heller lagen om överlåtbara fiskerättigheter. Det finns inget i lagstiftningen som specificerar att den senare lagen bara gäller ett visst fiske och därför kan de tillämpas även på räkfiske och kräftfiske förutom för det pelagiska fisket som har dem idag. Att jag nämner kräftfisket beror på att alla rimliga lösningar av räkfiskets problem också måste omfatta samma reglering och förvaltning i kräftfisket som räkfisket. Detta för att inte flytta problemen med överkapacitet till kräftfisket när problemen löses i räkfisket.

Att det skulle behövas ett riksdagsbeslut för att införa överförbara fiskerättigheter i räkfisket kan jag inte hitta stöd för i lagstiftningen. Måhända missar jag något, men andra fiskare, som inte är räkfiskare, menar att min tolkning av lagen är korrekt och att det inte finns nåt hinder för överförbara fiskerättigheter. Det betyder att Havs och vattenmyndigheten kan besluta om införande av överförbara fiskerättigheter även i annat fiske än det pelagiska. För det är i deras föreskrifter detta regleras.

Läs också: Kommande MSC-märkning av räkfisket i Skagerak och Norska rännan

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Räka, Räkfiske, Räkfisketillstånd, Räkransoner, Individuella överförbara fiskerättigheter, TFC, Fiskelagen, Lagen om överförbara fiskerättigheter