Torsken kring Newfoundland på väg tillbaka

Det som en gång i tiden var världen största fiskbestånd, torsk- och loddabestånden på Grand Banks och runt Newfoundland, har efter 20 års fiskestopp till slut börjat återhämta sig, framförallt i de norra delarna av området.

Det fanns två huvudsakliga anledningar till att fisken försvann, kraftigt överfiske och förändrad vattentemperatur med ett kallare hav i området. Det är om jag förstått forskningen rätt, främst det senare som gjort det svårt för bestånden att återhämta sig. Men nu är bestånden på väg tillbaks (cod  = torsk, capelin = lodda):

The collapse of the northern cod fishery in Canada and the subsequent moratorium was the poster child for fisheries failure in the 1990s, and the failure to rebuild for almost 20 years a source of much mystery. The collapse was ascribed to a perfect storm of overfishing combined with unfavorable, colder temperatures and the collapse of the main prey species, capelin. But what was once one of the largest fish stocks in the world is coming back, with large spawning aggregations and large old fish reappearing. Water temperatures have warmed and the capelin stock has rebuilt.

Som jag redan konstaterat var överfisket en viktig orsak till att torskbestånden kraschade total, men det var det kallar havet som gjorde att torsken inte återhämtade sig trots stoppat fiske. Genom att ett totalstopp infördes slogs dock den närliggande kustens kultur och samhällen ut totalt. Det förblir kanske det enda permanenta resultatet av torskkollapsen. Forskare menar därför att det måste tas mer hänsyn till lokal kultur och fiskesamhällenas överlevnad när beslut om fiskeförvaltning, fiskestopp och liknande tas:

The signals of northern cod rebuilding are both encouraging and informative.  I think the first lesson is that cod and most other fishes have a great capacity for recovery, and eventually can rebuild from depleted conditions.  The permanent damage from the collapse of northern cod was a socioeconomic collapse of fishing communities, but not an irreversible condition for the resource.  The second lesson is that fishing was not the primary factor of cod productivity.  Ten years after closing the fishery, the stock still had not shown any signs of rebuilding. Recovery didn’t begin until environmental conditions were favorable for cod production.

[…]

Emergency management actions are permanently changing fishing communities to end overfishing as quickly as possible.  The cod resource is not endangered, but the fishing community is.

Det verkar uppenbart från forskningen kring torskbestånden runt Newfoundland att naturförhållanden spelar större roll för fiskens långsiktiga överlevnad än fisket, men attd et senare snabbt kan minimera fiskbestånd nästan till utplåningens gräns om inte hänsyn tas till den naturliga utvecklingen med upp- och nedgångar.

Forskarna menar samtidigt att det fortfarande är långt kvar till att bestånden hämtat sig så att de blir lika stora som de en gång för mer än 60 år sen var.

Vad som händer med torsken kring Newfoundland och Grand Banks är intressant också ur ett nordsjöperspektiv då fisket på torsk i Nordsjön, Skagerak och Kattegatt länge varit mycket begränsat. Samtidigt har framförallt nordsjöbeståndet växt till sig i storlek under senare år, vilket också märks i Skagerak och norra Kattegatt där den förhållandevis stora mängden torsk gör det svårt för fiskare då de endast har små kvoter torsk. Annat fiske hämmas av stora fångster torsk som det inte finns kvoter för. Kanske kan forskningen i Kanada bidra till en större förståelse bland forskare och beslutsfattare om att stor hänsyn måste tas till kustsamhällen och kustfisket för att detta inte ska slås ut permanent. Fisken vekar ju klara sig ändå, bara det fiskas försiktigt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Gilla Njord på Patreon!
Become a patron at Patreon!